Gravid, behålla fast killen inte är redo

Kan inte säga vad som är rätt eller fel för dig!

Det kan bara du avgöra , men om det hade varit jag så hade jag nog tagit tid i enskildhet för att konstatera vad JAG verkligen känner inför graviditeten! Det är så lätt att bli påverkad av utomståendes åsikter oavsett om det är pojkvän, förälder eller vänner !

Det du behöver ha klart för dig är -

Viktugast av allt- du bli förälder?

Hur kommer en ev abort påverka dig som person?

Du ska leva med det val du gör oavsett vilket det blir.

Du behöver fundera över hur du vill att din relation ska se ut , hur kommer du se på honom beroende på vad DU väljer?

Viktigast av allt förutom föräldrafrågan så klart : )

Vad gör du om det inte blir någon mer graviditet i framtiden? Hur kommer du må i det?

Det finns ju inga garantier i livet o inget som säger att du kommer kunna bli gravid om några år bara för att det gick nu!

Jag VET att jag inte borde avsluta med en åsikt men jag kan inte låta bli. Hur han än vill få det att låta så kommer ditt val aldrig TVINGA honom till ett föräldraskap! Man är två om att ta och visa ansvarstagande för säkert sex . Varken avbrutet samlag eller Abort är en preventiv medelsmetod.

Du har gått honom till mötes tidigare och kommunicerat hur du känner runt detta! Hur han sedan valt att hantera det o hur han kommer förhålla sig till framtiden är och har alltid varit hans val.

Så fundera o ta ställning på egen hand nu utifrån din inneboende tanke o känsla och ha inte dåligt samvete över hans bristande engagemang i ert gemensamma sexliv!!!!

Lycka till

En abort känns inte ok egentligen. Skulle jag göra en till nu känns de som att jag gör de för "hans skull" igen isåfall. Och jag blev en annan person efter aborten som jag gjorde för ett par månader sedan. Hamnade i någon depression och tänker fortfarande på det nu även om de värsta gått över. Var jobbigt ett tag efter för att jag tyckte att de var hans fel. Var arg på honom för han fick mig att göra en abort som jag inte ville. Fast jag inte blev tvingad.. Men jag vill ju att han ska bli lika glad som jag, att han ska vara redo..

Men som du skriver så tycker jag inte heller att jag tvingar honom och jag har även sagt till honom att en abort är skittuff (tyckte jag) och jag använder det inte som preventivmedelsmetod.. Han vet ju vad riskerna är menar jag och hur ett barn blir till! Tycker de är lika mycket mitt "fel" att vi hamnat i den här situationen igen som hans. Och skulle jag inte kunna få barn i framtiden av någon anledning så skulle jag ångra mig något fruktansvärt. Då skulle jag nog inte känna samma mening med livet..

Det kanske är lika mkt ditt fel men då blir min följd fråga/tolkning av ditt beteende att du egentligen kan tänka dig ett barn nu? Annars kanske du själv hade handlat annorlunda gällande preventivmedel?

Känner du så ?

För i Så fall är det fortfarande hans ansvar att prioritera säkert sex då det är han som inte vill eller som tvekar om tiden är rätt : )

Jag Är gift o tillsammans med en ungdomskärlek och vi diskuterade barnfrågan mkt en period, jag var redo tidigare än han. Vi avvaktade en tid för att hinna resa, ha trygg ekonomi, ha rätt boende osv- viktigt att ALLT var rätt!!!

Sen kom en tid när vi sa att okej händer det så händer det. Jag var super tydlig med att jag inte kommer ta bort en frisk graviditet, o han fick välja om han ville köra på eller ta huvudansvar för preventivfrågan.

När vi väl var redo, eller rättare sagt tyckte att livsplaneringen kändes optimal- så blev det inga barn den naturliga vägen !

Om han struntar i kondom trots att du förklarat att du inte använder preventivmedel och att du inte vill gå igenom en abort till får han skylla sig själv. Självklart ska du behålla barnet om det är det du vill.

