• Äldre 17 Jun 11:02
    1398 visningar
    5 svar
    5
    1398

    Villrådig & osäker & glad & ledsen & förbryllad

    Om en 1 vecka fyller jag 46. 
    Jag har två söner från ett tidigare förhållande som jag fick när jag var 19 & 21 år
    Vid 24 år fick jag diabetes typ 1
    Vid 29 träffade jag min nuvarande man och vi försökte i 11 år att bli med barn på egen hand och med hjälp av IVF med resultatet 1 graviditet i ena äggledaren ... sen inget ägg som ville fastna i livmodern.
    Efter 40 slutade vi försöka och kämpa & på IVF sa de att enda sättet för mig att bli gravid är just genom dem då jag bara har en äggledare kvar och den är skadad.

    Nu 6 år senare då jag börjar sakna mensen i maj så tror jag att jag kommit in tidigt i klimateriet - vilket visade sig vara helt fel - jag som inte skulle kunna bli gravid är gravid. 

    Vårt liv ser helt annars ut idag - vi har sålt hus köpt lägenhet utan hiss och bor på 3:e våningen relativt trångt och bla bla bla och hade jag vetat att jag skulle kunna bli gravid hade vi haft skydd   - men nu är vi där och på något vis känns det som att det kanske är mening att vi ska ha ett barn MEN riskerna är stora, det förstår jag  MEN... det kan oxå kanske gå vägen... I och för sig kommer sorgen vara outhärdlig om vi inte lyckas hela vägen utan något händer sent i graviditeten -- då torde sorgen vara mindre jobbig om man avbryter relativt tidigt??

    Precis idag har jag gjort 11 veckor - enligt ultraljudet
    Jag har på måndag tid hos kurator och samtidigt kommer operation ringa mig till veckan om tid för skrapning ...

    Jag är så villrådig... vad ska jag gör?  Min man är objektiv och anser att det är en olycka - att vi lämnat detta bakom oss - samtidigt tycker han oxå att det är galet på något vis - är detta meningen? 
  • Svar på tråden Villrådig & osäker & glad & ledsen & förbryllad
  • Anonym (J)
    Äldre 17 Jun 11:52
    #1

    Jag tror faktiskt att sorgen över en skrapning kommer vara lika stor som sorgen av ett sent MF eller liknande. Det är lätt ibland när man blir överrumplad så där att man tänker att allt kan gå tillbaka och vara "som vanligt" om man avbryter, men av erfarenhet för min del iaf blev livet aldrig "som vanligt" och år efteråt präglades av "om jag inte" Jag var inte alls förberedd på den förlamande sorgen jag kände efteråt, så var beredd på det även om det inte är säkert att det händer dig.

    Men iom att ni kämpade så hårt för ett gemensamt barn, så tror jag att att inte ens försöka fullfölja graviditeten nu när du blivit gravid spontant skulle, tror jag, vara svårt att leva med efteråt.

    Bara du kan bestämma i slutändan och vad du än väljer, hoppas jag det blir bra.

  • Äldre 17 Jun 12:18
    #2

    Är några år yngre men Jag väntar själv mitt första barn efter flera års kämpande så jag förstår kanske lite grann!

    personligen skulle jag se det som ödet och ha svårt att tänka annat än att det finns en mening med graviditeten !

    Så för mig hade det inte funnits något tanke att inte behålla.

    Livet är fantastisk och ju äldre jag blir desto tydligare blir det att det heller inte går att planera!

    Praktiska saker löser sig om man bara vill...

    Kan inte säga vad som är rätt eller fel! Du får fundera över vad du vill ha ut av livet så att du oavsett vilket val du gör kan leva med ditt beslut!

  • Äldre 17 Jun 18:47
    #3

    Tycker det låter som en oväntad gåva Ta emot den. Tror att det är ovanligt att man ångrar att man behöll ett barn, däremot ångrar många en abort. Småbarnsåren går snabbt o ett barn klarar utmärkt att växa upp i liten lägenhet utan hiss

    Massa kram/ snart 42 år o oplanerat gravid igen

  • Äldre 17 Jun 20:05
    #4

    Vilket mirakel ocg vilken lycka att få ett gemensamt barn. 

    Säger som ovanstående.. 

    Det praktiska löser sig alltid. Vi bodde på 3:e våning när vi fick sonen.
    Vagn med mjukdel löste det. Vagnen i källaren och så bar man bara upp mjukdelen. 

    Du har gjort det här förut. 
    Vilka fantastiska resurser du har i dina barn, vuxna syskon till hjälp och stöttning. 

    Du bestämmer i slutändan, men jag tror att ni kommer ångra om ni iaf inte försöker. Sorgen över ett "tänk om" finns med resten av livet. 

    Lycka till hur det än blir. 

  • Äldre 20 Jun 21:18
    #5

    Man ångrar ju aldrig de barn man får <3

Svar på tråden Villrådig & osäker & glad & ledsen & förbryllad