Otröstlig bebis. Håller på att gå under!

Så var vår dotter oxå. Inte konstant missnöjd men ville inte vara nära. Trivdes bäst på en filt på golvet eller på promenader i vagnen. Hon hade väldans humör och allt blev mkt bättre när jag märkte att hon behövde sova i storsett varannan timme. Så länge jag följde superfyrkantiga rutiner med mat och sömn så var hon på relativt gott humör. För ditt eget mående tycker jag att du ska söka hjälp via BVC. Om din partner känner likadant bör även han göra det.

Idag är vår dotter närmare 1,5 år. Älskar att pussa och krama oss. Hon är energifull, sprallig och busig.

Många bebisar är så att de inte klarar närhet mot hud men det blir bättre när de blir äldre och de kan vara mer gosiga än andra sedan, så det kommer nog. Har ni provat att ha på vattenkranen bredvid henne? Hon är ju så liten och det ljudet är likt det som är i magen så hon kanske blir lugnare av det. Det ska vara ganska högt ljud, högre än man tror. En babygunga kan också vara bra, då känns det som när hon var i magen. Detärju en stor omställning att komma ut och bli kramad etc är ju helt nytt. I magen är de ju inte kramade, bara ihoptryckta :)

Lägg gärna ett gosedjur med din lukt (som du haft under kläderna) nära henne i vagnen så får hon närhet till din lukt utan hud mot hud.

Provat byta ut d dropparna till de med vatten istället för olja? Att hon gråter över att du smeker henne på ryggen vid amningen kanske bara är att hon blir rädd ifall det kom för plötsligt?

När hon är sådär missnöjd att ingenting duger så kanske hon är övertrött? Prova gunga henne i famnen tills hon somnar.

Lärt er tyda bebisens gråt? Finns på youtube, om det nu var the baby whisperer hon kallades eller något. www.whattoexpect.com/blogs/motherhoodinthemountains/newborn-cries-the-five-cries-you-need-to-know

Åh så där var min första också, jag gick runt och tänkte att hon verkligen inte tycket om mig, kände mig misslyckad och ledsen. Hon var ständigt missnöjd, fick göra det över allt av alla. "Oj vad hon är missnöjd". Inte alls kul. Hela babytiden var som ett töcken av hennes missnöjesyttringar. Successivt blev det lite lite liiiite bättre, men det var först när hon lärt sig ta sig fram själv (åla, krypa, gå) som hon började bli mer harmonisk när hon kunde bestämma mer om var hon skulle vara och ännu bättre när hon började prata. 

Nu flera år senare har jag en härlig och gosig tjej, dock med temperament och viljestyrka som få. 

Håll ut! Dela upp er - du och din man. Ta avlastning ibland så du kan gå ut och bara slippa höra det ständiga skriket. Turas om med din man, där den ena kan ha hörselskydd på sig eller vara i ett annat rum. Prata med varandra om att det är jobbigt och att ni mår dåligt, det hjälper tycker jag. Och lyft de stunder när hon är lite mer nöjd, så ni ser lite ljusning. 

Allergier? Mjölkproteinallergi är vanligt och de är ofta missnöjda pga magont då. Dottern är mp-allergisk och det blev stor skillnad efter att vi förstod det.

Jag råkade halka in här och bara kände direkt att jag vill "trösta dig". Jag har egentligen inga tips men jag kan dela med mig av min historia så får du se att du inte är ensam. Lilla sonen föddes i juni och var en super lugn bebis en vecka och en dag sedan hände något. Sedan den dagen, (midsommardagen) gick det fram till han var 6 månader, inte en dag utan att han var mer ledsen än glad. Under de 4 första månaderna var han PÅ RIKTIGT gnällig och missnöjd i princip all vaken tid såvida han inte åt eller låg på skötbordet. Det handlar alltså inte om en bebis som skriker några timmar på kvällen (som alla man pratar med verkar tro) utan en bebis som är missnöjd all vaken tiden. Min bebis helammade, vägrade flaska och napp. Tack och lov sov han någorlunda på nätterna men aldrig mer än 4 timmar i sträck. Han hatade åka bil och vagn. Jag skämtar inte när jag säger att han skrek från Kosta till Jönköping och det är ca. 15 mil. I vagnen började också skrika direkt utan att somna Så det vi gick som längst va till affären (ca 2km) och det va när han är 8 månader. fanns öixom inte en tanke på att gå på stan med honom eller gå till någon öppen förskola. I oktober nån gång (4mån) blev det lite bättre, han kunde sitta med lite i en " Ikea antilop stol" osv. Då kunde han även börja sitta i bärsele framåtvänd så man kunde gå i affären med honom och jag hade tom. med honom på julskyltningen(!) Runt jul började han även ta napp vilket gjorde att han också kunde slappna av lite. Under de 6 månaderna kan jag räkna på mina fingrar de gånger han bara legat i vår famn och chillat för att sedan somna av sig självt. Men med nappen blev han faktiskt lugnade och nu händer det titt som tätt att han somnar i famnen. Då det verkligen blev bättre på riktigt var när han började krypa 9 januari. Vid 8 månader kunde han åka både bil och vagn utan att skrika (vi har bytte till riktig bilstol) och krypa runt, han ställde sig upp mot möbler och vi var på Öppna förskolan för första gången. Det tog 8 månader. 11 april började han gå vilet resulterade i att han kunde hänga med ännu bättre. och idag när han är 11 månader är han en riktigt go unge.

