• Äldre 24 Jul 01:27
    4066 visningar
    20 svar
    20
    4066

    Kommentarer pga "bara" ett barn

    Vi har ett barn på 4 år. Jag upplever att det förvånansvärt ofta är folk som kommenterar att vi borde skaffa fler barn, tex säger att barnet behöver ett syskon. I regel är det bekanta och inte mina nära vänner (som som tur är är lite förståndigare, och vet lite mer om vår situation).

    Förstår bara inte varför folk ska påpeka sånt här. För det första skulle det ju kunna vara så att vi försöker, men inte kunnat, få ett syskon. I vårt fall är det framför allt min man som inte vill ha ett till barn, och att få kommentarer om hur bra det vore för min son att få ett syskon gör ju inte att detta känns lättare. Så snälla, tänk på vad ni säger. Kommentera inte hur många, eller när, folk "ska ha" barn. Det är ju inte något man ens kan styra över helt själv!

  • Svar på tråden Kommentarer pga "bara" ett barn
  • Äldre 24 Jul 01:45
    #1
    +1

    Det finns två personer som har rätt att uttala sig om huruvida ni 'borde' skaffa fler barn. Tilltänkta mamman och tilltänkta pappan. Ev. kan existerande barn ha önskemål, men definitivt ingen estämmanderätt.

  • Anonym (Lisen­)
    Äldre 24 Jul 01:48
    #2

    Håller verkligen med!

    Dessutom har jag förlikat mig med att jag bara kommer ha ett barn (kan inte heller få fler), men att ständigt behöva ta upp detta och svara på frågor om syskon gör att det inte går att lämna det bakom sig. Frustrerande! 

    och varför ses det som fult att säga att jag är nöjd med bara ett och inte vill ha fler. Det är som vissa som har flera barn blir förolämpade...

  • Anonym (Ellen­)
    Äldre 24 Jul 02:38
    #3

    Jag kommenterar ALDRIG! Vi har själva fått slita hårt för att få våra barn.

    Däremot tänker jag desto mer om folk som väljer att ha ett barn utan orsaker som är fysiska, ekonomiska osv.

    Detta beroende på att jag själv är ensambarn.

    Det var tufft som barn att vara själv, och hundra ggr tuffare som vuxen

  • Äldre 24 Jul 09:55
    #4
    Anonym (Ellen) skrev 2017-07-24 02:38:47 följande:

    Jag kommenterar ALDRIG! Vi har själva fått slita hårt för att få våra barn.

    Däremot tänker jag desto mer om folk som väljer att ha ett barn utan orsaker som är fysiska, ekonomiska osv.

    Detta beroende på att jag själv är ensambarn.

    Det var tufft som barn att vara själv, och hundra ggr tuffare som vuxen


    Oftast vet man ju inte (allt) om varför folk inte skaffar mer än ett barn...

    Om det bara var upp till mig skulle jag som sagt önska ett barn till. Men att lämna min man för att eventuellt få chansen att få ett barn till känns inte som rätt väg för mig.

    En kommentar som din, om hur du upplevt det att vara ensambarn, gör mig såklart ledsen. Även om jag vet att inte alla ensambarn känner likadant. Och att alla som har syskon inte känner stöd av dem heller.
  • Anonym (Annie­)
    Äldre 24 Jul 10:07
    #5
    +1
    Anonym (Ellen) skrev 2017-07-24 02:38:47 följande:

    Jag kommenterar ALDRIG! Vi har själva fått slita hårt för att få våra barn.

    Däremot tänker jag desto mer om folk som väljer att ha ett barn utan orsaker som är fysiska, ekonomiska osv.

    Detta beroende på att jag själv är ensambarn.

    Det var tufft som barn att vara själv, och hundra ggr tuffare som vuxen


    Bara för att man har syskon betyder de inte att man har kontakt med varandra.
  • Äldre 24 Jul 10:14
    #6

    Håller med. Riktigt dåligt att komma med såna kommentarer. Lika illa som att fråga par utan barn om de inte tänker skaffa barn snart.

