Behöver råd ang min sons pappa?!
Hej! Jag ska försöka beskriva situationen kort, vårt förhållande tog slut nån månad innan vår son föddes, vi har aldrig bott ihop. Han var med under förlossningen och vi spenderade flera dagar ts på sjukhuset och allt var hur bra som helst, vid hemfärd frågar han hur vi ska göra med sonen och han föreslog att jag kunde pumpa så kunde han ju ha honom varannan vecka direkt, jag blev ganska förvånad och svarade med att jag behöver tänka på det och då ta reda på om det var en rimlig förfrågan. Sedan åker jag hem med sonen, dagen efter gör han en orosanmälan till soc om allt möjligt tex att mina hundar är jättefarliga, varpå han aldrig träffat den ena. Att han misstänker att jag missbrukar nåt, att han misstänker jag har nån psykisk sjukdom osv osv, massa konstiga saker. Sedan säger han att hans advokat rådde honom att göra en anmälan. Han har ett ihärdigt behov av att leta fel och påpeka dåliga saker och vrida situationer till att låta som att jag är en hemsk perwon, värdelös mamma och gör allt för att han inte ska få träffa sin son, jag har varit tydig och vid upprepade tillfällen sagt att han är välkommen precis när han vill. Vår son är idag strax över en månad och han har varit här två gånger och hälsat på honom. Så till problemet, jag mår fruktansvärt dåligt av alla dessa saker han skriver (sms), tex så skickar han att han tycker de e riktigt dåligt att jag inte planerar in så han kan träffa son son som längtat i två veckor när jag hade ett ärende 6 mil ifrån honom, typ som att jag inte kan åka hemifrån utan att involvera honom? Han har själv inte ens försökt planera nåt att få träffa honom under dessa två veckor men tycker jag ska upprätta nån planering för det en dag när jag har annat att göra? Jag förklarar för honom att jag mår jättedåligt av att han hela tiden letar efter saker att säga som uppenbarligen får mig att må dåligt, jag påpekar att för vår sons skull så får man försöka se förbi sina egna känslor för att vi ska kunna ha en harmonisk relation och jag ber honom göra det för vår sons skull, det svarar han med att han blir ju orolig för hur jag behandlar sonen. All kontakt vi har är helt omöjlig, det är så frustrerande att han inte kan förstå att han är problemet, han verkar tro att jag är idioten. Jag vet ju att hade det inte varit ett barn inblandat hade det varit fullskaligt krig dag ett efter hans anmälan, som idag är avslutad utan nån konstigheter. Den förklarade han med att han va orolig, efter det tog det 10 dagar innan han träffade vår son trots att jag sa flera ggr att om han nu e så orolig så kom hit men de ville han inte för han ville inte det skulle bli bråk framför sonen, jag svarade med att de e nåt man väljer själv att starta eller inte. Efter 10 dagar kom han efter att min pappa gett honom en avhyvling i princip. Jag vet inte vad jag ska göra för jag har sett hur barn påverkas av ständigt bråk. Vi ska skriva faderskap och vårdnad snart, kvinnan på soc anser att gemensam vårdnad inte är en bra ide om man inte kan komma överens om ens de minsta sakerna, vågar man neka att skriva över vårdnaden? Sedan undrar jag om det finns något jag kan göra för att slippa pappans ständigt kommentarer, jag uppfattar saker som ganska hotfulla när han säger att han gör bara som hans advokat säger och jag vet inte vem han är längre, jag börjar bli orolig för att lämna vår son ensam med honom, de känns som han helt tappat fotfästet. Tydligen har han inte berättat för någon om att han anmält till soc eller nåt annat av det han gör heller, han menar att han inte vill att hans familj eller vänner ska tycka illa om mig, skulle dom göra det för att han beter sig så? Och skulle dom det så får dom göra det känner jag. Jag behöver hjälp med massa saker, bör jag vara orolig för vad som kommer framåt? Bör jag vara orolig för att lämna vår son ensam med honom när det väl blir dax? Finns det något jag kan göra för att slippa höra hans nedvärderande sms? Borde jag skriva över till gemensam vårdnad? Tacksam för alla svar och synpunkter.
