Jag har två småbarn under 3 år, och hela livet är verkligen uppochner. Ingen sömn, ingen vila, bär konstant, skrik och gnäll, jag hinner sällan äta eller knappt byta om från pyjamas....
En bekant har tonåringar och säger att det är mycket värre.
Vad har man att vänta?? Är det värre?
Jag är helt övertygad om att tonårsföräldrar antingen har glömt hur det eller haft väldigt lätta småbarn. Hur jobbiga tonåringar än kan vara så har deras föräldrar ändå möjlighet att ta en kopp kaffe mitt på dagen trots att deras barn är vakna..
Är mamma till 3 tonårsdöttrar,svarar att småbarnstiden utan tvekan är tyngst.
Är mamma till 3 tonårsdöttrar,svarar att småbarnstiden utan tvekan är tyngst.
Har oxå två små och är rejält sliten. Följer tråden med spänning och hopp om bättre tider.
Det där vet man aldrig. En kille i släkten var superjobbig som liten, och är nu en väldigt fin, lugn tonåring. Jag var tydligen lättsam i båda åldrarna och min bror en katastrof i båda åldrarna ... men vad som än händer har du i alla fall ett antal år med halvstora barn som vill gifta sig med mamma, innan du får tonåringar. Håll tummarna! Tidigare än du tror det, kommer du att sakna den där dramatiske tvååringen, även om det låter otroligt nu.
Jag som har en 18-årig dotter hemma och två utflugna barn tycker att båda åldrarna var jobbiga men på olika sätt.
Med små barn får man för lite sömn för att de vaknar på nätterna och man får inte ens gå på toa ensam. Med tonåringar får man för lite sömn för att de kommer på att de har problem som de behöver prata om sent, sent på kvällen och man har en helt annan oro över dem som ligger och gnager dygnet runt.
Bästa åldern tyckte jag var 8-13 år, då sov de bra.
Min äldsta dotter på 11 år är i puberteten och är som en tonåring. Hon var oerhört krävande som litet barn och är fortfarande krävande. Det är dock på ett annat sätt och trots att hon får sina utbrott och slänger saker omkring sig är det helt klart lättare nu. Jag har även en dotter på 9.5 år och hon går och gnäller hela tiden på än det ena, än det andra. Hon är som en gnällig gammal pensionär. Dessutom bråkar mina barn en del och kan till och med slåss. Vill ändå säga att det är lättare nu för de klarar sig mycket själv och sover ju på nätterna haha! Min stora sov till 13.30 en dag i förra veckan.
Olika med olika barn. Mina har aldrig varit jobbiga som små. De sov bra och livet var plättlätt och roligt att vara mamma åt dem.
Ena barnet var en mardröm att vara mamma åt då hen var tonåring . Det var jobbigt för hen med de åren.
Det andra barnet var plättlätt som tonåring och lika kul att vara mamma åt då med.
Min äldsta dotter på 11 år är i puberteten och är som en tonåring. Hon var oerhört krävande som litet barn och är fortfarande krävande. Det är dock på ett annat sätt och trots att hon får sina utbrott och slänger saker omkring sig är det helt klart lättare nu. Jag har även en dotter på 9.5 år och hon går och gnäller hela tiden på än det ena, än det andra. Hon är som en gnällig gammal pensionär. Dessutom bråkar mina barn en del och kan till och med slåss. Vill ändå säga att det är lättare nu för de klarar sig mycket själv och sover ju på nätterna haha! Min stora sov till 13.30 en dag i förra veckan.
Kan utgår från mig och min syster - 13 månaders ålderskillnad.
Vi var hemska när vi var små, slogs, hittade på hyss, gapade och skrek. Min stackars mamma hade de inte lätt.
Som tonåring var jag väldigt lugn, visst gjorde jag saker som jag inte skulle men var nog en ganska "bra" tonåring. Min syster däremot, var HEMSK! Sprit, droger, och fel sällskap. Så som folk redan sagt, det är olika