Hälsa på hos hundägare med småbarn

Det behöver ju inte bli några problem alls MEN om det blir det. Vad är deras lösning? Man kan ju inte förutse att allt kommer funka och inte ha några andra alternativ, då står man ju som ett fån när det inte funkar.
Det har inte varit några problem med de hundar min son mött, men de hundarna har sedan tidigare känt mig väl och jag har kunnat ha pli på dom. De har direkt betett sig som att han är en förlängning av mig vilket jag tror har påverkat det. Skulle jag åka hem till någon med en hund jag inte känner hade jag haft konstant koll på hund/ar och barn.

det här med flockledarroll är så gammalmodigt och tycker inte att du ska fundera alldeles för mycket på det.

Det är klart att du ska få skydda ditt barn och att du har rätt att kräva att hundarna är utom räckhåll när ditt barn kryper på golvet. Det spelar ingen roll hur snäll hunden är, om barnet tar i på fel sätt kan hunden säga till. Sen tycker jag att det definitivt skall finnas stunder som hundarna får "umgås" med barnet dvs de får vara i samma rum med barnet (under uppsikt). Om inte din mans familj vill gå med på de här enkla kraven tycker jag inte att du skall gå, för allas skull :)

Tack för svar allihop! Jag hoppades att jag skulle få nya infallsvinklar och det har ni bidragit med. Flera svar är inne på liknande tankegångar, om att jag med mitt agerande ev skulle kunna ta ledarskap över hundarna, jag har inte själv tänkt på det sättet innan.

Jag känner inte dessa hundar så väl men att de är helt fria från regler uppfostran och Ledarskap. Jag vet inte om jag kan ta ledarskap över dem, men kanske? Funderar på om husse/matte blir irriterad om jag tillrättavisar deras "bäbisar"..

Jag har själv haft hundar som var oerhört väluppfostrade och lydde mig till 100 procent, men den lydnaden kom sig främst av att jag tränade dem varje dag, både lydnad, tricks, agility, apport osv. Men det var intressant att höra att ni kan ta ledarskap utan att ha en längre relation med hundarna, kanske kan det funka? Men det känns som det kan bli en jobbig roll för mig och Inte så avslappnat...

ja, jag har hund. Har en 7 månaders valp och hade min förra hund i nästan 13 år. Jag har sett både Cesar och läst hans böcker. Jag har också läst Anders Hallgrens böcker. 

Människan är automatiskt "flockledaren" eftersom man bestämmer när hunden får äta, vad den får äta, när man går ut med den, vart man går och hur länge man går.  En traditionell vargflock består normalt av mamma och pappa paret och av deras avkomma i olika åldrar. Mamman och pappan är flockledarna för att dom är äldst, inte för att de är starkast eller mest bestämda. 

Nu är det dessutom så att TS inte är hundarnas ägare. Det är inte heller TS hem och alltså inte TS regler som gäller. TS har ingenting alls att säga om hur hundarna skall bete sig i deras egna hem. TS har ingen rätt att säga hur de skall tränas eller var hundarna skall befinna sig. TS är däremot barnets mamma och har all rätt i världen att bestämma vem som får komma nära barnet och till vilken miljö hon tar barnet till. Detta är alltså frågan om att en kompromiss måste ske för att alla skall vara nöjda och känna sig säkra.

Är nog inne på Monstas linje, plus försöka utöva ledarskap (calm assertive energi ;)) vid de tillfällen när hundar o barn är i samma rum..

ABsolut inte. Jag är hundägare själv och min hund träffar ofta småbarn. Han har aldrig visat minsta tendens att bita eller skada något barn men jag litar inte på honom ändå för han är en hund. Man kan aldrig veta. Skulle aldrig våga ha mitt barn i närheten av en hund vars ägare säger att de inte tror att hunden bits och låter dem löpa amok. Aldrig i livet. Sätt upp villkor och om de inte köper det så säg att ni tyvärr inte kan komma. Punkt.

Bo på hotell så kan ni träffas fast inte bo hos dom

"Tror"?? Om en hund bara nafsar en bebis i ansiktet kan den bli vanställd för livet. Jag skulle inte ha en så liten tillsammans med flera ouppfostrade hundar.

Mitt tips är att inte ta med barnet alls, ett barn kan man absolut aldrig lita på.

Dom klättrar, sticker in fingrarna i saker man inte ska sticka in i som kontakter osv.

Om du MÅSTE ta med barnet, lås då för Guds skull in barnet, hundarna kan ju bli skadade!

