surrogatmamma, någon med erfarenhet eller kan svara på frågor?

Får inte ihop det.

Återfallsrisken är minimal. Men sen så drabbades jag av förlossningsdepression som inte togs på allvar o jag fick problem pga det. 

Du fick alltså en förlossningsdepression efter cancern. Men barnet är fött före du fick cancer. Hur hänger det ihop?

Du är frisk sedan många år, men du opererades för cancer förra året?

Jag skriver endast för att förklara det rättsliga förhållandet. Jag är varken för eller emot.

I Sverige har vi ett rättsystem som inte reglerar surrogatmödraskap i dagens läge, så det finns ingenting som förbjuder men inte heller tillåter ett sådant förhållande. Däremot om du åker till ex Finland där det är reglerat i lag så måste du adoptera detta barnet för att få bli rättslig moder. Du blir (som du nog förstår) inte biologisk moder men rättslig. Det enda sättet detta sker är att du kan adoptera barnet och det kommer du möjligen inte ha tillåtelse till. Även om det inte är den kvinnans ägg så blir hon rättslig moder först och det moderskapet om man ta över via adoption. Sveriges lag säger att den kvinna som föder barnet är också dess moder.

Hoppas du förstår. Dina chanser ser små ut även på det sättet. Tyvärr.

Hon menar att depressionen finns dokumenterad och att den skedde för ett par år sedan. När hon ville bli gravid via insemination så upptäcktes cancern.

Surrogatmödraskap är ganska stort i Indien. Kolla hur lagarna ser ut där.

Är du säker på att du inte får adoptera? Vet ett par där kvinnan haft just livmodercancer och opererat bort livmodern, och de adopterade en flicka från Sydamerika. Det hade visserligen gått åtminstone två år innan de började processen, dvs hon hade passerat vissa medicinska gränser för återfall etc. Men om du inte är "gammal" kan ni ju vänta på det?

Jag fick hjälp via psykvården o jag tog upp den kontakten igen då jag drabbades av cancern.
Jag blir 40 i år o det har bara gått ett år sen jag vart färdigbehandlad via operation.
Jag vet att jag har allt emot mig, men jag måste försöka.
Jag har ingen partner men mitt barns pappa vill gärna ställa upp som spermiedonator o då blir det ju hans biologiska barn.
Det måste väl underlätta en ev adoption för mig?
Chansen för adoption på annat sätt ät ju tyvärr minimal pga ålder, det som står i min journal o jag har inte heller ett stort kontaktnät.
Jag har allt att erbjuda o ge ett barn, kärlek, trygghet, tid, plats, ekonomisk trygghet o världens bästa syskon o den ev pappan kommer att finnas där hela tiden då vi har ett fantastisk sammarbete.

Kan du använda dina ägg? Om det är dina ägg och din mans spermier blir nog allt lättare.

Indien har stängt för surrogatmödraskap till utlandet, likaså en hel del andra stora surrogatländer. Som tur är

Det blir mycket enklare om ditt ex vill ha barn med dig med och är med på tåget eftersom lagarna kring närståendeadoption är slappare. Men det förutsätter att ni är gifta eller åtminstone sambo.

Indien har en stor surrogatindustri. Så det smidigaste sättet torde väl vara att ni anlitar en surrogatmamma där. Om ni använder ditt ex spermier blir han vad jag vet enligt indisk lag juridisk far och även vårdnadshavare (vet dock inte hur smidigt faderskaoet fastställs i Indien) och kan på det sättet få svenskt pass till barnet och få det till Sverige. Väl hemma i Sverige kan ni genomföra närståendeadoption varpå barnet blir ditt med. Tror det kvittar rent juridiskt om du varit äggdonator till barnet.

Har de? Synd för de fattiga kvinnorna som i så fall förlorat en inkomstkälla.

Indien har stängt för surrogat till uttalandet. I övrigt var det inte så längesedan det stod i media om surrogatbarnen som satt på indiska barnhem eftersom adoptionen inte gick igenom och paren inte fick ta med barnen hem. Så himla enkelt som du vill få det att framstå är det inte.

De kan fortfarande vara surrogatmammor tyvärr men inte till utländska par.

Kan du tänka dig att ta hand om ett fosterbarn? Då gör du en god gärning också :)

Ryssland, Grekland och vissa stater i USA har tydligen surrogatvänlig lagstiftning.

Det finns i mina tankar också o absolut i framtiden.
Även om jag har lätt att ta till mig andras barn o älska dem som mina egna....hjälper ofta grannarna med sina barn....så har man dem ju bara till låns.
Vill så gärna ha ett syskon, blodsband, till mitt barn.

 

 

Hej

Mitt förhållande tog slut när jag var 38 år. Orkade inte ge mig in i en ny relation men ville gärna ha barn. Funderade länge o väl - åkte till DK o inseminerade mig. 40 år gammal fick jag min son och det är det bästa jag gjort.

Hoppas träffa kärleken nu istället :) tog det i omvänd ordning.

Hur många försök?

Tja det är väl bara att välja och vraka bland länder med fattiga kvinnor? Georgien verkar vara hetast. Finns många desperata kvinnor där som behöver pröjs till sin familj.

Såklart att din barnlängtan står över alla fysiska och psykiska men som kan uppstå av en graviditet och förlossning. Lägg på bördan att barnet tas ifrån den som bärt det också. För självklart hade du ju gjort detsamma för en annan kvinna, eller?