LVU - Tvångsomhändertagande av barn

Stackars föräldrar? Ja visst är det en tragedi för alla inblandade när det går så långt som till LVU, men mest synd är det väl ändå om barnen som dragit nitlotter i föräldrarlotterier (ja jag är medveten om att det i sällsynta fall omhändertas barn på felaktiga grunder) LVU är dyra och arbetskrävande och tas bara när det absolut är nödvändigt och absolut inget som kommunerna tjänar pengar på genom några massiva stadsbidrag så att det blir plus i kassakistan som vissa rättshaverister ogenerat påstår.

Så många fel i så lite text. Det är inte i sällsynta fall som barn omhändertas på felaktiga grunder! Det händer oftare än vad du och dina gelikar vill medge.

Vore det inte för att det vore synd om era barn skulle jag tycka att det vore ett absolut krav för er soctanter att era barn blev omhändertagna ett par år, så ni fattade vad det gör med föräldrar och barn.

Sedan inte sagt att det aldrig är fel att omhänderta barn, tyvärr är det ibland absolut nödvändigt. Men i den utsträckning som görs i dag i Sverige - aldrig. Ni splittrar familjer och gör det med ett självbelåtet leende. Svin.

Och nej, jag har INTE fått barn omhändertagna. Har aldrig haft med soc att göra. Men vet tillräckligt om era metoder för att veta att ni oftast gör FEL.

Det blir väl inte direkt några långa stunder socialtjänstemännen kan njuta av att splittra familjer eftersom de inte har möjlighet att studera effekterna av omhändertagandet.

Har väl aldrig sagt att de direkt njuter av varje enskilt fall. Men de mår ju uppenbarligen inte dåligt av det heller (Källa: Alla soctanter på FL).

Förresten har du fel. Självklart har de möjlighet att studera effekterna av omhändertagandet! De ska ju, i alla fall på papperet (händer inte i alla kommuner) följa upp alla placeringar var tredje månad. Då kan de verkligen gotta sig åt skiten de till.

Fast de följer upp hur barnen har det de följer inte föräldrarna så då ser de ju bara de fina resultaten när barnen äntligen är hela och rena och börjar fungera adekvat.

Aha. Det är väl därför familjehemsplacerade barn klarar sig sämre i skolan, oftare hamnar i fängelse och får en allmänt sämre vuxentid - för att de har det så bra i familjehemmen.

Men du! Om nu barn får det så mycket bättre i familjehem borde kanske du frivilligt lämna bort dina egna barn. Så att de får en fin tid där "fungerar adekvat". Om du nu tycker det är så bra borde föregå med gott exempel.

Det händer sällan men tyvärr förekommer omhändertagande utan eller på felaktiga grunder. Har ett par i min närmaste krets som blev av med sitt barn pga sen utveckling som soc anklagade föräldrarna för. Ett par år senare framkom att barnet var sen i utvecklingen pga en medfödd sjukdom. Föräldrarna försökte då få tillbaka sitt barn. Mamman i hemmet där barnet bodde ville inte släppa taget om "sitt" barn så hon kom till rättegången och ljög ihop en story om föräldrarna. Vet detta för att hon senare erkände (så jag hörde det) att hon ljög för att få ha kvar barnet för hon älskade henne lika gränslöst som sina egna barn. Föräldrarna har fått 2 barn till och blivit utredda och godkända av soc men sitt äldsta barn fick de aldrig tillbaka.

Dock är detta som sagt väldigt ovanligt. Här där vi bor ser man barn som helt uppenbart far illa och som soc inte vågar omhänderta pga all kritik de fick för hur de hanterade fallet med flickan som inte fick komma hem tillbaka. Det är ett litet samhälle så alla känner alla och vet det mesta. Har själv gjort ett par anmälningar då jag sett en mamma misshandla sina barn på fyllan. Hon har ff kvar sina barn och är konstant onykter. Så det kan gå åt båda hållen. Dock tror jag att alla på soc gör sitt yttersta för att misstag inte ska få ske.

Min personliga erfarenhhet av soc:

Hade kontakt med då mitt ex misskötte våra barn och någon hade anmält detta. De var väldigt hjälpsamma och stöttande och litade på mina ord. På samma vis litade jag på att de gjorde vad som var bäst för mina barn. De utformade i samråd med pappan ett umgänge som var så litet att barnen inte skulle ta skada. Och så att exet skulle orka med att ha dem. Samtidigt sökte de fram en avlastningsfamilj så jag inte skulle stå helt ensam med barnen under den tid pappan träffade dem 2×4h/vecka. Allt ordnade sig till det bästa och vi har idag barnen 50/50 och pappan har ordnat till sitt liv så han orkar ta hand om barnen när de är hos honom. Soc är inte med i bilden längre.

Ts, jag beklagar det som hände din familj. Sjukdomar, särskilt sådana som är svåra att upptäcka, kan ställa till det och det är lätt att i efterhan döma åt båda hållen.

Med det sagt så vill jag bemöta dina första fetade meningar.

Hur många av er stackars föräldrar har fått barn omhändertagna under LVU?
Under vilka grunder?
Kunde dom ge grund/bevis och hur styrkte dom dessa?

Varför skriver du stackars föräldrar? Menar du andra föräldrar som hamnade i er sits? Ja, beklagligt, men det är verkligen inte synd om alla föräldrar som får sina barn omhändertagna eller rent av räddade. Det finns föräldrar som är idioter och fullblodssadister och knarkar ner sina barn för att de är för jobbiga, för nyfikna eller vill gå ut och leka med andra barn. Det är inte ett dugg synd om dem om socialtjänsten lyckas rädda deras barn från misären.

Men jag antar att du inte menar mina föräldrar, utan dina föräldrar/din mamma.

Det är inte samma socialsekreterare som utför omhändertaganden (utredare) som de som följer upp. Nu för tiden ska barnet ha en egen socialsekreterare, kallad "barnsekreterare". Så utredaren kan inte gotta sig i sitt omhändertagande. För övrigt är det politikerna i den aktuella kommunen (socialnämnd) samt Förvaltningsrätten som beslutar om LVU. Utredaren har bara mandat att föreslå utifrån det som framkommit under utredningen.