Hej!
Jag försöker bli gravid via donator i Danmark. Har försökt i över ett år (6 inseminationer och 1 ivf).
Har hittills klarat det hyfsat bra psykiskt men nu tycker jag det är riktigt jobbigt. Har ett bra socialt nätverk men känner mig ensam i att ha svårt att bli gravid.
Någon annan som går/ har gått igenom detta?
Går inte genom det själv men har du blivit utredd i Sverige? Jag förmodar att du kollat dina värden etc? Hur gammal är du?
Ja, alla värden ser bra ut (amh 2,9) och är 36 år. Hade ett myom som jag opererade bort i höstas när de första 4 försöken inte lyckades.
Fram tills nu har jag oftast tänkt att det inte är så konstigt att det tar lite tid men de senaste veckorna orkar jag bara jobba och kolla på tv vilket inte är likt mig. Logiskt sett kan jag se att det inte är så konstigt att jag är trött och nere men känner mig ändå hjälplös i det.
Hej Längtar,
Jag förstår dig, är i liknande situation som du. Jag gjorde också 6 inseminationer i Danmark (blev gravid på den andra men tidig MA) och nu har jag precis gjort min fjärde IVF. Läkarna har nu sagt att de anser att min chans att lyckas är låg men jag vet inte om jag är redo att ge upp ännu. Man hör ju om kvinnor som blir gravida efter 7 eller fler IVF. Däremot ska jag nog ta en paus på tre månader och känna efter ordentligt plus låta kropp och själ vila. Jag är helt knäckt efter läkarens besked den här veckan. Tidigare i processen har jag mer tänkt på nästa gång hela tiden och att det ordnar sig. Men det kanske inte gör det.
Jag är 42, har AMH 2,1 vilket är högt för min ålder men det är kvaliteten på äggen som är problemet.
Har du köpt ett paket med behandlingar?
Hej Maria!
Tråkigt att höra och det är en väldigt påfrestande process. Har du orkat jobba under tiden? Tycker det låter klokt att ta en paus och samla kraft.
Ja, har köpt ett paket med 3 försök. Första fick jag bara två ägg. Det ena var skadat och det andra blev befruktat men delade sig inte. Tror att dom gjorde en felbedömning och gjorde ägguttag för tidigt för jag hade fler äggblåsor men dom var inte tillräckligt mogna. Känns lite snopet.
Jag märker att jag har hoppet uppe inför varje försök men ibland tror jag att det är stressen som gör att min kropp inte är mottaglig. Folk runt omkring säger att jag måste slappna av men jag tror inte dom förstår hur svårt det är.
Jag var ledig helt under de tre första försöken, dvs helt stressfri, men gjorde ingen skillnad. Jag tror inte så mycket på det där med stress som en faktor utan tror mer på att de biologiska faktorerna helt avgör. Under det fjärde försöket hade jag börjat jobba igen (på ett nytt jobb) men har berättat för de jag jobbar närmast på jobbet och det känns skönt att de vet vad som pågår.
Min känsla är att det tar ett par ggr innan de ser vilket hormon och vilken dos man svara bäst på. Jag har fått tre olika hormoner under mina fyra försök.
Jag har fått ut mellan 10-17 ägg varje gång och befruktningen har gått bra, särskilt när de började använda ICSI-metoden. Men det är ju bara ena delen av behandlingen liksom.
Ja, till nästa försök ska vi ändra allt. Långa istället för korta och andra hormoner.
Jobbar som chef i butik. Min chef vet och sen en månad även min ställföreträdande. Upplever en stress i att behöva fixa min egen vikarie när jag behöver vara borta. I min bransch finns ingen utifrån att ta in. Funderar på att berätta för hela min grupp (5st) men känns lite riskabelt om det inte lyckas. Mitt andra alternativ är att säga upp mig och jobba som anställd. Upplever att jag då enklare skulle kunna vara borta, men samtidigt skulle det innebära en lägre lön. Dessutom har jag 3 månaders uppsägningstid så är ju ingen snabb lösning.
Var bor du? Har du en svensk läkare också?
Förstår att det måste vara jobbigt med jobbsituationen, det är ju bökigt med resandet och allt vad det innebär.
Hoppas det går bättre med långa behandlingen då. Jag har aldrig gjort den, bara den korta.
Jag bor i Stockholm, och du?
Hej!
Jag försöker bli gravid via donator i Danmark. Har försökt i över ett år (6 inseminationer och 1 ivf).
Har hittills klarat det hyfsat bra psykiskt men nu tycker jag det är riktigt jobbigt. Har ett bra socialt nätverk men känner mig ensam i att ha svårt att bli gravid.
Någon annan som går/ har gått igenom detta?
Ja, det är mycket att fixa med och jag mår bäst när jag kan planera och det är ju svårt i den här processen. Funderar mycket på att försöka sjukskriva mig när det är dags i augusti för att ta bort det stressmomentet.
Det var jag som föreslog den långa nu eftersom äggblåsorna var så olika mogna (7-21mm vid vul 2). Har förstått att vid långa börjar alla växa samtidigt och då ska det bli jämnare. I övrigt har den ju inga fördelar eftersom det blir längre tid med hormoner ????
Bor också i Stockholm. Skönt för det är ju hyfsat lätt att åka.
Har du vänner och familj som stöttar?
aefgesagfesg:
Förstår din synpunkt men nu är ju inte en partner eller inte mitt problem utan svårigheten att bli gravid. Det hade ju troligtvis varit lika svårt med partner.
Tänkte såklart länge innan jag bestämde mig för att försöka bli gravid med donator. Min slutsats var att det här sättet är mest rättvist mot barnet, mig och min ev partner. Jag vill i framtiden gärna träffa en partner men nu kändes det mest som jag letade efter en pappa till mitt barn.
Jag har support, hoppas du har det också. Man behöver det i den här processen. Kämpa på!! All lycka till dig!!
Har också bra stöd som tur är.
Tack detsamma!