Att förlora en föräldrar tidigt

Beklagar verkligen att du förlorat din pappa. Livet är orättvist. Min pappa dog också ung, 54 år gammal. Mitt råd är: sörj, sörj och sörj! Gråt tills tårarna tar slut av sig själv. Tillåt dig att bryta ihop, tappa fotfästet. Stanna i din sorg, hur outhärdlig den än är så känn smärtan tills den släpper taget av sig själv. Om du inte tillåter dig att känna djupet av din sorg kan du heller inte bearbeta förlusten på ett läkande sätt. Omge dig med din familj, dela sorgen tillsammans. Ni behöver inte vara starka nu, ni behöver närheten till varandra. Var leden, rädd, arg, förbannad. Det är normalt. För mig hjälpte det också med några krissamtal hos psykolog, vänd er till vårdcentralen där får ni hjälp med detta. Begravningsbyrån ordnar det mesta med begravningen, ni väljer hur delaktiga ni orkar vara. Den begravningsbyrå vi valde var oerhört hjälpsamma och gav all information vi behövde vid första mötet. De är vana att möta människor i kris. Sist vill jag säga att livet kommer kännas lättare med tiden. Du kommer skratta igen, bli lycklig och må bra igen. Saknaden finns där förstås alltid men man lär sig leva med den. Kramar