  • Anonym (Lisen­)
    Äldre 24 Jul 11:14
    #7
    +2
    Anonym (Ellen) skrev 2017-07-24 02:38:47 följande:

    Jag kommenterar ALDRIG! Vi har själva fått slita hårt för att få våra barn.

    Däremot tänker jag desto mer om folk som väljer att ha ett barn utan orsaker som är fysiska, ekonomiska osv.

    Detta beroende på att jag själv är ensambarn.

    Det var tufft som barn att vara själv, och hundra ggr tuffare som vuxen


    Kan också vara riktigt tufft med syskon med bråk, dålig kontakt, etc. 
  • Äldre 24 Jul 11:38
    #8

    Jag tycker att barnfrågan är något man bör lämna, om man inte är väldigt nära vänner.

    Först undras det om barn, sen om syskon. Och i vårt fall så småningom om det kanske var svårt att bli gravid med nr 2, som att vi självklart ville ha syskon?

    Efter första barnet insåg jag fort att syskon tätt aldrig kommer funka, det var inte min grej. Men längtan kom när han var 6-7 år ungefär. Dock bara hos mig, maken ville inte alls

    Så jag vet hur du känner TS.

    Hos mig fanns helt klart tankar på skilsmässa. Det är verkligen pest eller kolera men att avstå från att bli mamma igen... extremt tufft. Mina barn kommer ju alltid att vara mina barn medan kärleken kanske tar slut och vi skiljer oss i framtiden. Och jag kände att jag inte har hur lång tid som helst på mig heller. Tack vare familjerådgivning och att prata prata prata fick jag TACK OCH LOV min man att förstå hur viktigt det här var för mig, och 11 år hann det bli mellan våra söner. Lilla föddes nu i våras <3

  • Äldre 24 Jul 11:57
    #9
    Almina skrev 2017-07-24 01:27:51 följande:

    Vi har ett barn på 4 år. Jag upplever att det förvånansvärt ofta är folk som kommenterar att vi borde skaffa fler barn, tex säger att barnet behöver ett syskon. I regel är det bekanta och inte mina nära vänner (som som tur är är lite förståndigare, och vet lite mer om vår situation).

    Förstår bara inte varför folk ska påpeka sånt här. För det första skulle det ju kunna vara så att vi försöker, men inte kunnat, få ett syskon. I vårt fall är det framför allt min man som inte vill ha ett till barn, och att få kommentarer om hur bra det vore för min son att få ett syskon gör ju inte att detta känns lättare. Så snälla, tänk på vad ni säger. Kommentera inte hur många, eller när, folk "ska ha" barn. Det är ju inte något man ens kan styra över helt själv!


    Vi vill bara ha ett barn och det får de runt omkring oss acceptera.
    Just av medicinsk anledning (hos mig) vill vi bara ha ett barn... Vi har ett stort kontaktnät omkring oss så hon är inte ensam utan har alltid nära och kära runt sig.
  • Anonym (Nöjd)
    Äldre 24 Jul 12:21
    #10

    Vår dotter är knappt ett och vi har fått frågor om syskon sedan jag var gravid med henne.

    Tror det som irriterar mig mest är dem som frågar om och om igen som att vi självklart kommer ångra oss och vilja ha fler.

  • Anonym (Minka­)
    Äldre 24 Jul 12:28
    #11
    +2
    Anonym (Ellen) skrev 2017-07-24 02:38:47 följande:

    Jag kommenterar ALDRIG! Vi har själva fått slita hårt för att få våra barn.

    Däremot tänker jag desto mer om folk som väljer att ha ett barn utan orsaker som är fysiska, ekonomiska osv.

    Detta beroende på att jag själv är ensambarn.

    Det var tufft som barn att vara själv, och hundra ggr tuffare som vuxen


    Jag håller inte med, jag har trivts utmärkt som ensambarn. 

