Fan alltså! Ensamstående mamma!

Men... varför verkar du så desperat..? Inte konstigt du hittar allt drägg.

Har du prövat att träffa någon annan som har barn?

Ja jag är kanske lite på jakt (desperat är nåt annat!) men inget som märks direkt i min kontakt med killar. Det är inte så att jag ber om dejter eller deras nummer... Det är ömsesidigt "intresse" tills de får veta att jag har ett barn.

Vissa är väldigt intresserade (verkar det som) men ändå försvinner de när jag berättar om sonen.

Andra är lite svåra/halvt intresserade och de går DEFINITIVT när jag nämner pojken.

En hel del är riktigt fula. Bokstavligen fula killar. Som kanske aldrig har haft en tjej. Vet att två av dessa ALDRIG haft en riktigt tjej och när jag visar lite intresse tillbaka så drar de. Alltså dom drar också! Ironiskt..

Haha.. så inte ens en ful, desperat kille som letar intensivt efter en tjej - vill ha mig.

Nu är det lite svårt att sätta sig in i detta på så kort tid eller snarare att jag inte upplevt det själv. Har aldrig hört talas om något liknande tidigare. Jag själv skulle inte ha ett problem med detta. Det kanske rör sig om hur du säger det och att du säger det direkt, men jag vet inte.

Sen tycker jag inte att du ska testa eller sjunka till nivån att medvetet leta upp en ful kille och testa hur han reagerar. Tycker du ska boosta ditt självförtroende lite och ha IS i magen.

Jag har provat olika sätt..

Finns de som har frågat vad jag brukar göra på fritiden och då har jag svarat ungefär såhär:

"Jag jobbar heltid, studerar, träffar vänner och familj. Har även en pojke som fyller mina dagar med skratt och bus. Jag är ganska påhittig så jag gillar när det är äventyr på gång. Sen älskar jag även myskvällar så det är blandat men aldrig tråkigt :) "

Typ... sanningen helt enkelt.

Andra har frågat direkt, har du barn?

Då har jag också svarat rakt och ärligt.

"Ja jag har en liten underbar pojke på 3 år som går på förskola och är hos sin far titt som tätt, vi har ett bra flexibelt umgänge".

En vågade jag inte ens berätta till att jag har barn. Han sa direkt exakt vad han tyckte och det fick mig att avstå från sanningen. Tänkte "om han lär känna mig först så kanske han ändrar åsikt".

Ja väldigt tragiskt alltihopa. Jag menar, jag är fin, snäll, artig, ger mycket space och andrum. Är mig själv och ja, jag har en son. Vad är problemet?

Har du prövat att vara lite mer mystik?

Känns redan som jag vet för mycket om dig. Förstår du vad jag menar med det?

Pröva att svara ja jag har barn punkt och sen ställ en motfråga som kanske inte har med barn att göra. Förstår att du älskar ditt barn och det är det viktigaste du har i livet. Men sätt dig själv först. Du är där och inleder konversationen. Vem är du och vad vill du veta om den andra. Lägg fokus på dina egna lustar. Var jag tillräckligt otydlig? :)

Har du provat att dejta ensamstående pappor? Att någon har barn sedan tidigare innebär ju att relationen garanterat kommer att vara krångligare och mindre flexibel än om man istället väljer att dejta en person utan barn. Jag hade nog också valt bort det innan jag hade egna ungar.

Man vill ju helst inte vara oärlig, dölja eller prata bort situationen. Det är ju varningstecken om nåt?

Frågar jag om en person har barn och han svarar:

"Ja jag har ett barn. Vilket är ditt favoritresmål?"

Då hade jag velat backa bandet och velat fråga mer om barnet. Ålder, kön, lite om mamman, ja men typ. Allmänt.

För annars tror jag att de försöker dölja nåt. Det som är så viktigt.

Och därför är jag öppen och glad när jag pratar om det. Typ, ja jag har ett barn. So what?

Men nej.. de tycks fly. Det kanske beror på annat också men dessa problem hade jag verkligen inte innan jag fick barn!

Har även försökt med singelpappor. Suck... ingen bättre lycka där heller.

Men oj. Jag skulle dra pga det verkar overmäktigt att ens kunna komma upp till din energinivå. Prova lite lugnare framtoning, lite mer detaljerat och på en lägre nivå, som kan kannas uppnåeligt for dem.

Intressant. Hur menar du? De kommer ju få veta förr eller senare vem jag är. Ska jag hellre framstå som ett slöfock? Många singelmammor/mammor överhuvudtaget pratar som om de inte ens har tid att duscha. Så jag förstår att många förknippar mammor som: ofräscha, upptagna, trötta, tråkiga.

Jag försöker ge en annan bild. Att jag faktiskt har tid och ork och energi och ambitioner.