Mist partner i självmord

Hej.

Jag beklagar sorgen!

Min pappa tog sitt liv. Det var länge sen nu, 15 år sen.

Det var fruktansvärt jobbigt länge efter. Men det blir sakta bättre.

Har du någon du kan prata med? Det hjälpte i alla fall mig mycket.

Jag mådde också bättre av att hitta på saker, men vi är alla olika.

Hejsan!

Min pappa tog livet av sig förra året. Jag vet inte riktigt om jag kan ge dig bra råd, då jag inte vet hur jag tog mig igenom det själv.

Men lyssna på dig själv och dina behov, i den här situationen finns det inga rätt och fel. Behöver du få vara ensam, så se till att du får vara det. Förklara det för omgivningen, det måste de respektera.

Behöver du ha stöttning runt dig, så våga säga det till någon du kan anförtro sig åt. Be den/dom finnas hos dig, sova hos dig eller om du kan få vara där.

Kontakta vårdcentral/ Psyk om du behöver samtalskontakt med någon utomstående, som inte har en egen sorg att gå igenom.

Detta kan ta tid, det är okej.

Tar det inte tid, så är det också okej.

Du kan skriva brev. Jag skrev brev till min pappa, det blev många brev. Om känslor, tankar, minnen, sorgen över honom. Dessa eldade jag upp nu nyligen.

Har ni barn?

Kolla med sjukhus/ bårhus, om du kan få fingeravtryck som du senare kanske kan göra ett smycke med, som de kan få när tiden är inne.

Gör en lista med musiken som deras mamma/pappa lyssnade på.

Jag beklagar verkligen, från hela mitt hjärta. Att förlora någon i just självmord är ett helvete. Att veta att någon valt bort livet. Men längre fram kanske det kan bli en tröst att veta att detta var din partners val, att hon/han inte klarade av detta livet. Om det varit i sjukdom, då hade du haft möjlighet att ta farväl, med då hade det sättet att lämna livet inte varit ett självvalt val..

ta en minut,timma i taget. Det gör ont nu, och det kommer det fortsätta att göra tyvärr..

Skrik, gråt, kasta saker. Du får vara arg, ledsen, och du får även vara glad över minnen och den tiden ni fick tillsammans.

Detta blev ett långt inlägg.. Åter igen jag beklagar det som hänt dig och övriga som fanns i din partners liv. <3

Jag beklagar sorgen. Jag kan inte föreställa mig vad du går igenom. Det är viktigt att veta att man får känna.

Du får känna hat, ilska, sorg och allt! Det finns säkert så mycket frågor för din del men lite svar.

Jag håller med ovanstående, att skriva är en bra bearbetningsprocess. Antingen att skriva "till personen" eller så skriver du ner alla känslor som en dagbok.

Sorgeprocessen är inte lätt att gå igenom. Vissa tar det lång tid för och andra inte, det är hur du själv väljer att se det hela.

Din partner mådde antagligen (vad jag utgår ifrån) inte bra men skulle ALDRIG vilja se dig så sårad och ledsen.

Det kommer att ta ett tag men i allt mörker finns ljuset.

Men glöm aldrig att du får känna alla känslor, även ilska.

Det är viktigt att du inte stänger ute de som vill hjälpa dig. De nära vill bara hjälpa dig för de vill inte se den de älskar vara så sårad. Det är alltid lättare att gå igenom en sorg med hjälpande hand.