    Min man och hans syster har haft krig hela vägen från barn till vuxen, när den sista föräldern dör är det tveksamt om de kommer att ha kontakt överhuvudtaget. Vet även många andra lessna syskon vars föräldrar behandlar dem olika och orättvist, syskon som fryser ut varann osv.

    Så det finns faktiskt inga garantier att ens barn inte blir ensamma bara för att man föder mer än ett barn. Att kunna skaffa goda vänner tycker nog jag är viktigare, för du kan alltid skaffa dig nya och fler vänner då, men släkten är som den är. 
  • Anonym (Ellen­)
    Äldre 25 Jul 00:57
    #12

    Jag har gott om vänner och goda relationer till släktingar osv. Men när min pappa var svårt sjuk under en längre tid innan han gick bort, ja då hängde det ju på mig (och min mor). Likväl nu. Allt som min mamma behöver hjälp med det är på min lott.

    Allt gnagande samvete när mamma blir ensam på tex julafton var annat år hamnar på mig.

    Det är ett stort och tungt ok att bära. 365 dagar om året.

  • Äldre 25 Jul 09:12
    #13
    Anonym (Ellen) skrev 2017-07-24 02:38:47 följande:

    Det var tufft som barn att vara själv, och hundra ggr tuffare som vuxen


    På vilket sätt är det tufft som vuxen att vara ensambarn?

    TS - tyvärr tror jag många säger så utan att riktigt tänka sig för - att alla måste leva upp till normen med två barn - en pojke och en flicka. När jag väntade vår 3a fick jag flera frågor varför vi skulle ha ett tredje barn - vi hade ju redan en pojke och en flicka......
  • Stårsc­han
    Äldre 25 Jul 09:31
    #14
    +2
    Anonym (Ellen) skrev 2017-07-24 02:38:47 följande:

    Jag kommenterar ALDRIG! Vi har själva fått slita hårt för att få våra barn.

    Däremot tänker jag desto mer om folk som väljer att ha ett barn utan orsaker som är fysiska, ekonomiska osv.

    Detta beroende på att jag själv är ensambarn.

    Det var tufft som barn att vara själv, och hundra ggr tuffare som vuxen


    Det håller jag inte med om. Det var skönt som barn, och inte alls illa som medelålders heller. Det enda jag gruvar mig lite för är den dagen föräldrarna ska flyttas in på hem, eller när deras boende ska städas ur. Då hade jag gärna haft fler händer till hjälp.

    Men som svar till TS - jättemärkligt att folk kommenterar sånt som de inte har med att göra! Man borde ju i så fall lika ofta kommentera när folk är gravida för tredje gången och man tycker att de vansköter de två barn de redan har, i rättvisans namn, men sånt hör man sällan att folk gör (tack och lov!)
  • Äldre 25 Jul 11:35
    #15
    +3
    Anonym (Ellen) skrev 2017-07-25 00:57:23 följande:

    Jag har gott om vänner och goda relationer till släktingar osv. Men när min pappa var svårt sjuk under en längre tid innan han gick bort, ja då hängde det ju på mig (och min mor). Likväl nu. Allt som min mamma behöver hjälp med det är på min lott.

    Allt gnagande samvete när mamma blir ensam på tex julafton var annat år hamnar på mig.

    Det är ett stort och tungt ok att bära. 365 dagar om året.


    Jag tror du har en romantiserad bild av syskon, inget som säger att alla syskon hjälps åt - tvärtom ganska vanligt att ngt syskon får ta mer ansvar ....
  • Äldre 26 Jul 00:18
    #16
    Anonym (Ellen) skrev 2017-07-25 00:57:23 följande:

    Jag har gott om vänner och goda relationer till släktingar osv. Men när min pappa var svårt sjuk under en längre tid innan han gick bort, ja då hängde det ju på mig (och min mor). Likväl nu. Allt som min mamma behöver hjälp med det är på min lott.

