Biologiska barn som adopterad?

Hej, jag är 37 år, är adopterad och har två biologiska barn. För mig har just denbiologiska likgeten varit mer spännande än att jag känt den viktig.

Däremot har det väckt en enorm sorg, det här att inse vad jag själv på något vis blev berövad på som barn under första levnadsåret. Hur mycket jag som mamma älskar mina barn, hur mycket jag burit dem, kramat och pussat på dem, suttit med dem när de somnat och snosat på dem när de somnat. Inget av detta upplevde jag före ett års ålder. Bodde på barnhem från nyfödd i en miljonstad i ett nära nog miljardland. Sängar på rad med små barn. Detta har jag sett på bilder från barnhemmet som jag fick med. En nunna på kanske 20 spädbarn. DET känns...