Bvc är inte till någon hjälp, man skulle ju kunna komma dit med ett barn utan huvud och bara ungen ökat i vikt enligt kurvan så är allt normalt enligt dem. Men på bvc sa de helt enkelt att vissa barn är extra känsliga eller vad man ska kalla det. Det är själva personligheten. Sen är han ju ganska tidig med att krypa och gå vilket man kunnat begripa att han skulle vara, så stissig som han har varit. Aldrig kunde han ju va still i knäet eller famnen, det har lixom krypin i kroppen på honom. Han är ju fortfarande mer gnällig än andra barn i samma ålder men inte alls som innan. Usch jag får ont i magen när jag tänker på hur det har varit. Ska tillägga att jag har ett barn på 2,5 år så det har verkligen varit tufft att ha ett " extra känsligt barn" och en tvååring.

Detta var iaf min historia och hoppas snart att det vänder för dig.

Kom även på 3 tips .

1.SKAFFA EN PILATESBOLL så kan ni hålla barnet och guppa. Ända som typ fungerade på vår son.

2.vänj dig vid att det antagligen inte kommer bli det där instagram gulliga familjelivet du förväntat dig. Men det kommer bli bättre.

3.Om du känner helt hopplöst be BVC att få prata med kuratorn. Även om det inte förändrar situationen hemma så kan det vara skönt att bara komma iväg o prata och du får även komma iväg från barnet en stund.

LYCKA TILL KRAM

Det är kanske så att hon är hypersensitiv. Det innebär att kläder och närhet "gör ont" och är obehagligt. Dessutom är hon bara 6 veckor gammal och huden är skör. Det blir nog bättre med tiden ska du se.

Det kan räcka med att lappen i kläderna ligger fel så skaver det eller som du själv beskrev det att strumpan sitter fel.

Och se till att ha korta naglar och mjuka händer(insmorda). Torra händer kan också kännas obehagligt för den känsliga babyhuden. Låt henne ligga ifred. Ha henne i insatsen till vagnen i soffan sidan om dig och klappa henne där på gumpen istället för att ha henne mot din kropp. Skriker/gnäller hon när hon är ifred ska ni ta upp henne och se om det är närhet hon vill ha då.

Hade och delvis har det så med sonen nu 2 år. Googla HNB ( high need baby) många saker kommer falla på plats när du läser! Finns även en facebookgrupp för folk med HNB:s.

Lycka till! Och det går över/blir bättre!

Hur sover hon?

Min erfarenhet är att om de sover oroligt och alltid vaknar med ett illvrål (alltså börjar skrika redan innan de är riktigt vakna) då är det ont någonstans. Vanligast är väl magen och då ligger ju allergier/reflux bra till.

Mina som haft ont i magen har betett sig lite som du beskriver, de har aldrig haft ro i kroppen och därmed inte kunnat mysa heller, en konstant missnöje och korvande, som att de försöker krypa ur sin egen kropp och så gärna spänt sig som en bakåtböjd banan.

Hur fungerar bajseriet? För min son hade jättemycket problem med förhoppning och magont är ju jättejobbigt för små omogna tarmar. Även om de inte har kolik så har alla barn ändå gaser upp till 3 månader! Det du äter kan ju ge magknip via maten. Jag tänker också på allergier.... nåt måste det ju vara. Magmassage har du provat det?

Alltså när dom knorrar o böjer och bänder då har dom ont. Släpper hon bröstet när hon ammar?

Allergi kan det vara. Låter som vår bebbe, fram tills jag slutade äta ALLT som innehöll ägg, mjölk och soja.

Han blev en helt annorlunda baby. Testa att utesluta detta i minst 2v om du ammar. Får bebisen ersättning ge mjölkfri.

Det var/är verkligen extrem skillnad. Gör det. Jag gjorde det utan BVC hjälp, de lyssnade endå inte. Bebisen trivs allra näst när jag äter ris och kött med milda kryddor som salt och lite peppar, gurka och salladsblad! Försök att leva på det ett tag för att se om det blir bättre för er bebis och er. Många kramar!