Jag äter det jag är sugen på. Brukar försöka begränsa mängden istället för att "förbjuda" något. Vill jag ha chips tar jag ett par nävar. Vill jag ha choklad tar jag en rad och inte hela chokladkakan. Så länge jag ätit mig mätt behövs det oftast inte enorma mängder för att dämpa suget. Skulle jag försöka äta morötter istället för choklad skulle jag fortsätta vara sugen och antagligen äta mer av det när jag väl unnat mig.

Är du kraftigt överviktig, så att du därför är orolig över att gå upp mer? Annars fattar jag inte problemet riktigt, men så lägger jag verkligen ingen vikt vid just någons vikt. Inte heller min egen.

Men om de inte ser dig äta vet de ju inte ens om att du "svullar", så hur kan det vara ännu sämre? Utgått från att du menar att de utsätts för orättvisa när de inte får.

Om det känns väldigt jobbigt att gå upp det barnmorskor osv säger är normalt (runt 12 kg minst, visst?) kanske du behöver titta mer på dina tankemönster än på vad du äter? Så att du inte går och drar på en massa jobbiga känslor och mår dåligt över din viktuppgång menar jag.

Jag förstår det du skriver, men eftersom jag själv inte har såna tankar (gravid eller ej) förstår jag kanske ändå inte. Jag ser inte så stort problem i om jag skulle dra på mig extra vikt - vill jag gå ned i vikt senare kan jag göra det. Det vet jag eftersom jag gått upp i vikt och sedan ned i vikt tidigare. Därav ser jag det inte som ett problem riktigt, för jag kan ju lösa det vid behov. Jag vet vad man "ska" äta och hur jag mår bra av att träna för att få till en sund viktnedgång.

Sen är det ju som det är om man etablerar dåliga vanor - det är inte alltid lätt att sluta med dem. Men precis som du klarat av att sluta röka och jag klarat av att sluta snusa, så går det ju ändå att bryta. Vi klarar det!

Så. Jag hoppas att du får det som du vill ha det, på vilket sätt det än är, och att du mår bra. Och att du får tips från andra som fattar hur du känner.