• Anonym (Hjälp mig!)

    Jag går sönder inombords!

    Jag ligger här och är förstörd, storgråter och känner mig totalt knäckt. Anledningen? Mitt ex har hittat en ny och gått vidare i livet, medan jag står kvar och stampar där vårt äktenskap tog slut, månader senare. När blir det bättre?? BLIR det bättre?? Hjälp mig någon! (Känner inte såhär hela tiden men ikväll är en all time low...)

  • Svar på tråden Jag går sönder inombords!
  • Anonym (Anna)

    Kan tyvärr inte svara när det går över, men jag vill också veta. Går igenom precis samma helvete.

  • Anonym (Hjälp mig!)
    Anonym (Anna) skrev 2017-05-25 23:10:13 följande:

    Kan tyvärr inte svara när det går över, men jag vill också veta. Går igenom precis samma helvete.


    Det är ju förjävligt! Emellanåt känns allt bra, men så händer något, och så rätt ner i botten igen...
  • Anonym (Hm)

    En gång i tiden var han din jämlike men ni växte i från varandra , därför är ni inte ihop längre, ditt fokus borde inte ligga på om han har eller inte har gott vidare. Utan ditt fokus borde ligga på att han är inte längre din jämlike, var av din jämlike finnas där ute någonstans. Dem orden kan du trösta dig med.


    Men så länge ska du fokusera på dig själv och dina nära och kära, ge kärlek till dem människorna som betyder något för dig där du även får kärlek tillbaka. För man behöver inte en partner för att ha kärlek runt sig , bara olika typer av kärlek så klart. Därför kan det vara viktigt att bry sig om andra runt än, så man fyller tomrummet så gott det går efter saknaden av en partner.


    Sen försöka att bygga upp ett nytt liv , utan en partner där du faktiskt kan vara lycklig helt själv. För när du väl hittar din jämlike kommer du kunna föra med dig din inre lycka på ett helt annat sätt.


    Så sätt fokus på dig själv, titta in på vem du var utan titta på vem du är och vem du vill vara/bli. 


    Lycka till / M

  • Anonym (gått vidare och överlevt)
    Anonym (Hm) skrev 2017-05-25 23:49:40 följande:

    En gång i tiden var han din jämlike men ni växte i från varandra , därför är ni inte ihop längre, ditt fokus borde inte ligga på om han har eller inte har gott vidare. Utan ditt fokus borde ligga på att han är inte längre din jämlike, var av din jämlike finnas där ute någonstans. Dem orden kan du trösta dig med.


    Men så länge ska du fokusera på dig själv och dina nära och kära, ge kärlek till dem människorna som betyder något för dig där du även får kärlek tillbaka. För man behöver inte en partner för att ha kärlek runt sig , bara olika typer av kärlek så klart. Därför kan det vara viktigt att bry sig om andra runt än, så man fyller tomrummet så gott det går efter saknaden av en partner.


    Sen försöka att bygga upp ett nytt liv , utan en partner där du faktiskt kan vara lycklig helt själv. För när du väl hittar din jämlike kommer du kunna föra med dig din inre lycka på ett helt annat sätt.


    Så sätt fokus på dig själv, titta in på vem du var utan titta på vem du är och vem du vill vara/bli. 


    Lycka till / M


    Fint skrivet:)
    Tänkte lite på dina ord och hur mitt eget liv blivit efter min långa relation tog slut.
    Så himla annorlunda på vissa sätt bättre på andra sämre. Ska ta till mig din sista mening!
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Hjälp mig!) skrev 2017-05-25 23:18:29 följande:
    Det är ju förjävligt! Emellanåt känns allt bra, men så händer något, och så rätt ner i botten igen...
    Så är det för mej med. Man skulle kunna snabbspola livet 3 år framåt och vakna av att må bra. Alla säger att det kommer att bli det, men just nu känns det bara som en dålig klyscha som får en att må ännu sämre.
  • Anonym (gått vidare och överlevt)

    Det där med att snabbspola vore fantastiskt. För man kommer ju att skratta igen och mp bra med stor sannolikhet...men vägen dit är enormt kämpig och ångestfull och så ovan. Efter många års gemenskap med någon har man i princip glömt bort  vem man var innan. Man måste hitta tillbaks, omvärdera, se sig själv och sitt liv med nya perspektiv. Inte helt smärtfritt dessvärre.

    Det bästa är om man kan fortsätta vara vänner och stötta varandra när den värsta smärtan dämpats.

  • Anonym (Hjälp mig!)
    Anonym (Anna) skrev 2017-05-26 12:01:03 följande:

    Så är det för mej med. Man skulle kunna snabbspola livet 3 år framåt och vakna av att må bra. Alla säger att det kommer att bli det, men just nu känns det bara som en dålig klyscha som får en att må ännu sämre.


    Ja verkligen, skulle vilja hoppa fram till när jag inte bryr mig om att han är tillsammans med sin nya längre... Men igår blev ett riktigt bottenläge, var verkligen på superhumör och mådde jättebra, så åkte jag hem till honom för första gången på länge för att se att hon flyttat in... Där brakade allt.. Bara några månader sedan jag flyttade ut och nu bor hon där...
  • Anonym (Hjälp mig!)
    Anonym (gått vidare och överlevt) skrev 2017-05-26 12:55:54 följande:

    Det där med att snabbspola vore fantastiskt. För man kommer ju att skratta igen och mp bra med stor sannolikhet...men vägen dit är enormt kämpig och ångestfull och så ovan. Efter många års gemenskap med någon har man i princip glömt bort  vem man var innan. Man måste hitta tillbaks, omvärdera, se sig själv och sitt liv med nya perspektiv. Inte helt smärtfritt dessvärre.

    Det bästa är om man kan fortsätta vara vänner och stötta varandra när den värsta smärtan dämpats.


    Känner så igen mig i det där att man på något vis glömt bort vem man var innan. Vi levde ihop i 18 år...

    Då det slutade med att han var otrogen med denna nya kvinna så känns det väldigt avlägset att vi ska kunna bli vänner. Men kanske en dag...
  • Anonym (gått vidare och överlevt)

    Otrohet är den hårda vägen och inte lätt att hantera. Men oavsett otrohet eller inte så är det väldigt vanligt att just mannen går vidare och träffar någon ny långt före kvinnan vilket i vissa fall kan kännas som just otrohet och svek. Att de inte bearbetat och bara ersätter den gamla med en ny. Kvinnor tar ofta betydligt längre tid på sig att landa och hitta tillbaks till sig själv och lider därför mer men är också mer klara när de möter kärleken på nytt:)

  • Anonym (Anna)
    Anonym (Hjälp mig!) skrev 2017-05-26 13:16:54 följande:
    Känner så igen mig i det där att man på något vis glömt bort vem man var innan. Vi levde ihop i 18 år...

    Då det slutade med att han var otrogen med denna nya kvinna så känns det väldigt avlägset att vi ska kunna bli vänner. Men kanske en dag...
    Vi levde i hop i 24 år. Ja hur hittar man tillbaka? Jag har aldrig levt ett vuxet liv själv. Det känns som man får börja om på varje punkt och klura ut hur man gör själv.
Svar på tråden Jag går sönder inombords!