Varför inte vara ärlig. Typ "nej vi kommer inte och hälsar på för jag litar inte på era hundar kring mitt och andras barn. Och eftersom jag inte känner mig trygg med det så kommer vi inte så länge ni har dessa hundar. Ni får komma till oss men då utan hundar så skaffa hundvakt"

Jag har själv hund. Dock är hon van vid barn då jag har 5 barn själv men jag har en bekant som har två hundar som INTE är vana med barn. Dom gjorde utfall mot mina äldsta döttrar när dom(döttrarna) var ca 5-6år och bara gick förbi hunden så flög hon ut och högg efter barnen. Sen dess åker vi inte dit. Jag har sagt varför. "Jag litar inte på dina hundar kring mina barn" sen får hon ta det hur hon vill. Mina barn är viktigare än hennes ego och hennes aggressiva hundar.

Aldrig i livet!!!

Ja du ska förminska ditt katastroftänk ungefär med 90 procent så kommer allt att lösa sig. Lycka till och ha jättetrevligt med era gäster.

Jag hade inte riskerat det, skulle något uppstå så får ditt barn kanske leva med ärr som ditt barn kanske mår piss över sen, så som i ansiktet. Det är inte värt det, sen så behöver inte attacken vara direkt mot ditt barn utan kanske hundarna som ryker ihop och ditt barn råkar stå emellan.

Men visst man får räkna med lite svinn eller bortbitna näsor, öron och kinder på sina små bebisar. Allt för att det sociala är såå viktigt. Blir barnet för vanskapt kan man ju alltid skaffa en ny och lära av misstaget liksom.

Ja om man har katastroftänk och alltid tänker det att det värsta alltid ska hända. Så är det klart att det är så. Men hundar är glada själar som inte gör någon för när.

Jag antar att du skämtar. Kul är det dock inte men vissa har trist humor det har jag fattat.

Jag har själv hund och skulle ALDRIG i mitt liv låta hundar som jag inte litar på vara i närheten av mitt lilla barn. Även vice versa, låter inte små barn komma i närheten av hunden om vi vuxna inte har stenkoll, man vet ju inte hur små barn reagerar på hundar.

Du säger att hundarna gör utfall, vem vet hur de reagerar på ett litet barn? Och även om de inte visar aggressivitet kan de ju råka skada barnet oavsiktligt genom att råka trampa på det eller stöta till barnet.

Jag skulle vara rak mot släktingarna och säga "Tack för inbjudan men med tanke på att vi har ett litet barn känner vi oss inte trygga med att vistas i ett hem med hundar som vi inte vet hur de agerar i närheten av små barn. Vi vet ju inte heller hur barnet agerar mot hundarna, kanske blir de stressade av att ha en liten krypande person efter sig som vill dra dem i svansen."

Om de fortsätter tjata får ni bara säga bestämt "Tack men vi har redan tackat nej."

Skämtar inte, jag tycker att det är ett överdrivet katastroftänk. Och du behöver inte hålla med. Det är ok, jag kommer inte att ändra min åsikt bara för att du tycker det är fel.

Som en ny, spännande och framförallt rolig främling så skulle du troligtvis inte ha några större problem med att så att säga leda hundarna i flera dagar. Frågan är dock om det är det som du vill lägga mycket av din tid och energi på.

Hundarna i sig känner säkerligen av att det här är ett spädbarn och har därmed betydligt högre trösklar än normalt. Det är dock inget som är garanterat, såklart. men hundar i allmänhet gör såklart skillnad på spädbarn, barn, ungdom, vuxen och så vidare. Man kan allt ha viss tillit på det så kallade djuriska förnuftet.

Annars så kan ni väl göra det här på prov? Om det inte är väldigt långt till och från varandra så kan ni ju se hur det går och hur man kan lösa det hela bäst för alla. Kanske kan du så att säga leda hundarna i någon dag eller två, varav hundarna kan umgås med barnet, någon annan dag så kan hundarna och barnet vara helt avskilda från varandra så att alla kan koppla av och så vidare.

Det löser sig säkert och försök att inte ha allt för negativa tankar om saken! Kan förstå att hundar ter sig mer oberäkneliga när de är sämre uppfostrade än vad du är van vid - men i sådana här fall så handlar det i grunden mer om det är snälla och psykiskt stabila hundar än huruvida kommandon biter på dem.

Lycka till och jag tycker att ni borde testa iallafall!