    Allt gnagande samvete när mamma blir ensam på tex julafton var annat år hamnar på mig.

    Det är ett stort och tungt ok att bära. 365 dagar om året.


    Nu är ju detta ett sidospår men varför kan inte din mamma åka med och fira med er där ni firar, är hon inte välkommen hem till din mans familj på julen? Låter ju jättehemskt - då hade jag hellre firat utan dem om jag visste att alternativet var att min mamma satt helt ensam.
  • Clever­12345
    Äldre 26 Jul 00:22
    #17
    Almina skrev 2017-07-24 01:27:51 följande:

    Vi har ett barn på 4 år. Jag upplever att det förvånansvärt ofta är folk som kommenterar att vi borde skaffa fler barn, tex säger att barnet behöver ett syskon. I regel är det bekanta och inte mina nära vänner (som som tur är är lite förståndigare, och vet lite mer om vår situation).

    Förstår bara inte varför folk ska påpeka sånt här. För det första skulle det ju kunna vara så att vi försöker, men inte kunnat, få ett syskon. I vårt fall är det framför allt min man som inte vill ha ett till barn, och att få kommentarer om hur bra det vore för min son att få ett syskon gör ju inte att detta känns lättare. Så snälla, tänk på vad ni säger. Kommentera inte hur många, eller när, folk "ska ha" barn. Det är ju inte något man ens kan styra över helt själv!


    Kalla mig naiv men jag tror faktiskt att de vill er väl. Människan har en tendens att vilja sprida normer som den tror är gynnsamma.
  • Äldre 26 Jul 00:22
    #18

    Har själv inte funderat klart kring ett eventuellt andra barn men jag kommer nog bara fortsätta svara svävande om folk undrar. Tycker inte folk har att göra med huruvida man inte får fler barn pga att man inte kan, inte har råd, inte har tid eller helt enkelt inte längtar efter fler eller vilka anledningar man nu har. Vill folk tro att vi t ex har problem att få barn kan de få skvallra om det men jag tänker inte bjuda in andra i diskussionen kring hur många barn vi ska ha.

  • Anonym (A)
    Äldre 27 Jul 16:11
    #19

    Vi gjorde 4 provrörsförsök (färskförsk med äggplock varje gång) och fick med nöd och näppe en son. Svärmor visste om det, men började redan vid BB-besöket blaja om syskon.... De som som frivilligt har "bara" ett barn kan kanske prata för sig, men jag är på vippen att bryta ihop varje gång. Speciellt som sonen länge och innerligt önskade sig en lillebror

    Nej, folk borde skaffa lite folkvett: de som kan & vill ha syskon ser nog till att få. Vi andra betackar oss normen att man är ego om man bara "skaffar" ett barn!

  • Bullim­or
    Äldre 27 Jul 16:20
    #20
    +2
    Anonym (Ellen) skrev 2017-07-24 02:38:47 följande:

    Jag kommenterar ALDRIG! Vi har själva fått slita hårt för att få våra barn.

    Däremot tänker jag desto mer om folk som väljer att ha ett barn utan orsaker som är fysiska, ekonomiska osv.

    Detta beroende på att jag själv är ensambarn.

    Det var tufft som barn att vara själv, och hundra ggr tuffare som vuxen


    Jag är också ensambarn och har aldrig saknat syskon.
    Jag har sett på rätt nära håll vad som kan hända mellan syskonen, t ex när det ska ärvas. Syskon som bli osams för livet pga föräldrarnas arv.

    Jag hade "bara" att barn i många år, det är så stor åldersskillnad på mina två söner att de aldrig varit på samma nivå. Inte förrän nu börjar de närma sig en sådan nivå, då den yngsta är 18.

    Så de var på sätt och vis också ensambarn. Och inte har de lidit av det!
Svar på tråden Kommentarer pga "bara" ett barn