Ovanligt blyg och tillbakadragen tjej. Hur ska jag få henne att "öppna" sig lite mer?
Hej,
Jag har under flera månader nu hängt med en tjej som är jätteblyg och nästan lite osocial. Det är lite svårt att förklara men jag ska försöka.
Då vi är tillsammans så pratar hon och berättar i princip ingenting. Man måste fråga allt. Men liksom ingenting kommer spontant. Aldrig att man skulle höra en kommentar som "oj vad god mat", "det här är en bra låt", "usch vilket dåligt väder" och sådana saker. T.ex. några veckor sen hade hon varit på en utflykt några dagar med sin bror och övrig familj. Jag var mer än nyfiken att höra vad allt de sett och upplevt, och tyckte hon skulle berätta vad de gjort. Jag fick svar som "ja, alltså.. öh.. ja" och liknande. Hon verkar inte ha så mycket socialt liv förutom sin familj. Jag har frågad vad hon drömmer om. Inget svar. Jag har frågat vart hon vill resa, eftersom hon faktiskt sagt att hon vill det. Inget svar.
Hon frågar aldrig heller om något jag gjort. Jag var bortrest med några kompisar en helg då hon jobbade. Men hon frågade ingenting om ens hur jag haft det, vad vi gjort och så. Hos mig sitter hon mest med sin telefon och verkar inte intressera sig för något annat. Hon ser knappt runt sig i min lägenhet. Jag försöker försiktigt lirka och få henne att öppna sig men det är svårt. Jag har sagt att hon ska känna sig som hemma och titta sig runt och göra vad hon vill.
Jag kräver absolut inte att hon ska bli någon jättesocial pratkvarn. Men med mig borde hon ju kunna vara lite av det åtminstone. Jag är själv en rätt introvert person. Sitter jag kring ett bord med okända människor pratar jag ingenting eller mycket lite, men med nära och kära är jag oftast social. Jag uppskattar tystnad, men det här är för mycket.
Däremot då vi är på olika ställen och skriver med varandra är det som att prata med en helt annan person. Hon kan förklara hur mycket hon tycker om mig, att hon vill leva med mig och sånt. Och berätta saker. Och skämta och driva med mig. Jag önskar att hon vore sån i verkligheten oxå. Vi kan ju inte sitta med varsin dator och skriva åt varandra resten av livet.
En dag då vi spenderade hela dagen med varandra lovade hon att laga mat. Men det slutade med att jag lagade mat, för hon hittade inte på något, trots att hon lovade. Men andra gånger hon lagat mat åt mig har vi bestämt en tid och allt har varit klart då jag kommit dit, och det har varit himmelskt gott, så laga mat kan hon definitivt. Men är hon rädd för att misslyckas inför mig eller nåt?
Jag vet att hon har glimten i ögat och att den finns där, för den finns ju då vi skriver med varandra, och hon är i grunden en flitig och smart person. Jag tänkte att det skulle lossna med tiden men tydligen verkar det inte göra det. Faktum är att då vi är tillsammans känns det ibland nästan som om hon inte alls är intresserad av mig eller mitt liv, eller av ett gemensamt liv heller för den delen.
Det är alltid i slutändan jag som bestämmer vad vi ska göra, även om vi flera dagar på förhand bestämt att hon ska säga vad vi ska göra i helgen. Det behöver inte vara mycket alltså, bara att hon skulle föreslå en promenad, joggingtur, gå på bio eller nåt sånt räcker bra. Jag har varit tydlig med att jag uppskattar allt vi gör tillsammans, oavsett vad det är. Även om det är något jag INTE skulle uppskatta är det OK för mig, i ett förhållande måste man både kunna ge och ta.
Oavsett om jag väljer att fortsätta relationen eller inte, så känner jag att jag måste ta upp det här med henne, för hennes egen skull. För det här är inte normal tystlåtenhet. Det är mer som någon slags rädsla för något? Förstår inte vad bara... Är hon rädd för att jag ska bli missnöjd?
Vad ska jag göra? Förslag?