Hopplös
Hej på Er,
ja, jag är en hopplös pappa som söker hjälp av dem som har varit med om samma, fortfarande i samma situation som mig eller dem som är mer kloka än mig. Jag ska erkänna vad än jag gör, det blir bara fel, och är trött på att göra fel .. så jag vet inte vad skall göra för att det blir rätt! jag är tacksam för tips, råd eller saklig åsikt.
To make the long story short, Det handlar om min relationen till mina barn. för det första, jag är inte speciellt duktig på skapa o hålla relationen, även min relation till mina barn som är nu 17 år son, 13 år dotter har varit alltid mindre bra före skilsmässan och det bliv inte bättre heller efter, snarare tvärtom!
eftersom jag en person som inte tror på varannan vecka föräldraskap. Jag förstår det fungerar för många eller för alla andra, men för mig har det varit svårt att se något bra i det. I vilket fall, jag bor på ett annat stad än mamman, så det skulle inte fungerar heller om jag har inte flyttat till samma stad för 5 år sen o det var självklart svårt för mig att göra det ensam, jobb, boende , m.m .. (jag är inte svenskt, om ni har inte märkt det redan).
Under senast 5 år jag o barnen har träffat en allt. två helger i månaden, sportlov veckan, jul tillsammans, och en eller två veckor på sommarn. telefon samtal inte regelbunden, skype då o då.
Som sagt, problemet är jag kan inte ens prata med mina barn om olika intressanta saker, jag vet inte hur hålla en bra dialog, normalt samtal, så blir inte dötråkigt att prata. Hämna i frågor om skolan o läxa , ni vet själva som har barn hur mycket tråkigt den ämna är! Dem hör av sig om dem behöver något, annars det blir jag som ringer och jag ringa inte heller ofta.
då är jag en typiskt pappa! Den rollen har blivit min o min plats bra komma i bilden om mamman behöver hjälp med att skälla på dem om dem gör något som passar inte mamma.
värja gång har jag barnen hos mig, hade jag tänkt att göra något roligt, något aktivitet med dem, så det blir roligt o vara hos mig. Alltid har kommit på något som dem tycker är roligt, så det blir inte tråkigt när dem kommer o hälsa på mig. Under sommar lovet har samma sak att åka utomlands på semester.
Nu, jag hoppas på att ni ska förstår vad jag menar när jag säga, jag känner att jag alltid har köpte mina barn besök till mig o det känns onaturlig. Jag o mina barn har inte det gemensamma intresse!! Och jag alltid valde att göra det som dem tycker och det som dem vill göra.
Distans mellan mig o barnen bara växer o växer och jag ser inte ett sätt om det kommer att blir heller bättre med tiden. Jag känner som vi (mamman o jag) tvingar barnen att komma till mig med planering av deras besök till mig o jag sluta med det!
Dem kommer inte för hälsa på mig för att dem vill, och inte heller mot deras vilja, utan det är inget som dem själva vill!!
Just nu, jag vill inte att det skall fortsätta på det sättet för att det känns inte bra för dem o inte bra för mig heller!! men jag är räd att flora mina barn ännu mer!!!!!!!