Får de som jobbar på FK, soc mm någonsin dåligt samvete?

Det är lagtexten som är fel. Den enskilda handläggaren kan inte göra något. Många gånger blir man kontrollerad av flera instanser. Om man börjar ta egna beslut blir man snart av med jobbet. Som handläggare (dock inom ett annat område) känner jag också frustration rätt ofta, men faktum kvarstår det är lagtext/regelverk som är problemet. Tycker man att en handläggare har gjort fel går beslutet att överklaga och det bör man göra.

Jag kan tycka synd om dem ibland, t.ex. sådana som hamnat i situationen helt utan egen förskyllan då de blivit lurade av sin sambo eller liknande. Däremot känner jag inte dåligt samvete, utan jag gör vad jag kan för att lösa situationen inom ramarna för det regelverk som finns. Det är inte jag som orsakat situationen, det är annat som föranlett den, så jag har inget att känna dåligt samvete för.

Du kan inte blanda äpplen med päron.

Det är regering och riksdag som ska ha dåligt samvete, inte handläggarna på enskilda myndigheter.

Nej, dåligt samvete får man om man gör något fel och elakt mot någon och att avslå någon ersättning eller bidrag är inte att vara elak. Att göra bedömningar utifrån gällande lagar och riktlinjer är inte elakt.

Däremot kan man tycka väldigt synd om människor och de situationer de hamnat i. Varje dag ser jag människor som lider av olika anledningar och det är väldigt jobbigt ibland. Jag hjälper människor så gott jag kan inom ramarna men kan ju fortfarande inte bevilja saker som man inte har rätt till så nej, dåligt samvete har jag aldrig.

Jaaa, får aldrig kronkalle dåligt samvete för att de förstör folks liv genom utmätning? Får aldrig advokater dåligt samvete för att de försvarar brottslingar? Får aldrig domare dåligt samvete när de dömmer?

Varför skulle de få dåligt samvete för att de gör sitt jobb??

Intressanta svar här ovan.

Jag hade nog känt mig illa till mods ändå om jag var handläggare och visste att mitt avslag gjorde att någon mådde jättedåligt, även om det var enligt reglerna.

Men jag antar att man kanske måste släppa det efter ett tag för att kunna leva sitt eget liv och inte bli deprimerad.

Tror ändå det är lite skillnad i känsla att göra utmätning från någon som har skattefuskat eller döma någon som rånat en åldring jämfört med att neka någon stöd som har blivit blåst av sin partner och lämnad med sex månaders hyra obetald. 

(Vilket hände exet till en bekant till mig. Han blev vräkt med två små barn tre dar innan julafton- tror inte man känner sig som årets förälder då direkt... :-\ )

Ja, illa till mods kan man känna sig men det är inte samma sak som att ha dåligt samvete. Och sen är det i de allra flesta fall så att personen har en problematisk situation oc dåligt mående oavsett mitt avslag, så det handlar oftast inte om en person som mår toppen och avslaget gör att den hamnar på botten. Sen kan ju även vi tycka att vissa regler inte är bra och i vissa fall känns det dåligt att avslå men man har inget val. Mycket sällsynt dock.

Men det är inte handläggaren som bestämt att det blir på ena eller andra sättet, det är våra lagstiftare. Skulle en handläggare börja ta beslut som går emot lagar och förordningar skulle besluten ändå bara rivas upp och handläggaren skulle bli omplacerad till någon källare eller förlora jobbet.

Däremot kan man som handläggare påtala brister i systemet uppåt i hierarkin och starta en diskussion om hur vi vill ha det.

Sen får vi väljare visa hur vi vill ha det när det är val. Vill vi att det ska vara lättare att få bidrag - rösta åt vänster. Vill vi att det ska bli svårare - rösta åt höger.

Har ett exempel från mitt eget liv. En läkare gjorde en felremiss vilket gjorde att jag hamnade i helt fel vårdinstans. Förseningen det orsakade innebär ett en månad försenat sjukintyg vilket i sin tur gjorde att FK inte kunde ge mig ngn ersättning för den första månaden jag var hemma. Blev jag arg på handläggaren? Nej, hon kunde ju inte hjälpa det. Blev jag arg på läkarpuckot? Ja, så in i helsike!!