Känner igen mej i mycket av det du skriver. Har också 2 barn + ett tredje på väg, varav graviditet nr 2 var nästan identisk med det du beskriver i din andra graviditet. Även besvären efteråt då min son hostade hela nätterna och kräktes. Fick också diagnosen astma efter många sjukhusbesök och även sond från 1,5års ålder tills han var 2,5år då han vägrade äta och tappade mycket i vikt.
Men nu är han en frisk 4åring och vi kunde inte vara lyckligare :)
Är nu i vecka 32 med tredje barnet och har haft alla gravidkrämpor man kan ha tror jag ???? har även drabbats av järnbrist som jag ej lyckats få bukt med trots tidigt insatta järntabletter så fick intravenöst järn i veckan som var och tack å lov så känns det som att det sakta går åt rätt håll. Men så va det ju den där rackarns foglossningen från h-vetet. Man blir ju knäpp och bara längtar tills man kan röra på kroppen och få ordning på allt som samlats på hög när man inte orkat.
Försöker intala mej själv att det inte är många veckor kvar nu och har jag väl kommit såhär långt så finns det inget som stoppar en ;)
Å det där med att ha funderingar kring "vad händer med min familj om det skulle hända mej något" ser jag som en naturlig del i bearbetningen av tidigare upplevelser men oxå mental förberedelse inför vad som komma skall. Dessa tankar har slagit även mej denna graviditet och jag tror nog det beror på att man är så medveten om alla risker pga erfarenhet när man kommit så långt som till nr 3! Man kan aldrig veta hur utgången blir. Vi får helt enkelt hoppas på det bästa!
Känns som att du med ditt bagage har otroligt mycket kunskap och styrka som hjälper dej när du behöver vara stark :)
