Svärmor tar bevisu

Det är väl okej så länge som du inte säger till och tar tillbaka ditt barn???
Säg till ORDENTLIGT, RYT om det behövs! Ett vekt nej lyssnar ingen till (tyvärr).

Om hon håller i ditt barn och inte vill lämna tillbaka det så går du bara fram och tar tillbaka det samtidigt som du ger henne årtusendets utskällning, och kräver att din man ställer sig på din sida. Hon ska dessutom inte få bo hos er eftersom hon beter sig så respektlöst, hon får ta in på hotell.'

Säg ifrån på skarpen! Det förstår du väl själv! 

Har jag gjort flera ggr innan vi skaffade barn! (aldrig rytit ifrån utan mer sagt till snällt) Men då hittar hon på en historia för släkten om att jag är så känslig eller sur. Sant iofs men har hon vart taskig så vad förväntar hon sig? (har hänt många gånger att hon gjort eller sagt något taskigt så absolut inte första gången!)

Så försöker liksom komma överens med henne nu och visa en bra sida :) men hur säger man till då? Vill att hon ska få en fin relation till sitt barnbarn men som det är nu känns det bara svårt. Vill knappt låta henne gå med min dotter i Barnvagn längre för hon ryckte åt sådär sist.

Bor hon på hotell är hon här hela dagen (provat innan) så det hjälper inte.

Använd hennes "känslig-argument" emot henne! Säg att du är extra känslig nu när du är nybliven mamma (vilket ju säkert också stämmer) och att du också vill ha tid med barnet. 
Om du nu är så känslig så får hon väl anpassa sig till det då, det gör ju alla andra socialt kompetenta människor. 

(Ursäkta lite grinig ton, kanaliserar mina känslor för min egen svärmor som ännu inte träffat sin snart 6 månader gamla sonson - trots att hon erbjudits detta i alla möjliga former och varianter)

Jag skulle aldrig acepterat det. Skulle tagit mitt barn ifrån henne. Du är ju mamman och bestämmer. Säg till henne hur du känner att du vill ha barnet.

Jag skulle inte släppt in svärmor. Den här tiden vill jag ha med barnet för mig själv skulle jag sagt. Sedan skulle jag och mannen besöka svärmor istället när vi vill och orkar.

Men jag vet att det är känsligt att göra så i andra kulturer. Men kan bara säga vad jag skulle gjort.

Efter tre månader hälsade vi på svärmor. Det är sant som du känner att man behöver den tiden med barnet själv för att knuta an till barnet.

Med vårt första barn som var sjukt lät jag inte ens barnsköterskan på sjukhuset ta hand om. Tog barnet i mitt rum och skötte den själv.

Oj, ta en rejäl diskussion med pappan. Har måste tillrättavisa henne rejält o ta din part. Han behöver hjälpa dig, för du verkar vars lite timid. Du måste också säga ifrån på skarpen, skit i vad hon senare säger till släkten . Det är väl bara att säga: ge mig barnet. Lyssnar hon inte så ökar Du 5 decibel och lägger till ordet nu. Återupprepa tills hon lyssnar.

Jag hade aldrig accepterat det beteendet. Vi hade lite problem med föräldrar som inte respekterade våra önskemål med bl.a. att trycka i barnet massa sötsaker, trots att vi sagt nej. När de inte fattade vinken, fick de inte passa barnet på väldigt lång tid, vilket gjorde att de till slut fattade att de fick anpassa sig till våra regler om de ville umgås med sitt barnbarn.

Usch TS, vad ledsen jag blir när jag läser sånt här. Man är så skör första tiden med en liten nyfödd och dominanta släktingar som trampar på en är det sista man behöver.

Det första du ska göra är att prata med din kille. Säg att du känner att du får inte knyta an till ditt barn eftersom svärmor jämt håller i bebis och alltid tar över.

Säger han att hon bara vill väl, hon är så glad eller nåt annat nonsens så säger du att det må hon vara men du känner att du får aldrig tid eller rum att komma åt ditt barn och det är väl viktigare att mamma och barn knyter an än att svärmor gör det?

Sedan måste du börja säga ifrån TS! Du är mamma nu och har en liten bebis. Låt svärmor hålla men sen går du efter en stund fram och tar ditt barn. Släpper inte svärmor taget ökar du rösten och säger högre: nu ska bebis komma till mamma!

Svärmor säger att denna tid får du aldrig tillbaka och det är sant TS. Därför ska du använda dig av den frasen mot svärmor! När svärmor inte vill släppa bebis så säger du: "Den här tiden får man aldrig tillbaka, som du säger svärmor, därför ska mamma hålla bebis nu."

Använd den frasen jämt. Säg att du ska gå ut med bebis i vagnen, skynda dig ut utan svärmor. Säg bara: Den här tiden får man ju aldrig tillbaka, så nu ska jag och bebis njuta av en promenad! Sen går du.

Om svärmor gungar vagnen, ta tag i vagnen och säg vänligt men bestämt: sluta gunga vagnen. Slutar hon inte så tar du bort hennes händer och håller vagnen själv.

Var inte otrevlig, men fast och bestämd.

Men allvarligt!
Du är för VEK uppenbarligen. Ta tillbaka vagnen eller barnet bara!  Tanten gör så för att hon ser att du inte vågar, att du är för snäll eller rädd eller vad du är. Det går inte att resonera med sådana personer. En normal person beter sig inte som hon gör. 

Undvik att umgås med henne så mkt du kan och se till att hålla dig och barnet upptagna på platser där hon inte kan vara med. sen vill jag gärna veta vad barnets pappa har att säga om saken. 

Du måste bita tillbaka, för annars fortsätter hon. Bara visa att det inte är HON som bestämmer! 

Ja jag tror att du överdriver. Det låter som att hon går över din gräns och det blir väldigt stort för dig. varför skulle hon säga den här tiden får du aldrig tillbaks med elak röst? När har hon tillfälle att hålla i barnet i fyra timmar? Barnet är nyfött och du säger att hon tar varje chans hon får att rycka i vagnen?

En fråga. Hur kände du för svärmor innan barnet kom?

Med risk att gå ifrån ämnet, men människor som kräver att jag ska stå på deras sida dumpar jag omedelbart. Det spelar nästan ingen roll om dom har rätt eller fel i sakfrågan. Det beteenden är bara helt oacceptabelt.

Det är du som är mamma. Bara du. Säg ifrån!