Ja jag kan tänka mig barn nu. Även sagt till killen efter aborten att jag vill ha barn tidigare och eftersom jag ångrat min abort har jag nästan inte kunnat tänka på annat än barn. Älskar barn och har flera i min närhet så han vet vad jag känner. Men hade ju tänkt att vänta. Men hade inget preventlivmedel efter aborten då jag haft svårt att hitta något som passar och hade precis bestämt för att testa spiral och skulle hämta ut de lagom nu tills jag fick reda på att jag var gravid. Och jag sa detta till honom att vill han ligga ändå så är ansvaret på honom, han valde avbrutet. Känns som att om han hade velat vara säker hade han väl använt kondom.. Har även hänt att han kommit i mig om man ska vara tydlig, så känns inte som de borde vara sån chock att de kan hända att man blir gravid..

Tråkigt att höra att de inte gick den naturliga vägen.. Hoppas de löste sig ändå för er?

Känns som att även om man planerar så finns de ingen rätt tid, finns alltid grejer man kommer vilja ha hunnit gjort innan, hunnit bli färdig med osv. Man kan nog aldrig bli riktigt redo känns de som.. Och jag kan väl känna att de är väl en gåva att kunna bli gravid ändå. Alla kan ju inte de och här går jag och blir de två gånger på raden och har Tidigare valt att göra abort. När vissa får försöka jättelänge och för vissa går de inte alls.

Det han tänker på med är att han vill skaffa barn och veta att förhållandet kommer hålla. Han vill inte att barnet ska ha skilda föräldrar. Så har han resonerat hela livet.. Medans jag tänker att även om man varit tillsammans många år och sedan får barn, är de inte säkert att de håller för de. Många som brutit upp när de väl fått barn.. De finns aldrig några garantier.. De är ju en av de störsts livsförändringarna och man kan nog aldrig veta hur de blir sedan och hur mycket det tär på ett förhållande eller tillför!

Tycker det verkar tydligt vad du vill. I så fall är det just föräldrafrågorna du/ni behöver förbereda er på.

Vad gör du om han i 9e månaden inte vill?

Vad gör du om han vill men inte "ställer upp tillräckligt" med att hjälpa till med barnet, städ, disk och tvätt?

Hur tänker du/ni kring nattvak och sömn?

Hur går dina/era tankar kring föräldraskap och prioriteringar? Fritidsintressen/f-ledighet/jobb

Frågorna är inte på något sätt att ifrågasätta beslut (även om de i visa fall får enkel att tänka om) utan att förbereda lite för hur man tänker nu. Sen blir det sällan som man tänker nu men då har man pratat om det och har då lättare att prata om det igen när det blir jobbigt. Finns säkert oerhört många fler men dessa frågor har jag märkt många brottas med har själv gjort det med några.

Hoppas att det löser sig för dig/er på ett bra sätt.

Låter på din beskrivning som att du vet vad du vill!!

Så precis som As86 skriver så handlar det väl nu mer om att förmedla detta till honom och förbereda dig/er för det som komma skall.

Ha en plan för hur ni gör detta tillsammans men också för hur du ev skulle planera/leva ifall du i framtiden blir ensamstående förälder!!

Precis som du säger så finns inga garantier i livet, gör allt du kan för att skapa en trygg o kärleksfull hemmiljö för barnet! Sen om den består av den "gamla" traditionella bilden av kärnfamiljen tror inte jag är avgörande!

Gällande oss: vi gav oss sjutton på att på ett eller annat sätt utöka vår familj!! Nu Väntar vi en pojke är i v 39 men jäklar vad vi fått jobba på saken

: )

Ni borde ta ert ansvar och inte göra abort en gång till! Vill man inte eller är osäker på barn så får man skydda sig! Det finns mängder av preventimedel idag! Jag och flera här håller på som galningar för att ens bli gravida då vi verkligen vill ha barn. När man då ser sådana här inlägg blir man så knäckt och ledsen!

bebis2018 var precis de jag skrev i svaret till Snuttis2 också :) Jag vill verkligen ha barn, hade tänkt att vänta. Det är killen som inte vill. Men jag skrev i inlägget att man inte ska ta de för givet att man kan bli gravid och att de är därför jag inte heller vill göra en abort till utan planerar att behålla. Har svårt för preventivmedel att få det att funka, har testat många. Och min mens kom inte heller som den skulle efter aborten. Därför dröjde de innan jag fick en spiral utskriven men då var jag redan gravid på nytt. Lycka till iallafall bebis2018 !

