Träffar du din familj lagom ofta?

Jag valde Tyvärr för sällan. Fast det är nog inte så sällan jämfört med andra.
Mamma och pappa hämtar dottern då och då i skolan och då ses vi, men våra uppstyrda middagar med vin och babbel blir inte av så ofta.
Brorsan bor 15 mil bort så honom träffar vi några gånger per år vid högtider och födelsedagar. Numer är han skild och nu ses vi oftare av nån konstig anledning och det är ju positivt i det hela förstås.

Hmm.. Var finns "aldrig" ? Antar det hamnat mellan stolarna som alla som aldrig gör det som vanligt i detta samhälle.. Vi blir o förbli gruppen som "försvinner" på pappret inom de flesta instanser. Det är ju "onormalt" men man kanske inte växte upp i en "normal" familj eller så har man kanske förlorat dem på andra sätt. Antar dock de flesta utav oss är överrepresenterade på psyk med diagnoser som dom i denna kalla värld gör för att påvisa att man inte ärnormal om man inte förstör världen som alla andra.. lr bland tragisk sj-mords statestiken som man inte pratar om helt enkelt. Obs inget agg emot dig ts, d e ju som d är lixom .. Överallt.

Sedan Nov-13 har det bara blivit 1 gång per år, (då oftast 2 veckor varje gång), då jag flyttade utomlands. Varje gång vi planerat oftare har tyvär alltid någonting i livet kommit emellan så det inte blivit av. Men förhoppningsvis kan vi planera in fler besök nu efter Juni när jag får mitt första barn och vill att familjen samt släkten, (som jag växte upp med), ska få en bra relation till barnet.

Jag valde att flytta 55 mil norrut för 19 år sedan, till stan där min pappa är uppväxt. Trivs så bra i Norrland att jag inte kan tänka mig att flytta tillbaka. Avståndet gör givetvis att jag, mina föräldrar, min syster och hennes familj inte träffas så ofta, blir ett par ggr per år. Däremot pratar jag med min mamma så gott som varje dag och resten av familjen ganska ofta. Tur att det finns sätt att skicka ljud och bild, så att jag inte missar mina syskonbarns uppväxt.

Min farfar finns kvar i livet och bor nära.. tyvärr har han alzheimers och känner oftast inte igen varken mig eller övrig familj. Besöker honom då och då, men det är jobbigt då man knappt kan prata med honom.

Mina svärföräldrar har blivit nästan som mina egna föräldrar. Vi träffas väldigt ofta, flera gånger i veckan ibland. Det beror på att de bor 50 meter bort.

De delar av min släkt som jag är intresserad av att träffa som bor i svergie träffar jag lagom. De som jag är intresserad av att träffa som inte bor i sverige träffar jag för sällan, rent fysiskt. 

Alldeles för sällan! Träffat mamma och pappa kanske tre gånger om året. Hemma hos dom två eller tre gånger och i deras sommarstuga/hemma hos oss en gång. Dom bor 65 mil härifrån så det är därför.
Min bror träffar jag en gång om året ungefär. Han bor på USAs västkust.

Sambons pappa träffar vi en eller två gånger om året. Bor tre timmar härifrån men dom har inte en jättebra relation, den har blivit bättre på senare år men...
Sambons mamma och hans äldsta dotter träffar vi typ 5-6 gånger om året. Dom bor 4 timmars bilresa härifrån.
Sambons mellandotter bor på Gotland och henne träffar vi kanske 1-2 gånger om året. Hoppas det blir lite oftare framöver nu när hennes barn inte är pyttesmå längre.

Träffar min mamma och styvfar varje dag eftersom att jag fortfarande bor hemma hos dem. Min pappa träffar jag i snitt 3-4 gånger i månaden. Min mammas sida av släkten (morfar, moster och mina kusiner) träffar jag också relativt ofta, allt från 2-5 gånger i månaden. De beror på hur födelsedagar inträffar, hur vädret är och så om man hälsar på för de bor väldigt nära. Min pappas sida (farmor och farfar, farbror samt kusin) mer sällan. 1-2 gånger om året kan jag gissa på.

Lagom. Mina föräldrar bor inom gångavstånd, och jag träffar dem i stort sett varje dag. Det är 5 minuter ena dagen och en halvtimme nästa. När de var yngre och friskare, så träffade jag dem ett par gånger i veckan, men nu tittar jag alltid till dem när jag går eller kör förbi dem på väg någonstans.

Tyvärr alltför sällan, fast jag saknar dem inte riktigt särskilt ofta. Att träffas max en gång per år är fpr sällan. Onskar det skulle vara 4 ggr per år, det vore perfekt.

SJälv träffar jag min familj 3-4 gånger per år (de bor 50 mil bort och kör helst inte så långt längre) och svärfamiljen kanske dubbelt så ofta, för de bor lite närmare. Egentligen är det väl ganska lagom ofta, men jag känner att storhelgerna blir låsta. Det vore kul att fira nyår eller påsk eller midsommar med vänner istället för familjen nån gång, men i och med att vi bor så långt ifrån varandra så förväntas det ju att det ska vara släktkalas då. Rätt OK ibland, men inte altid. Jag skulle hellre ha haft dem lite närmare så att man kunde umgås mer över en fika på stan, gemensam träningstid på Friskis eller nån onsdagmiddag då och då.

Önskar att jag träffade mamma mer faktiskt. Vi pratar ett par gånger i veckan och ses kanske varannan och då ses vi nästan aldrig ensamma. Jag har sedan jag flyttade hemifrån fått ett större behov av henne och vi är närmare varandra.
Mammas släkt skulle jag också gärna träffa oftare och så har det alltid varit. Pappa och hans släkt ligger på en lagom nivå.