Behöver jag hjälp eller är jag gnällig?

Hej.

Fick tvillingar för ett par år sedan och livet vändes upp och ner. Både på gott och ont.

Såhär två år senare kan jag se hur jobbigt jag har haft det. Jag har kännt mig SÅ otillräcklig, stressad, isolerad, nere och helt slut de här två åren jag varit hemma med barnen. Visst har jag haft bra dagar, men mest dåliga dagar där jag har gråtit och kännt mig värdelös. Längtat tills den dagen barnen börjar på dagis..

Den dagen kom och barnen har gått på förskolan i ett halvår. Jag jobbar 80% och barnen älskar sin tillvaro på dagarna på fsk. Känns så himla skönt att vi lämnat de här två åren bakom oss och jag får jobba på dagarna.

Men, fortfarande känner jag mig inte som mig själv. Jag mår ganska bra för det mesta. Men jag tål inte stress, kort tålamod, lätt till tårar. Ibland känner jag mig likgiltig och har svårt att ta mig för saker. Tex städning, tvätt och matlagning. Tål inte musik ibland, känns som att hjärnan ska koka över. Vill bara ha tyst. Inte alltid men ibland.
Jag sover bra, äter bra.. :) Men som sagt, jag känner inte igen mig själv som jag var innan barnen.
Om jag väl känner mig nere/sur/irriterad fastnar jag ofta där och känslan håller i sig, jag blir ledsen/arg osv..

Vet inte om detta beror på att jag är mitt uppe i småbarnsåren och att det "hör till" att vara trött och sliten.. Eller kanske finns det hjälp? Eller så är jag bara lat.

Eftersom jag inte riktigt kan sätta fingret på mitt mående, och inte riktigt vet varflr jag ibland inte mår så bra så har jag dragit mig för att gå till någon läkare.
Vissa dagar känns det liksom bra och jag känner inte alls att jag behöver någon hjälp, och vissa dagar känns det som att jag behöver hjälp att komma vidare och få bli mig själv igen.

Oj vad långt det blev.. Någon som känner igen sig eller har några tankar? Vart kan jag vända mig om jag behöver hjälp?