Velar

Du kommer ha honom i ditt liv resten av ditt liv om du får barn ihop med honom. Så är det bara. Nu har du hormoner i kroppen och därmed en himla massa känslor. Jag hade gjort abort utan pardon.

Ja det är det jag känner också. Vill inte! Att det skulle behövas en graviditet för att inse det... sjukt. Men jag är glad att det ännu är tidigt. Ska ringa kvinnokliniken imorgon och be om hjälp. Tack för dina ord!

Hej, jag har varit med om liknande och jag gjorde abort!

Vi hade bara dejtat i några månader, men känt varandra många år. Det var en ganska sjuk känsla. Vi var jätte gulliga och hade mycket sex, men dagen efter att jag blev befruktad så bara försvann alla känslor för honom, jag kände mig typ äcklad av att röra honom. Efter aborten vart det inte bättre och vi gled ifrån varandra.

Så även om det bara är hormoner för dig nu, så är det inte säkert att det du känner kommer att förändras. Men du gör ju som du vill, ville bara berätta hur jag själv har upplevt en liknande sits! Lycka till med allt hur du än väljer att göra :)

Tack för du delar med dig! Jag känner mig lugn i att det är rätt beslut men ska fundera någon dag till. Känner verkligen avsmak jag med. För allt som gäller honom! Samtidigt känns det orättvist mot honom men jag tror nästan min magkänsla försöker säga mig något genom det här!

Kan ju vara hormoner också. Hur kommer det sig att ni planerade ni barn ihop? Vad har förändrats?

Är din kille pappa till äldsta sonen? Hur länge har ni varit tillsammans? Hur länge har ni pratat barn?

Vi fastnade i nåt slags vill ha Barn - träsk då typ alla i vår närhet ska ha nu. Men jag ignorerade min magkänsla som sagt en stund nu att vi inte passar ihop.. jag vet det är jättehemskt att det gick så här långt och Jag ångrar mig verkligen. Han är inte pappa till mitt första barn.

Hur kunde jag vara så DUM?

Har fått tid för abort i veckan och gruvar mig för att gå igenom det här men jag känner att det är rätt då jag inte vill ha den här mannen i mitt liv.

Samtidigt känner jag att rätt sak är att ta ansvar för mina beslut. Men jag vill inte vara ensamstående med 2 barn som har sin pappa åt varsitt håll.

En abort i det här läget skulle jag säga är att ta ansvar för ditt liv och vad som hänt.

Tack snälla för de orden!