Och första graviditeten där jag gjorde abort var inte heller planerad. Blev gravid trotts preventivmedel så man ska inte alltid förlita sig på att de :)

Min kille tvekade i 2 år, jag fick snällt vänta men min sambo kände sig aldrig redo och att det är ett stort ansvar. Vi har båda fast ekonomi, eget hus, bil, stabilt förhållande allting. Men tillslut satte jag ned foten och sa att jag vill ha barn nu (ska fylla 27 i år). Jag berätta att han måste vara ärlig mot mig om han verkligen vill ha barn så jag inte går och väntar "i onödan" på någon som aldrig kommer bli redo. Han gav till sist med sig och har nu under graviditeten insett att man växer mycket i tanken under själva graviditet. Det är ju faktiskt 9 månader innan ett barn kommer så man hinner växa i tanken under den tiden :)

Vi väntar vår groda i början av december och längtar nu båda efter bebisen.

Tror jag skrev de i något jag svarade på förut att man blir nog aldrig riktigt redo.. Även om man har allting ordnat så kommer man alltid på grejer man skulle ha gjort, hunnit ordna osv innan man får barn. En kvinna blir ju redo fortare eftersom vi känner allt som händer i kroppen och mognar ihop med graviditeten snabbare. Känns som de tar mycket längre tid för killar att känna sig redo överlag. Jaa precis, de är ju inte så att ungen ploppar ut direkt bara för att man fått reda på att man är gravid ;) Stort Grattis till er och Lycka Till!

Han visste ju vad som kunde hända, så nu är det ju dags att han får ta ansvar! Och vill du ha barnet ska du självklart behålla det. Vi har försökt i fyra månader så man blir rätt knäckt när man ser andra som har så lätt för och bli gravid! :/

Jaa och de har han sagt att han ska göra. Han säger att vi självklart kommer fortsätta vara tillsammans och lösa dethär ihop. Även om han inte vill och inte känner sig redo. De är ju hans ansvar lika mycket som mitt. Men han verkar förstå det men killar verkar som sagt behöva längre tid på sig att mogna och förstå vad det är som händer och vad som komma skall. Men ska ge honom lite tid så får vi se vad som händer :) Förstår att de känns jobbigt! Men jag önskar er lycka till och hoppas att ni också får ett plus på stickan snart :) !

Du skriver kommentarer som skammar stackars TS i en svår situation, för att du själv "håller på som en galning för att ens bli gravid" och så har ni försökt i fyra månader? Shit människa!

/Hon som försökt i fyra år

Behåll. Du tvingar inte honom till något, han tog risken md avbrutet samlag. Han visste reglerna, dvs ingen abort igen! Han får stå sitt kast. Och han är inte redo nu men har nio månader på sig :)

Fyra månader, förstår det känns jobbigt. Jisses liksom. Fyra månader. Just ja, vi har försökt i tre år. Sluta gnälla.

Nej det gör jag inte! Jag skriver att man får ta sitt ansvar! Det finns så mycket preventimedel idag och vill han inte ha barn bör han kanske skydda sig! Jag menar inget illa med det!

Jag gnäller inte, du förstår nog inte vad jag menar... Men jag orkar inte lägga energi på och svara dig fler gånger! :)

Jag blev oplanerat gravid och är idag i v13. Kom som en chock. Jag och sambon har känt varandra i 10år och varit ett par i snart 8år, dock med två pauser. Så vi har en del bagage. Vi är 24 och 25. Först var vi helt inne på abort men vi funderade ett tag på varsitt håll och beslutade oss för att köra trots att vi var livrädda och vi inte tänkt ha barn på måååånga år. Jag är färdig med skolan i höst (ca okt) och min inkomst idag är sådär. Han har fast jobb och tjänar väl bra. Men det kommer lösa sig och just nu är vi jätte glada :) vi har mkt stöd hemifrån.