Forum Förälder Barn/funktionshinder
  • Charlo­tte85
    Äldre 8 Jul 09:10
    9444 visningar
    6 svar
    6
    9444

    Har specialpedagogen rätt?

    Jag arbetar på en mottagning där vi träffar många barn inom autismspektrat.

    Arbetar som medicinsk sekreterare, och skriver då journaler.

    Är relativt ny på arbetet, dock inte inom området. Många gånger har det hänt att jag hajjat till när jag skriver... Känns som att jag skriver om min egen son.

    Min son är 7 år. Det har alltid sagts att han är speciell.

    Helt fantastiskt duktig på att bygga legofigurer som inte är av denna värld.

    Börjar 1an till hösten och under förskoleklassen har han lärt sig läsa och räkna, tal som jag tycker borde vara svåra för 7-åringar. Engelska pratar han, lärt sig via Youtube och kan föra konversationer med engelsktalande helt utan problem.

    Efter mycket förändringar de senast 6 månaderna utvecklade han en extrem separationsångest. Mycket ont i magen, väldigt arg och frustrerad. Kontaktade barn-och ungdomshälsan och var där på samtal i veckan. Vi skulle börja med bildstöd för känslor.

    Sonen frågade efter mer bildstöd "så jag vet vad som händer". Pratade då med en specialpedagog på jobbet, hon visade alternativ och ställde en del frågor.

    "Har han diagnos? Han låter autistisk..."

    Ju mer jag tänker på det, ju mer faller pusselbitarna på plats.

    Men jag intalar mig själv att det inte är så, försöker hitta saker som inte stämmer in... Men hela tiden går det tillbaka till autism. Dock högfungerande. Det ställer till det för honom på fritids, skola och hemma....

    - Konflikter med barn på fritids och skola.

    - Bristande ögonkontakt.

    - Specialintressen, bygger fantastiska legofigurer, transformers och annat med smålego.

    - Delar upp godis i färgskalor, eller äter en färg i taget.

    - Selektivt matbeteende... Gärna samma sak, konsistens, samma glas, samma plats.

    - Svårt för förändringar, kan vara att göra ett ärende efter fritids som vi inte pratat om..

    - "Zoonar ut", okontaktbar. Utretts för hörsel och epilepsi, visar inget.

    - Djur gör honom lugn.

    - Antingen väldigt koncentrerad eller oförmögen att påbörja en uppgift.

    - Misslyckanden är katastrofala oavsett vad det gäller. Surfplattan flyger eller vad det nu kan vara som finns där... Slår sig själv i huvudet ibland.

    - Stammar sedan 3-årsåldern och plockar numera enstaka ord för att få sagt det han vill. Pratar engelska med enstaka låsningar.

    - Leker gärna med en i taget, vill bestämma. Lek i större barngrupper är svårt.

    Jag kan fortsätta med mer.....

    Frågan jag har nu.... Tror ni att specialpedagogen har rätt?

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Har specialpedagogen rätt?
  • äldreo­chklok­are
    Äldre 8 Jul 09:11
    #1

    Mycket stämmer in och det bästa är väl att ni gör en utredning så du slipper undra? 

  • Charlo­tte85
    Äldre 8 Jul 09:17
    #2
    äldreochklokare skrev 2017-07-08 09:11:46 följande:

    Mycket stämmer in och det bästa är väl att ni gör en utredning så du slipper undra? 


    Ringde upp barn-och ungdomshälsan, de tyckte att vi skulle avvakta. BUP vill inte göra utredning på dessa "grunder".. Min chef, specialpedagog m.m reagerade på det. Och tyvärr kan vi inte göra utredning på min arbetsplats då han är för gammal för att tillhöra oss...
  • AnkiC
    Äldre 8 Jul 09:33
    #3

    Det kanske stämmer eller så stämmer det inte. Det kvarstår ju ändå att han har vissa svårigheter som han behöver strategier för att övervinna. Anpassningar i miljön osv. Upplever ni att han hämmas av svårigheterna? Mår han dåligt? Om ni ser behoven och vet hur ni ska hjälpa honom så behövs ingen diagnos. Han kommer att lära sig att hantera detta själv så småningom oavsett och då är en diagnos helt onödig. Kan tom vara negativt tror jag att bli stämplad. Är det stora problem och han mår dåligt så behöver ni mer kunskap och hjälp och då kan en diagnos vara bra.

  • Charlo­tte85
    Äldre 8 Jul 09:40
    #4
    AnkiC skrev 2017-07-08 09:33:39 följande:

    Det kanske stämmer eller så stämmer det inte. Det kvarstår ju ändå att han har vissa svårigheter som han behöver strategier för att övervinna. Anpassningar i miljön osv. Upplever ni att han hämmas av svårigheterna? Mår han dåligt? Om ni ser behoven och vet hur ni ska hjälpa honom så behövs ingen diagnos. Han kommer att lära sig att hantera detta själv så småningom oavsett och då är en diagnos helt onödig. Kan tom vara negativt tror jag att bli stämplad. Är det stora problem och han mår dåligt så behöver ni mer kunskap och hjälp och då kan en diagnos vara bra.


    Han mår inte speciellt bra, vill knappt lämna hemmet ibland.

    De beteenden jag staplade upp har alltid funnits, inget som kommit nu.

    OM det skulle vara så, så kan omgivningen anpassas. Självklart behöver han inte stämplas med en diagnos, utan hoppas på att skolan är lyhörd och kan ge honom rätt förutsättningar till att lyckas.

    Ser att en eventuell diagnos kan vara till hjälp för honom, och det är enda anledningen.
  • cesso
    Äldre 8 Jul 09:58
    #5

    Jag är speciallärare och har arbetat på autismenheten. Är också mamma och en av sönerna har också haft stora svårigheter.

    Ex: glömmer allt, tics, leker med fingrar, ljud, svårt med kompisar, socialt introvert, sen att lära sig läsa etc.

    Var super super orolig. Tror vi som arbetar med diagnoser lättare "ser" tecken på diagnoser.

    Iaf har väldigt mkt blivit oerhört mkt bättre de senaste två åren. Han går i åk 4 nu och är: social, har kompisar, framåt, nästan inga tics, etc men glömmer saker och har svårt med koncentrationen vilket påverkar honom negativt. Av ALLT han hade är det det "enda" problem han har.

    Skolan vill dock att hans koncentrations svårigheter utreds och det är på ggn.

    Tror det är klokt att du avvaktar gällande utredning men ser du stora svårigheter i åk 3 så är det läge att dra igång utredning.

    Var också säker att sonen var autistisk men är inte det längre! Tänk på att alla barn är olika och letar du tecken på diagnos så hittar du det....

    Jag tycker det var riktigt oprofessionellt av specialpedagogen att säga att din son låter autistisk! Hon har ingen utbildning att diagnostisera barn och hon bör förstå vilken oro ett sådant uttalande kan väcka hos dig!

  • Meebo
    Äldre 8 Jul 12:54
    #6

    Mycket av det du räknar upp stämmer in på mig och jag har blivit utredd 3 gånger utan att få diagnos men försök få till en ordentlig utredning ändå för ditt barns skull.

    Första gången var jag 3 år, andra 14 och sista gången var jag 23 om det spelar någon roll.

Svara i tråden
Svar på tråden Har specialpedagogen rätt?

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies