Vad är värst? Att såra eller bli sårad?

Att bli sårad naturligtvis. Kan tycka att det tyder på dålig självkänsla om man hellre skadar sig själv.

Kan du utveckla? Förstår inte riktigt det resonemanget..

Låg självkänsla hänger ihop med självskadebeteende. Att man sätter högre värde vid andra än sig själv.

Båda är såklart riktigt jobbiga .. men att bli sårad tycker jag är värst för man har ingen kontroll alls.. ( nu låter det som jag har kontrollbehov delux så är det inte ) men att såra då hinner man känna efter långt innan man gör ngt men att bli sårad kan komma så pang på och om man inte håller med så går det lilsom ändå inte ändra deras uppfattning .. man blir som i en rävsax.

Nej urs att bli sårad är värst.

Blev brutalt sårad av min drömtjej i min ungdom. Tog åratal att komma över det. Så långt var det ingen tvekan. Det var värst att bli sårad.

Men åren går (23 år sedan nu). Vi har hållit högst sporadisk intenet-kontakt sen dess. Under dessa samtal har jag förstått att på längre sikt var det kanske värre att vara den som sårar. Det tog tid, men idag inser jag att hon på riktigt ångrar sitt agerande.

Denna vetskap var det som till slut hjälpte mig komma över det hela.

Beror på situation, vem vill såra någon?

Gäller det mellan rätt och fel eller i en situation där det är oundvikligt så väljer jag rätt och sårar.
Den som sårar har kontroll över hur mycket den sårar.
Jag blir hellre sårad än att såra i onödan.

De som är för fega för att såra i en situation som är oundviklig har jag inget till övers för, de har en tendens att vara egocentrerade och sätter sina egna känslor först och gör allt värre när de försöker skydda dem. Offermentalitet.Hur menar du nu?
Självskadebeteende är ett sätt att hantera känslor.
www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/symtom-och-besvar/psykisk-ohalsa/sjalvskadebeteende

Att hellre bli sårad än såra behöver inte ha något med dem att göra.ja, det är ju en uppenbar skillnad på att vara den som sårar eftersom det är någon annan som blir sårad.
När den som blir sårad blir sårad onödigt mycket blir den ofta respektlöst behandlad, det blir ett svek som man i slutänden blir tvungen att acceptera att det var en del av livet. Kan ta lång tid att komma över och kan sabba tilliten för andra. Att lära sig av andras misstag är inte skoj.

Tror inte det är värre att såra onödigt mycket och sen få dåligt samvete eftersom man egentligen "bara" behöver förlåta sig själv och lära sig av sina misstag.
Man kan ångra sig utan att lida speciellt mycket.

"Denna vetskap var det som till slut hjälpte mig komma över det hela"
Hur många är det som får den vetskapen i % av alla gånger de blivit sårade i onödan?

Jag kanske svarade just för jag precis blivit sårad.. eller som klunssmurfen säger om svek.. jag har nog blivit sviken just därför jag är så arg och sårad..

Visst kan man bli sårad över en dumpning men sveket var liksom att det kom pang på.. att man inte berättat eller nämt problemet tidigare och bara på en dag ändra alla sina åsikter.. att låtsas att man hade en framtid genom att prata om vad man skulle göra etc...

Att göra slut sårar men om man gör det på ett schysst sätt så är det ändå ok. Ingen ska behöva vara tillsammans med någon de inte vill men uppbrott kan ske på olika sätt.

Jag har tidigare blivit dumpad och visst blev jag sårad men det var ändå ok på ngt sätt då de inte gjort ngt egentligt fel men senaste dumpningen är jag arg, sårad sviken för han var så egoistisk och dum på många sätt även om han skulle spela som att han bara var ärlig och inte hade gjort något fel, låtsades vara oskyldig typ fast än det var han som var skyldig till många situationer.

Nä urs även om jag var kär och blivit sviken och sårad är jag egentligen glad att bli av med en sån dumbom.

Allt är individuellt.