Förälskelse på jobbet - någon mer?

Jag sitter i samma sits.. har dock själv tagit det ett steg längre och varit otrogen.. gör inte det! Jag lovar att det är inte värt det hur mycket känslor du än har för din kollega! Ta reda på varför du känner som du gör.. saknar du något hemma? Tycker du om kicken vid flörtandet? Vad är det du går igång på med din kollega helt enkelt?

Vad du än gör var inte otrogen, ta tag i livet innan det går för långt för du kan aldrig göra det ogjort..

Jag är i samma situation. Jag är så oerhört förälskad i min kollega och det påverkar mig så till den milda grad. Känslorna blir starkare för varje dag och jag pendlar i tanken om att berätta för honom för att i nästa stund tänka att jag måste ta avstånd från honom. Men hur tar man avstånd från en människa som samtidigt får en att må så bra?

Hej, jag har varit/är i samma situation. Dock är jag singel men han är väldigt upptagen. Det började helt oskyldigt med att vi pratade och umgicks lite mer än jobbet krävde, inget konstigt att vara kompis med en kollega liksom. Men rätt oväntat (för min del) gjorde han ett närmande och situationen förändrades. Jag blev nog lite besatt av honom... tänkte på honom jämt, även om vi höll oss från det fysiska... Men vi har fortsatt flörta och upprätthållit vad-det-än-är i flera månader nu, stämningen mellan oss har ibland varit plågsamt laddad. Och hade jag haft ett milligram mindre samvete i kroppen hade jag inte kunnat hålla mig... Mina tankar har under den här tiden gått runt i cirklar. Lust - dåligt samvete - förälskelse - ångest - rättfärdigande...

Men! Vi har inte gjort något mer än typ bara prata om hur läget är och nu verkar det som att förälskelsen börja ebba ut för mig! Det är en lättnad. Jag har verkligen brottats med mina tankar om att inte vara "den" tjejen. Jag tror att det är så man tar sig igenom det - att hela tiden påminna sig om konsekvenserna, allt som kan gå sönder, hur mycket är det värt i långa loppet etc. När man har chansen att tänka logiskt och sunt ska man pränta in "Du vill inte egentligen" i hjärnan.

Jag säger inte att det är enkelt, men det går. Och som svar på frågan om det går över - ja rent kemiskt så kan inte förälskelser vara för evigt, så där finns ju hopp. I sådana här lägen handlar det nog om hur mycket man tillåter sig att låta känslorna ta över. 

Och jag kan erkänna att det jag och kollegan har hållit på med inte är snyggt alls. Hans tjej skulle definitivt inte uppskatta att få höra detta. Men ändå, vi har inte rört varandra och nu verkar det släppa för mig. Med tanke på allt vi har gjort med varandra i mitt huvud ;) så har vi nog kommit billigt undan. Ville iallafall bara uppmuntra med att Håll ut så blir det bättre! (Om inte, säg att det går ett år till och inget förändras, då kanske du ska prata med din man om läget)

Tillägg: Ser nu att jag antagit att du är kvinna gift med man... Kan ju vara vilken annan sorts kombination också 

Jag trodde att alla råkat ut för det någon eller några gånger?

Det är fullständigt normalt och något dom flesta råkar ut för någon eller några gånger i livet. Det blir lätt så med arbetskamrater. 

I några fall leder det inte till något alls, i vissa fall kortare förhållanden, och i några fall har det faktiskt blivit nya förhållanden. I några fall har det förstås gått rakt åt helvete med "offentliga" otrohetsaffärer och skandaler på jobbet. 

Har råkat ut för det själv men vågade liksom inte utnyttja tillfället. Men som tur är rann det ut i sanden innan det blev några dumheter.... I efterhand är jag väldigt glad över att det inte gick längre...

Kan du berätta vad som hände? Vad ångrar du? Otroheten eller att du sårat någon annan? Hade du haft den förälskelsen länge innan något hände? Kom det fram eller valde du att berätta?

Jag vet att det är fel med otrohet, jag trodde aldrig jag skulle vara en sådan person och jag vet inte vad jag tycker om mig själv längre. Har försökt förstå om något är fel i mitt nuvarande förhållande, men det är inte det. Egentligen. Det är inte vad det varit, men det är inte dåligt. I mitt bakhuvud går en tanke att dessa känslor uppstår för att det kanske är mer än bara lust. Men jag vet varken in eller ut längre.

Ni kanske bör söka upp information om hur vi kan styra våra tankar! För det kan vi. Folk som hamnar i det ni beskriver i tråden blir ofta så hjälplösa: "jag är förälskad, kan inte hjälpa det". Jo, man kan tänka bort det men det kräver ju att man faktiskt vill det. Många verkar vilja ha kvar det här lite spännande förbjudna för att det ger en liten kick och så skyller man på att man inte kan rå för det

Tack för att du delar med dig. Detta känns som ett sådant löjligt problem, men oj vad det ställer till det i mitt hjärta och hjärna. Det sunda förnuftet säger att det är fel på alla vis, men varenda centimeter av min kropp vill något annat. 

Vet du varför det ebbar ut? Är det bara att intresset försvunnit eller är det för att inget händer? Hur känns det att fortsätta jobba ihop? Hur lång tid har det tagit?

"Kan inte hjälpa det" jo det kan man. Det håller jag med om. Om man vill. Men man kanske inte vill... innerst inne

I denna klassiska fråga finns det ju inget facit. 
Tvärtom finns här precis hela skalan från, som första svaret säger, du gillar kicken av flörtandet - till att hitta du kan ha hittat ditt livs kärlek. Ingen kan berätta för någon annan vad det handlar om för just den personen.
Givetvis är det vanligt att vi attraheras av någon på jobbet, många av oss tillbringar ju mer vaken tid där än tillsammans med partnern. Det finns + och - med detta. För många höjer det ju motivationen att gå till jobb varje dag, för andra blir det till slut ett elände speciellt om känslorna inte får önskad respons. Och så finns det många par som levt lyckligt ever after sedan de parat ihop sig på arbetsplatsen. 
Inser att detta inte var till mycket hjälp TS, det enda jag kan konstatera är att, ja, det är vanligt!