Abort eller inte?

Som det är nu är det några celler. Det känns inte riktigt som att döda en människa.

Ni har ingen stabil relation. Du är långt ifrån färdig med skola. Ni har inget boende. Du har inget jobb. Känns inte som att det är läge för barn. Skaffa barn kommer du kunna göra senare, jag skulle nog råda dig att göra en abort.

Gör inte abort. De som har gjort abort mår ofta sämre än de gjorde innan aborten

Gör abort. Ni har inte förutsättningarna för ett barn just nu.

Sluta, det där är inte sant. Finns en del som gör det, men du uttalar dig alldeles för generellt.Varför är du emot abort? Vad är det som känns jobbigt kring det och ger dig anti känslor?

Vid detta stadie är fostret i livmodern i princip bara en klump celler. Såklart beror det ju på vad man själv tror på vad det gäller själar och dyl. Men rent biologiskt och vetenskapligt klassas det inte som en människa. Det är först i v.22 som ett foster anses livsdugligt. Livsdugligt innebär i att det är först då ett foster har chans att överleva utanför livmodern, och då är det bara att den har en chans - inte att det är stor sannolikhet att den gör det. Men innan dess så kan den inte ens överleva.

Först runt v.27-28 kan foster känna smärta och reagera på olika saker. Innan dess reagerar den bara med reflexer utan att förstå vad den reagerar på. T.ex. om den skulle utsättas för smärta, eller att någon rör den så skulle den bara som en reflex röra sig eller reagera på något annat sätt. Såsom vi ned ren reflex t.ex. Ofta duckar om något kommer emot oss, utan att tänka eller hinna processa vad som händer. Först runt v.27-28 kan fostret processa och förstå att någon rör eller att den blir utsatt för smärta.

Men annars tycker jag att du borde be om att få prata med en kurator eller psykolog, ungdomsmottagniken kan hjälpa dig med det. De kan hjälpa dig att reda ut dina känslor och vad du vill. De har också tystnadsplikt, dina föräldrar eller någon annan behöver inte få reda på vad ni pratar om eller ens att ni pratat.

Kära du!

Du är så ung, så ung. Du har hela livet framför dig. Nej visst, livet tar inte slut av ett barn men din ungdom gör det... och du har knappt börjat ungdomen Dina valmöjligheter i livet blir väldigt, väldigt begränsade.

En abort är inte att döda ett barn i min värld. En tidig abort är marginellt värre än att blöda ut de obefruktade ägg som går "förlorade" varje månad. Det är en cellklump och ingen bebis.

Snälla du. Välj att bygga en bra framtid för dina kommande barn i stället.

Gå till ungdomsmottagningen och be att få tala med en kurator. Detta är inget beslut som du får hjälp till här på FL. Det är ditt beslut och du ska inte påverkas av vad människor här skriver. Du behöver prata med någon professionell och komma fram till vad som är rätt beslut för dig <3.

Håller med om att det är ditt beslut och att du borde prata med någon med erfarenhet, via ungdomsmottagningen.

Att behålla barnet kommer påverka ditt liv så mycket att det är bättre att prata med någon professionell än främlingar på internet.

Jag gjorde abort som 16 åring. Ville egentligen inte och hade alltid tänkt innan jag blev gravid att jag inte skulle göra abort om jag någon gång blev gravid. Men jag blev mer eller mindre tvingad (vilket iof inte var så kul), men oj vad tacksam jag är idag. Har precis blivit mamma för första gången nu och jag inser verkligen att jag aldrig hade klarat att ta hand om en bebis som 16 åring. Fast jag trodde det då. Det är inte en dans på rosor. Men idag har jag saker som underlättar livet, som ett jobb att komma tillbaka till efter föräldraledigheten, utbildning, helt okej föräldrapenning, kan spara dagar så att bebisen slipper börja på dagis tidigt, har en stabil partner som också har utbildning och jobb, vi har bil och bostadsrätt. Tänk att sitta hemma och inte ha gått gymnasiet, få lägsta föräldrapenningen och kanske inte ha någon du kan umgås med på dagarna. Så tänker jag i alla fall nu när jag tänker tillbaka på 16 åriga jag. Jag var ledsen efter aborten, ångrar jag den? Nej.

Det låter fånigt men kolla på några avsnitt av 16&Pregnant och Teen Mom. Om du fortfarande vill ha barnet efter det så har du mer koll på vad som väntar.

Enligt forskning kring aborter i Sverige så ser det helt annorlunda ut. Ett år efter aborten så svara nästan alla att dom gjorde rätt val. Den vanligaste känslan direkt efter en abort är enligt intervjuer "lättnad".

Kvinnor som får barn som unga hamnar ofta i depressioner, fattigdom, bidragsberoende och har mycket svårt att ha långa kärleksrelationer. Deras barn drabbas ofta av psykisk sjukdom, får diagnoser i större utsträckning, blir själv unga föräldrar, får dåliga resultat i skolan och sämre fysisk hälsa än barn till äldre föräldrar.

Du anser att det är värre att ta bort en cellklump än att medvetet ge ett barn en uppväxt med mycket sämre förutsättningar än andra barn? Dina skuldkänslor när du ser ditt barn växa upp (troligtvis) utan pappa, utan ekonomisk möjlighet att utöva sina intressen, i relativ fattigdom osv kommer troligtvis vara större än de skuldkänslor du känner vid en tidig abort.

Väntar du så kan du istället ge dina framtida barn en kärnfamilj, två vuxna föräldrar och alla möjligheter du vill. :) Ett barn behöver inte bara kärlek. Det behöver vuxna föräldrar, bostad, mat, blöjor och trygghet.

Tack för all feedback, jag genomförde en abort för ca 1 vecka sedan. Efter att ha pratat med en kurator insåg jag att jag inte alls var redo för ett barn. Mina känslor kring abort är något förändrade, ett barn precis som ni säger ska få en trygg uppväxt. Jag gjorde medicinsk abort och det gick hur bra som helst. :)

Väldigt vuxet av dig, bra att du gjorde ett informerat val!

Skönt att höra att allt ändå gått bra, och att du kunde göra ett val som kändes rätt för dig. :)