• Äldre 7 Jul 11:35
    8288 visningar
    11 svar
    11
    8288

    Någon som är anhörig vid psykos???

    Hej

    Min son har fått en psykos och är tvångsomhändertagen och nu under sommaren finns ingen hjälp att få för mig som anhörig och mamma. Jag bokstavligen dör inombords medans jag måste tag hand om mina två andra yngre barn. Min son som är på sjukhuset har varit det under en vecka och jag undrar om det finns nån där ute som kan dela med sig av sin sorg eller styrka, tankar eller med känsla med mig då jag bokstavligen är helt död inombords men måste le varje dag ändå. Snälla, kan någon sträcka ut en hand......

  • Svar på tråden Någon som är anhörig vid psykos???
  • Äldre 7 Jul 12:12
    #1

    Din stackare! Hur gammal är sonen? Det brukar vända ganska fort när man börjar få mediciner. Sedan handlar det mest om att fortsätta ta dem trots att man mår bra.

    Blir du inte involverad i vården som anhörig? Det har ju blivit mer och mer så vid psykos nu, speciellt förstagångspsykos att man involverar anhöriga mycket.

  • Äldre 7 Jul 19:53
    #2

    Stackars dig , se till att inte få massa mediciner i sig..

  • Äldre 9 Jul 10:23
    #3

    Hej

    Tack snälla ni för era ord. Jag har nu vänt mig till en privat psykolog som arbetar med just patienter och anhöriga. Just nu är det sommar och alla föreningar och stöd från kommunen har uppehåll...... som om folk inte blir sjuka på sommaren ..... men så är det. Min som är bara 19 år med hela livet framför sig. Igår gick jag och ringde på på hans avdelning och trodde jag skulle dö när dem sa att han hade blivit förflyttad då han misshandlat en annan patient.... jag brast ut i tårar och åkte ner till en avdelning som ser ut som ert fängelse..... jätte jobbigt med allt detta...idag hoppas jag på att han svarar på medicinen.... tack snälla ni

  • Äldre 9 Jul 13:02
    #4

    Hej. Jag blev tvångsomhändertagen när jag var i samma ålder som din son, i ca 1 mån. Självmordsförsök med mani. Jag är biopolär. Medicinering och samtal i flera år, har funkat bra. Är frisk nu,.( äter fortfarande 1 medicin) Jobbar och har familj. Din son kommer att få hjälp och mediciner. Vet att det är tungt, min pappa höll på att gå sönder när jag mådde som sämst och var inlagd i två omgångar . Även han börja med ångestmediciner

    Det kommer att kännas bättre

  • Äldre 11 Jul 12:33
    #5

    Tack för dina hoppfulla ord och att du delade med dig av din erfarenhet. Det värmer hjärtat och så känns det inte så ensamt, i alla fall inte när jag väl e här inne och läser era ord.??

    Hoppas att han tar sig ur psykosen och att han klarar av ångesten av att vara inlåst....

  • Äldre 29 Aug 09:16
    #6

    Har oxå samma erfarenhet. Fyy en hemsk tid.

  • Äldre 29 Aug 09:26
    #7

    Min 17 dotter är fortfarande inlagd. Men för 3e gången nu på hennes begäran. Käns som att det inte fina hjälp att få. Ett behandlingshem där hon kan få vara innan hon slussas ut till oss? Vi fam har i 2 veckor trippar på tå när hon är jättelätt att irriterad. Hon kom hem 3 veckor sen med medicinering och där vi har en massa regler hur vi ska vara och vi är 2 barn till i fam. Hur i helsike ska det bli en avstressad miljö när vi är så många?

  • Äldre 31 Aug 23:03
    #8

    Hej! Jag har dels arbetat i 15 år med människor med psykoser och är nära anhörig till en person med psykos (vilket är två helt olika upplevelser i sig). Det är hemskt att vara anhörig, overkligt, skräckfyllt men idag finns bra hjälp och ju förr desto bättre. Som någon skrev ovanför så lever många ett gott liv med dagens mediciner. Kanske var detta en engångsföreteelse för din son. På avdelningen så har hn troligtvis en kontakt bland personen tilldelat sig. Fråga hen ang stöd för dig som anhörig. Kanske är någon i personalgruppen utbildad inom detta eller så borde någon kunna vägled dig vidare. Kan även vara skönt för ev syskon att få stöd och få ställa frågor, prata av sig.

    Allt ordnar sig alltid på något vis och detta kan drabba alla! Ands, ta en dag i taget. Försök att göra något litet varje dag som fyller på just din energi. Något bara för dig. Få inte dåligt samvete. Umgås med de barn du har hemma och försök vila i tanken att han är på rätt plats där hjälp finns. Inom en framtid kommer medicinerna börja hjälpa och han kommer få hjälp att komma tillbaka. En dag i taget. Kram

  • Äldre 29 Nov 08:07
    #9

    Styrkekramar till dig???? kontakta kommunen där du bor!! Dom kan hjälpa dig med avlastning så du kan fokusera på din son lite mer!!! Det kan ta lite tid men med rätt medicinering och samtalskontakt så kommer han bli frisk!! Du ska ta en sak i taget och det viktigaste först??Skynda sakta!!! Vad utlöste psykosen?? Mvh anette

  • Äldre 27 Dec 00:04
    #10

    Hej. Sambon och pappa till våra tre barn hamnade i psykos i början av december. Det har varit traumatiskt främst för honom men även för mig och barnen. Han har fått akutvård och legat inne 2 veckor och går nu på tunga mediciner. Vi tar en dag i taget. Det är en kris för hela fam och inget som han haft förut. Han har varit på väg att må sämre och varit stressad av jobb och ekonomi...det i sin tur påverkade sömnen men att stress och sömnbrist kunde resultera i en psykos var nytt för mig.

  • Äldre 7 Feb 20:22
    #11

    Jag har son som har psykos

    I 4år .han har inte fått den hjälp han behöver.jag är helt slut.han har varit omhändetagen flera gånger.och hemskickad.bor hos mig jag orkar inte mera snart.jag såver dåligt.hör hur han skriker natt och dag ibland.jag förstår vad du går i genom.

Svar på tråden Någon som är anhörig vid psykos???