Gammalt gräl som aldrig tar slut

Hej!

Jag är en kille som snart fyller 34 och har en flickvän som precis fyllt 30 som jag älskat i nästan två år nu. En av de sidor jag älskar med henne är hur passionerad hon är. När hon ör glad så lyser hon upp hela min dag. Dock går detta åt andra hållet med och när något inte är som det ska för henne så kan man räkna med att detta inte kommer att gå över på ett långt tag. Ett av de största grälen vi har är ständigt återkommande och för att berätta om det så behöver jag gå tillbaka en bit i tiden.

Vi började vår relation sådär underbart som de flesta brukar ha det när de är nykära. Så underbart att vi bestämde oss för att flytta ihop bara ett halvår efter att vi blev ihop. Det är väl inte ovanligt att saker och ting blir annorlunda när nu alla ens vardagsrutiner går ihop och det var inte mina vänner sena med att berätta om, men vi var ju så lyckliga ihop och hade dessutom turen att få ett andrahandskontrakt på en lägenhet vi båda gillade som skulle vara i ett halvår.

Vi hade många mysiga stunder tillsammans där, men det tog inte långt förrän vi började bråka och det var nästan uteslutande om samma sak. Våra arbetsuppgifter i hemmet är orättvist fördelade. Jag började alltid dagen med att gå upp för att göra en kopp kaffe till henne och ordnade frukost och tog hand om disken medan kaffet bryggdes. Vi bådajobbade nattid så morgnarna var oftast väldigt lugna för oss så vi kunde i lugn och ro njuta av vår morgonkaffe och frukost tillsammans. Detta var alltid uppskattat av henne, men därefter slutade det. Jag hade under min tid som ungkarl kommit ur vanan att laga mat utan köpte ofta maten färdig eller åt på jobb. Detta ledde ofta till att det blev hon som lagade mat och satte henne i en position där hon hade svårt att bara kunna göra mat åt sig själv utan gjorde mat till mig med när hon var igång. Var gäller städning var jag inte mycket bättre och för det mesta blev det min flickvän som tog initiativet att börja städa. Visst tog jag mig an uppgifter när hon sa till, men det var sällan jag själv tog initiativ att börja städa (förutom småsaker som mitt databord tex).

Såna här förhållanden kan ju självklart få vilken kvinna som helst att få spel och min flickvän är inget undantag. Det var många gånger hon bestämde sig plötsligt för att inte prata med mig för att demonstrera sin ilska. Jag föreslog en gång att vi kunde fördela våra uppgifter mer noggrant som att sätta upp ett städschema tex, men då vi redan hade bott ihop några månader blev hon bara mer irriterad över att jag inte tagit upp den idén tidigare. Mot slutet av den här tiden föreslog hon att vi kanske ska söka bostad på egna håll och att vi kanske inte passade som sambos. Allt detta hade naturligtvis inte gått obemärkt förbi och hon sa själv att hon märkte av att jag tagit till mig kritiken och bättrat mig. Dock kände hon fortfarande att det inte försummade den tiden hon levt med mig innan och känt sig orättvist behandlad.

Efter att vårt kontrakt på lägenheten tog slut så hade vi sedan länge tillbaka bokat en resa till Nya Zeeland. Vi skulle resa och göra vandringar (en av våra gemensamma intressen som fick oss att finna varandra från första början) i tre månader. Något vi hade sett fram emot en lång tid, men vi denna tidspunkt var det blandat med lite oro. Om vi nu stöter på så mycket problem när vi bor ihop, kan vi då verkligen resa ihop då? För att göra en lång historia kort så blev det faktiskt. Tre underbara månader. Vi funkade hur bra ihop Sommerlath som ett team. Vi köpte en bil ihop stor nog för att sova i och vi stannade på kampingplatser varje natt. Vi kunde båda två våra rutiner och när den ena bäddade upp i bilen så lagade den andra mat och när den ena sen tog disken så kolla den andra upp hur vi skulle köra dagen efteråt. Vi var ett bra team helt enkelt och de där orosmomentet vi hade kändes som bortblåst.

Själv kände jag att detta berodde på att vi nu lyckats lära känna andra delar av oss och kunde hålla en bättre kommunikation. Självklart så hade jag också tagit till mig all kritik jag fått och ville göra allt för att bättra mig på den sidan. Dock var det inte så lätt att den tiden vi bodde ihop hade lagt åt det förflutna. Det räckte med att man gjorde en referens till den tiden och det kunde gå hur som helst. Ena stunden kunde vi sitta och vara hur kära i varandra som helst och titta på solnedgången, andra stunden kunde hon komma att tänka på tiden vi bodde ihop och det skulle utvecklas till ett stort gräl igen.

Efter Nya Zeeland så var vi inte färdiga med vårt resande utanför vidare till Australien, där min flickvän innan jobbat i två år och hade en vän som vi kunde bo hos och det är där vi befinner oss nu. Vi har nu bott i Sydney i tre månader hos en vän som hyrt ut ett rum till oss. För att klara av ekonomin har vi båda sökt jobb här. Nag hittade en del ströjobb som att flytta saker, trädgårdsarbete eller städning medan min flickvän ganska snabbt fick jobb som nannny. Tyvärr har det varit mycket glesare mellan mina ströjobb jämfört med hennes jobb där hon sliter fem dagar i veckan och i slutändan har det blivit att hon fått ta största delen av ekonomin att försörja oss på. Jag har då gjort vad jag kunnat för att kompromissa detta med att vi gjorde en överenskommelse att jag tar han om alla hushålsssysslor medan hon jobbar. Jag har blivit bättre på att laga mat och tar numera hand om både lunch och middag så hon kan få sin fritid när hon är hemma från jobb. Känner knappt igen mig själv längre när jag bara köpte mat färdig och vill nu alltid laga min egen mat, som är både godare, nyttigare och billigare. Vi har det bra tillsammans här trots att jag känner att jag hade föredragit ett mer stadigt jobb så vi båda hade kunnat försörja varandra bättre, och vi har hunnit lära känna fler sidor av varandra än vad vi innan gjorde. Dock finns det en sak kvar som tyvärr ibland råkar komma upp ibland när vi pratar: tiden då vi bodde ihop i Sverige. Min flickvän säger att hon känner att allting har förbättrats och att vi har en bättre kommunikation om fördelning av våra uppgifter, men hon känner inte att hon fått upprättelse för vad som hände där och blir ofta både ledsen och arg på mig över den tiden. Detta trots att det nu är över ett halvår sedan som vi bodde ihop i den lägenheten. Det spelar ingen roll hur kära och lyckliga vi är innan ämnet kommer upp. Det slutar nästan alltid att hon inte vill prata med mig under resten av dagen. Försöker jag berätta hur det kunde bli så fel när vi bodde ihop så avfärdar hon det som bortförklaringar och ber jag om ursäkt så menar hon att det är lite för sent att be om ursäkt nu.

Jag tycker själv att det är dags att lägga det bakom sig iom den tiden faktiskt är över sedan lång tid tillbaka, men det fnyser hon mest åt och jag börjar mer känna att den dagen vi lägger det bakom oss kanske aldrig kommer utan att det kommer att komma en dag där vi båda inser att det som hände under den tiden är för stort för oss för att kunna lägga bakom oss. Jag vill verkligen inte förlora min flickvän för jag verkligen älskar henne och vi har många fina stunder mellan de situationerna som jag nu nämnt. Har någon något förslag på vad vi kan göra?

Jag vet redan att jag var lat och orättvis mot henne under den tiden, men hur kan jag göra för att kunna bli förlåten en dag?