Forum Övrigt - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • När flytta till större?

    Fre 19 maj 2017 23:43 Läst 3898 gånger Totalt 15 svar
    Visar endast inlägg av Amanda84 - Visa alla inlägg
  • Fre 19 maj 2017 23:43 #14

    Vi har hunnit flytta några gånger och vår erfarenhet är att planlösningen faktiskt har stor roll.


    Jag bodde i en tvåa på 60 kvadrat. Min man bodde också i en tvåa på 60 kvadrat, och jag valde att flytta hem till honom när jag blev gravid. Det var det dummaste beslut jag hade kunnat ta. Det kändes trångt där och jag kunde för mitt liv inte förstå hur man skulle kunna få plats med en spjälsäng i sovrummet så jag krävde att vi flyttade igen. (i efterhand har jag förstått att det kan handla om s.k. "nesting" precis som en del får, att de blir köptokiga när de är gravida, men jag behövde istället bättre boende.) Men det var faktiskt väldigt trångt i min mans lägenhet. Planlösningen var usel. Hade jag haft kvar min gamla lägenhet så hade vi kunnat bo kvar där än idag med vår nu 3-åring.


    Vi flyttade alltså igen, den här gången till en fyrarumslägenhet på 100 kvadratmeter med "perfekt" planlösning. Ungen kom och vi hade plötsligt alldeles för mycket utrymme. Under nästan hela tiden som vi bodde där så hade vi minst ett rum (oftast två) som vi inte använde över huvud taget.


    När vårt barn var 1 år så blev jag gravid igen. Och åkte på nesting-beteendet igen. Jag hittade alla fel som bara tänkas kunde i vår stora lägenhet. Vi kunde inte bo kvar, sade min hjärna. Det gick bara inte, så vi flyttade till en 3:a på 80 kvadrat.


    Barnet i min mage dog ganska sent under graviditeten och vid det laget så hade vi redan flyttat.


    Jag saknar inte fyrarumslägenheten nämnvärt. Det är också ganska bra när man har en 3-åring, att ha en 3:a, men verkligen inte nödvändigt. Planlösningen på vår nuvarande lägenhet är heller inte särskilt välgenomtänkt. Jag ångrar fortfarande att jag flyttade från min 2:a på 60 kvadratmeter. Vi hade kunnat bo där än i dag utan problem, och dessutom haft avsevärt lägre hyra. Jag trivs förstås i den 3:a som vi har nu, men den är inte bättre än 2:an (även om 3:an har högre standard och är nyare.) 2:an hade möjligheter som gjorde att man kunde tänka utanför "boxen" Den hade ett stort vardagsrum som hade kunnat delas av vid behov av två rum. Den hade en hall som hade kunnat bli datorhörna eller kanske sovrum med plats för en enkelsäng och ett litet bord och grejer.


    Jag känner en kvinna som bor med två tonårsbarn (med behov för egna rum) i en tvåa. Hon har kunnat sätta en enkelsäng i köket och där har hon delat av med en skiljevägg. I vardagsrummet finns också en skiljevägg så det har blivit två sovrum. Det ursprungliga sovrummet har blivit ett vardagsrum. Man kan lösa allt, om man bara tänker till lite.


     

  • Fre 19 maj 2017 23:48 #15
    Amanda84 skrev 2017-05-19 23:43:52 följande:

    Vi har hunnit flytta några gånger och vår erfarenhet är att planlösningen faktiskt har stor roll.


    Jag bodde i en tvåa på 60 kvadrat. Min man bodde också i en tvåa på 60 kvadrat, och jag valde att flytta hem till honom när jag blev gravid. Det var det dummaste beslut jag hade kunnat ta. Det kändes trångt där och jag kunde för mitt liv inte förstå hur man skulle kunna få plats med en spjälsäng i sovrummet så jag krävde att vi flyttade igen. (i efterhand har jag förstått att det kan handla om s.k. "nesting" precis som en del får, att de blir köptokiga när de är gravida, men jag behövde istället bättre boende.) Men det var faktiskt väldigt trångt i min mans lägenhet. Planlösningen var usel. Hade jag haft kvar min gamla lägenhet så hade vi kunnat bo kvar där än idag med vår nu 3-åring.


    Vi flyttade alltså igen, den här gången till en fyrarumslägenhet på 100 kvadratmeter med "perfekt" planlösning. Ungen kom och vi hade plötsligt alldeles för mycket utrymme. Under nästan hela tiden som vi bodde där så hade vi minst ett rum (oftast två) som vi inte använde över huvud taget.


    När vårt barn var 1 år så blev jag gravid igen. Och åkte på nesting-beteendet igen. Jag hittade alla fel som bara tänkas kunde i vår stora lägenhet. Vi kunde inte bo kvar, sade min hjärna. Det gick bara inte, så vi flyttade till en 3:a på 80 kvadrat.


    Barnet i min mage dog ganska sent under graviditeten och vid det laget så hade vi redan flyttat.


    Jag saknar inte fyrarumslägenheten nämnvärt. Det är också ganska bra när man har en 3-åring, att ha en 3:a, men verkligen inte nödvändigt. Planlösningen på vår nuvarande lägenhet är heller inte särskilt välgenomtänkt. Jag ångrar fortfarande att jag flyttade från min 2:a på 60 kvadratmeter. Vi hade kunnat bo där än i dag utan problem, och dessutom haft avsevärt lägre hyra. Jag trivs förstås i den 3:a som vi har nu, men den är inte bättre än 2:an (även om 3:an har högre standard och är nyare.) 2:an hade möjligheter som gjorde att man kunde tänka utanför "boxen" Den hade ett stort vardagsrum som hade kunnat delas av vid behov av två rum. Den hade en hall som hade kunnat bli datorhörna eller kanske sovrum med plats för en enkelsäng och ett litet bord och grejer.


    Jag känner en kvinna som bor med två tonårsbarn (med behov för egna rum) i en tvåa. Hon har kunnat sätta en enkelsäng i köket och där har hon delat av med en skiljevägg. I vardagsrummet finns också en skiljevägg så det har blivit två sovrum. Det ursprungliga sovrummet har blivit ett vardagsrum. Man kan lösa allt, om man bara tänker till lite.


     


    Jag kan också tillägga att jag känner en tjej som bor med man och barn i ett rum och kök. Barnet är nästan 3 år. Här har de delat av vardagsrummet så att de har ett sovrum där och så har de satt en matplats i vardagsrummet. I köket finns en stor ikeahylla med hennes leksaker, samt en lekspis mittemot den vanliga spisen. (Den ungen är riktigt duktig på att laga mat - redan nu - för hon har fått skära, hacka, skölja grönsaker vid sin egen spis samtidigt som mamman eller pappan har stått en halv meter bakom, haft översikt och gjort precis samma sak vid den riktiga spisen)
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll