• Anonym (FyraBarn?)

    Mitt hjärta vill inte göra abort

    Jag vet inte vad jag ska göra.... Jag fick precis ett plus och jag har sedan innan tre barn mellan 1-6 år. Det var inte planerat utan rent "slarv". Min man har pratat om att sterilisera sig eftersom vi känner att vi inte vill ha fler barn. Men nu när jag såg plusset och vet att jag har någon som växer inom mig, som är vårt och som är/skulle bli ett syskon till mina barn så VILL jag inte göra abort. Jag vill inte ta bort det liv som ändå, av misstag, slump eller whatever har valt att börja växa i mig.

    Men min man är lika säker på att han INTE vill ha fler barn. Det var vi ju egentligen båda överens om.

    Det kommer påverka allt, jobb, boende, ekonomi, tid för varandra, tid till våra tre barn som vi redan har... Två av dem har fortfarande blöja och det tar så mycket kraft med tre småbarn. Allt är konstant kaos och man längtar till de mindre barnen blir lite äldre så att man kan börja få lite mer andrum.

    Så varför skulle vi börja om igen med vaknätter, föräldraledighet, konstant trötthet och otillräcklighet? Logiskt sätt så är det helt galet. Vi har tillräckligt som det är nu.

    Så jag fattar att jag måste avbryta. Jag förstår, jag vet att det blir bäst, men jag VILL inte! Jag vill låts detta barn få komma det också, jag vill veta vem det är, jag lära känna personen, jag vill vara gravid, se magen växa, höra hjärtljud, känna sparkar, amma... Jag vill ha många barn, en stor familj, jag vill inte avbryta. Jag skulle alltid undra.

    Men det där är nog bara hormonerna som talar... Det är helt irrationellt. Det går inte. Vi kan inte ha fyra barn. Jag är galen. Jag vet inte... Jag bara måste fixa det här oavsett vad jag KÄNNER. För mina känslor är inte logiska.

    Kommer vår relation överleva det här? Kommer jag bli okej igen? Kan man landa i beslutet och känna att man gjort rätt även om det känns fel???

  • Svar på tråden Mitt hjärta vill inte göra abort
  • Mormor2B

    Ta kontakt med en psykolog på mvc. Jag kan inte råda dej till något. Oavsett beslut kommer ni nog gå jobba med er realation. Beslutet måste kännas rätt för er båda. Risken att nån av er blir bitter på den andre känns stor. Kramar

  • Anonym (J)

    Gör det inte!! Du kommer aldrig komma över det. Du kommer aldrig förlåta dig själv eller din man för valet att ta bort det som kunde bli ert barn. Om det känns rätt i hjärtat så är det rätt.

  • Praktisk59

    Behåll barnet och skicka mannen till kastrering på måndag.

  • Anonym (Du bestämmer.)

    Det kommer påverka allt, jobb, boende, ekonomi, tid för varandra, tid till våra tre barn som vi redan har... Två av dem har fortfarande blöja och det tar så mycket kraft med tre småbarn. Allt är konstant kaos och man längtar till de mindre barnen blir lite äldre så att man kan börja få lite mer andrum."

    Man känner som man känner, och bara du kan bestämma .

    Jag tycker att du ska gå och prata med någon, för att få råd och stöd.

    Att ta emot ett nytt barn i en familj och hem där det redan råder konstant kaos, gör att jag undrar vad det kan få för konsekvenser för er alla i familjen. Kommer ni att orka med den påfrestningen, när det redan är så jobbigt?

  • Anonym (Ba)

    Att behålla barnet är en bra ide OM du vill förlora din man och skapa mer kaos bland era 3 barn än vad det är nu! 2 av era barn har forfarande blöja och du tänker på ett fjärde barn? Really? Hur ska ni hinna med? Tänk långsiktigt. Du har redan 3 barn och det räcker. Ibland blir man gravid av misstag, så se till att du har skydd till nästa gång!!!! Tänk!

  • Anonym (Ba)
    Praktisk59 skrev 2017-05-13 16:40:42 följande:

    Behåll barnet och skicka mannen till kastrering på måndag.


    Eller så skulle ts kanske ha använt någon form av skydd innan hon satte sig på kuken? Jävla horbeteende.
  • Anonym (J)
    Anonym (Ba) skrev 2017-05-14 01:10:26 följande:

    Eller så skulle ts kanske ha använt någon form av skydd innan hon satte sig på kuken? Jävla horbeteende.


    Ja, fy bubblan vad horigt att ha sex med sin man!!!
  • Anonym (Någontjej)

    Tycker det är helt ok att göra abort i vissa situationer. Men om man medvetet slarvat med skyddet borde man ta sitt ansvar! Abort ät inget preventivmedel. Var din man medveten om att ni inte hade skydd?

    Jag personligen kommer aldrig göra abort, skulle inte klara av det. Även om vi inte vill ha fler barn.

  • Anonym (Ba)
    Anonym (J) skrev 2017-05-14 07:23:57 följande:

    Ja, fy bubblan vad horigt att ha sex med sin man!!!


    Utan skydd? JA. Hennes fel lika mycket som hennes mans fel! Är så jävla less på er (oftast är det feminister) som skyller allt på mannen. Ts hade ett LIKA stort ansvar. Om inte större.
  • Anonym (J)
    Anonym (Ba) skrev 2017-05-14 10:38:12 följande:

    Utan skydd? JA. Hennes fel lika mycket som hennes mans fel! Är så jävla less på er (oftast är det feminister) som skyller allt på mannen. Ts hade ett LIKA stort ansvar. Om inte större.


    Jaha, du är en sån där mansgris.. Vem har skyllt allt på mannen?
  • Anonym (Ba)
    Anonym (J) skrev 2017-05-14 11:49:33 följande:

    Jaha, du är en sån där mansgris.. Vem har skyllt allt på mannen?


    Jag är KVINNA.

    Det märker man att folk gör, så fort man läser såna här trådar. Jag kan läsa mellan raderna.
  • Maltisen

    Jag gjorde abort för två veckor sen och tänkte exakt som dig. Min sambo ville inte heller ha mer barn. Nu har vi fyra så det hade blivit det femte.

    Även fast jag vet att jag tog rätt beslut så kan jag inte sluta tänka på vad jag preccis gjort.

    Var väldigt noga med att du gör vad som känns rätt och lita på dina känslor.

    Visst kan det märkas ekonomiskt men då får man prioetera och sen kommer den som väljer att vara hemma med barnet att tillslut börja jobba igen.

    Och när det gäller tid till alla barn så är det vad man gör det till. Jag kan bara säga att fyra barn är jobbigt men också helt underbart.

    Jag hoppas du kommer fram till ett beslut som känns rätt för er

  • Anonym (FyraBarn?)

    Tack för alla svar! Jag vill bara bemöta att jag skulle vara "horig" eller att jag skyller allt på mannen... Vi har varit gifta i 8 år och har på den tiden fått tre (planerade) barn relativt tätt. Just den här gången hade vi avbrutet sex en morgon så jag vet precis hur och när det hände. Det var lika mycket bådas fel att vi inte skyddade oss ordentligt.

    I lördags reagerade jag väldigt starkt känslomässigt och grät mycket. Men när jag "gråtit klart" så kunde jag se nyktert på det. Det vore inte rätt att behålla detta barn för det skulle sätta press på vår relation och påverka vår förmåga att vara bra föräldrar till våra tre barn. Det är en sorg och jag tänker tillåta mig att känna som jag känner, men jag vet att jag tar det beslut som i längden är bäst för vår familj. Det betyder inte att det inte är superjobbigt.

    Mina bröst ömmar, hormonerna svallar, magen molar och jag svettas och fryser om vartannat. Det är svårt att tänka på något annat när graviditeten gör sig påmind... Nu hoppas jag bara att jag ska få en tid snabbt och att jag tar mig igenom det här.

  • twistorz
    Nej då, dina tankar är helt rimliga. Riskera inte att ta ett beslut som du kan behöva känna ånger för under resten av ditt liv. Det är det absolut inte värt. Din magkänsla att det är ett nytt liv som växer i dig är rimlig och stämmer väl överrens med vetenskapen som säger att det redan är en människa alltsedan befruktningen. Att föda ett barn låter som något mer osannolikt att ångra - troligen överväger lyckan framför eventuella problem det kan innebära. Man kan också se över möjligheten med adoption. 
  • Anonym (Du bestämmer.)

    Efter att ha läst ditt inlägg, måste jag fråga om du över huvud taget läst hur Ts beskriver sin redan hårt ansträngda familjesituation?

    "Men min man är lika säker på att han INTE vill ha fler barn. Det var vi ju egentligen båda överens om.

    Det kommer påverka allt, jobb, boende, ekonomi, tid för varandra, tid till våra tre barn som vi redan har... Två av dem har fortfarande blöja och det tar så mycket kraft med tre småbarn. Allt är konstant kaos och man längtar till de mindre barnen blir lite äldre så att man kan börja få lite mer andrum."

  • Anonym (Du bestämmer.)
    twistorz skrev 2017-05-23 15:29:10 följande:
    Nej då, dina tankar är helt rimliga. Riskera inte att ta ett beslut som du kan behöva känna ånger för under resten av ditt liv. Det är det absolut inte värt. Din magkänsla att det är ett nytt liv som växer i dig är rimlig och stämmer väl överrens med vetenskapen som säger att det redan är en människa alltsedan befruktningen. Att föda ett barn låter som något mer osannolikt att ångra - troligen överväger lyckan framför eventuella problem det kan innebära. Man kan också se över möjligheten med adoption. 
    Jag vände mig till dig med mitt inlägg ovan.
  • Anonym (...)

    Alla praktiska omständigheter är ju föränderliga. Ekonomin förändras, småbarnsåren tar slut men en abort är väldigt permanent och man omprövar beslutet om och om igen med tiden. När barnet skulle ha fyllt 15, 18 osv. Abort är emot naturen och det förklarar din rubrik.

  • twistorz
    Anonym (Du bestämmer.) skrev 2017-05-23 18:26:20 följande:

    Efter att ha läst ditt inlägg, måste jag fråga om du över huvud taget läst hur Ts beskriver sin redan hårt ansträngda familjesituation?

    "Men min man är lika säker på att han INTE vill ha fler barn. Det var vi ju egentligen båda överens om.

    Det kommer påverka allt, jobb, boende, ekonomi, tid för varandra, tid till våra tre barn som vi redan har... Två av dem har fortfarande blöja och det tar så mycket kraft med tre småbarn. Allt är konstant kaos och man längtar till de mindre barnen blir lite äldre så att man kan börja få lite mer andrum."


    Du i din tur verkar inte ha läst igenom mitt inlägg ordentligt. Just av anledningarna du framhäver föreslog jag adoption, något som skulle vara mycket bättre lösning eftersom TS inte känner för att behöva genomgå någon abort. Dessutom är hon redan mamma, hon bär på ett barn som redan lever. Det är egentligen redan försent, och nu för tiden löser man det genom att döda det barn som redan existerar. Det blir inget "fritt val" när man inte får praktiska möjligheter att behålla ett barn som blir till, eller hur? Ingenting kan rättfärdiga det avsiktliga dödandet av en oskyldig människa. 
  • Anonym (Du bestämmer.)
    twistorz skrev 2017-05-23 22:29:24 följande:
    Du i din tur verkar inte ha läst igenom mitt inlägg ordentligt. Just av anledningarna du framhäver föreslog jag adoption, något som skulle vara mycket bättre lösning eftersom TS inte känner för att behöva genomgå någon abort. Dessutom är hon redan mamma, hon bär på ett barn som redan lever. Det är egentligen redan försent, och nu för tiden löser man det genom att döda det barn som redan existerar. Det blir inget "fritt val" när man inte får praktiska möjligheter att behålla ett barn som blir till, eller hur? Ingenting kan rättfärdiga det avsiktliga dödandet av en oskyldig människa. 
    " Ingenting kan rättfärdiga det avsiktliga dödandet av en oskyldig människa."

    Den åsikten är din, och den har du naturligtvis rätt att ha. Jag har en annan.
Svar på tråden Mitt hjärta vill inte göra abort