• Äldre 19 Jun 11:05
    1670 visningar
    3 svar
    3
    1670

    Behöver pepp!

    Gravid v 7, har aldrig mått såhär dåligt innan. Fysiskt och psykiskt.

    Jag är 34 år gammal och väntar mitt fjärde barn- de andra barnen är 10,12,15 år gamla så det här är en riktig sladdis.

    Jag har levt skiljd i ett par år med några lösa förbindelser och nöjd med livet i stort. Har jobbat, rest, ägnat tid åt mig själv osv.

    Plötsligt förra året så blev jag gravid trots preventivmedel, med en Man jag känt i många år men som definitivt inte är någon som är aktuell att ha en relation med. Graviditeten slutade i missfall v 9, jag visste då inte om att jag var gravid utan hade det bara på känn.

    Efter detta missfall så kom sorgen, önskan och längtan efter att få ett litet barn igen. Det var 11 år sen jag vart gravid senast och nu kände jag mig redo, jag var som ni förstår väldigt ung med de andra barnen och inte helt i kontakt med mig själv.

    Så.. Jag funderade om och hur.. Adoption, familjehem, osv. Men så träffar jag en Man i början på året som känner samma sak. Väldigt redo att bli Pappa igen. Så efter mycket tankar så - varför inte. Barnet kommer att få två föräldrar som avgudar det och en himla massa syskon :) sagt o gjort, gravid efter en månad drygt.

    Nu till mitt bekymmer. För nån vecka sen försvann min gnista helt, det är fel på allt och alla. Jag känner mig som världens sämsta mamma till mina andra barn, jag sover och mår illa om vartannat. Orkar inte sköta mitt jobb som är en föreståndartjänst, och tycker det är skönt att pappan ska åka utomlands en månad nu i juli.

    Jag vill bara få allt som vanligt igen, snälla inte massa pekpinnar :(

    Håller jag på o bli knäpp???

  • Svar på tråden Behöver pepp!
  • Äldre 19 Jun 11:30
    #1

    Du är inte knäpp utan gravid. Brukar bli bättre efter vecka 12 :)

  • Sojabö­nan
    Äldre 15 Sep 19:00
    #2

    Du kanske vill ha ngn att prata med? Skriv i sånt fall till mig. :)

  • Äldre 15 Sep 20:57
    #3
    Mammans83 skrev 2017-06-19 11:05:49 följande:

    Gravid v 7, har aldrig mått såhär dåligt innan. Fysiskt och psykiskt.

    Jag är 34 år gammal och väntar mitt fjärde barn- de andra barnen är 10,12,15 år gamla så det här är en riktig sladdis.

    Jag har levt skiljd i ett par år med några lösa förbindelser och nöjd med livet i stort. Har jobbat, rest, ägnat tid åt mig själv osv.

    Plötsligt förra året så blev jag gravid trots preventivmedel, med en Man jag känt i många år men som definitivt inte är någon som är aktuell att ha en relation med. Graviditeten slutade i missfall v 9, jag visste då inte om att jag var gravid utan hade det bara på känn.

    Efter detta missfall så kom sorgen, önskan och längtan efter att få ett litet barn igen. Det var 11 år sen jag vart gravid senast och nu kände jag mig redo, jag var som ni förstår väldigt ung med de andra barnen och inte helt i kontakt med mig själv.

    Så.. Jag funderade om och hur.. Adoption, familjehem, osv. Men så träffar jag en Man i början på året som känner samma sak. Väldigt redo att bli Pappa igen. Så efter mycket tankar så - varför inte. Barnet kommer att få två föräldrar som avgudar det och en himla massa syskon :) sagt o gjort, gravid efter en månad drygt.

    Nu till mitt bekymmer. För nån vecka sen försvann min gnista helt, det är fel på allt och alla. Jag känner mig som världens sämsta mamma till mina andra barn, jag sover och mår illa om vartannat. Orkar inte sköta mitt jobb som är en föreståndartjänst, och tycker det är skönt att pappan ska åka utomlands en månad nu i juli.

    Jag vill bara få allt som vanligt igen, snälla inte massa pekpinnar :(

    Håller jag på o bli knäpp???


    Du håller inte på att bli knäpp. Kanske är det hormoner samtidigt som du nu börjar om småbarnslivet med allt vad det innebär och att du har ansvar för tre barn redan som gör att det nu tagit stop? Du mår dessutom illa och är jättetrött vilket i sig är påfrestande. Kanske behöver du någon att prata med? Om jag talar utifrån mig själv mådde jag ungefär som du beskriver när jag väntade min yngsta som också är en sladdis. Jag försökte att förlita mig på att det var kopplat till graviditeten och en viss oro för en efterlängtad men ändå främmande framtid som småbarnsförälder igen. För mig späddes det dåliga måendet på när jag dessutom var rädd att det skulle bli bestående. Nu är detta bara mitt perspektiv. Vill änd skicka lite hopp och kraft att klara dig igenom den tuffa tiden. Hoppas att du snart mår bättre och att andra trimestern innebär mindre trötthet o illamående som det ofta kan göra.
Svar på tråden Behöver pepp!