Livrädd för abort

Anonym (Livrädd)

Äldre 4 Aug 14:49
17 svar

Citera Visa endast Anmäl

Livrädd för abort

Hej!

Jag har blivit gravid ofrivilligt, har 2 barn sedan innan och 1 barn gemensamt med min sambo.

Min första tanke när jag fick + va direkt abort. Jag ringde och bokade tid och va där igår för läkarbesök och jag skulle genomfört aborten igår. Men jag kunde inte. Jag vet inte alls vad jag vill. Sambon tycker vi ska behålla, jag tvekar då vi haft det rätt tufft med allt runt om och han missbrukar cannabis mellan varven, dock inte ett vardagsproblem längre. Det va det tidigare i vårt förhållande.

I söndags fick han ett återfall efter 1/2 års tid och han förstår varför jag vart så arg och besviken och även talat om att detta är en av orsakerna till min oro om detta ska fungera.

Hur ska jag tänka? Hjärtat säger behåll och förståndet säger nej.

Han har lovat att lägga av helt och hållet. Vet inte om jag kan lita på det.

Kanske så överdriver jag allt nu men det är så mycket som krossar mig när det väl händer. Samtidigt som det kanske inte är hela världen?

Nu är jag helt livrädd för att göra en abort då jag kanske ångrar mig efter, han säger bara nu eller aldrig. Och behåller jag så kanske inte jag håller som människa om han inte lovar sitt löfte!

Snälla ge mig lite vettiga råd eller kanske egna erfarenheter!
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Livrädd för abort
Anonym (TS)

Äldre 4 Aug 16:02

#1

Citera Visa endast Anmäl

Om du tvekar. Behåll och om han försätter röka så lämna honom. Du klarar dig ensam!

Kräv att han ska lämna drogprover på soc alternativt att du köper hem stickor du kan kolla med själv. Vägrar han, lämna!
Anonym (Livrädd) Trådstartaren

Äldre 4 Aug 17:23

#2

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (TS) skrev 2017-08-04 16:02:24 följande:
Om du tvekar. Behåll och om han försätter röka så lämna honom. Du klarar dig ensam!

Kräv att han ska lämna drogprover på soc alternativt att du köper hem stickor du kan kolla med själv. Vägrar han, lämna!

Frågan är om jag orkar då själv att ta hand om 4 barn?
Båda psykisk och ekonomiskt
Anonym (Hm)

Äldre 4 Aug 17:29

#3

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (TS) skrev 2017-08-04 16:02:24 följande:
Om du tvekar. Behåll och om han försätter röka så lämna honom. Du klarar dig ensam!
Kräv att han ska lämna drogprover på soc alternativt att du köper hem stickor du kan kolla med själv. Vägrar han, lämna!
Håller med
Anonym (Kvinna37)

Äldre 4 Aug 18:30

#4

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Livrädd) skrev 2017-08-04 17:23:15 följande:
Frågan är om jag orkar då själv att ta hand om 4 barn?
Båda psykisk och ekonomiskt
Det är just det du först måste fundera på. Vill du och orkar du, ensam om du så måste? Var går gränsen för dig, vilket slags liv vill du ha?

Gällande cannabis så är det ju snarast frågan om bruk eller missbruk, om han är hög kring barnen eller åtminstone håller sig undan osv. Nackdelen med cannabis är ju att folk sällan får något gjort, de blir liksom lata och det är ju inte så bra i en familj om det är en som ska vara aktiv medan den andra sitter och röker på. Sådant får man spara tills lämpligare tillfällen, på samma sätt som man inte skulle sitta och supa ner sig en em utan sparar alkoholen till en helgkväll (eller liknande), iaf inte om man har barn.
Anonym (Livrädd) Trådstartaren

Äldre 4 Aug 20:18

#5

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Kvinna37) skrev 2017-08-04 18:30:15 följande:
Det är just det du först måste fundera på. Vill du och orkar du, ensam om du så måste? Var går gränsen för dig, vilket slags liv vill du ha?

Gällande cannabis så är det ju snarast frågan om bruk eller missbruk, om han är hög kring barnen eller åtminstone håller sig undan osv. Nackdelen med cannabis är ju att folk sällan får något gjort, de blir liksom lata och det är ju inte så bra i en familj om det är en som ska vara aktiv medan den andra sitter och röker på. Sådant får man spara tills lämpligare tillfällen, på samma sätt som man inte skulle sitta och supa ner sig en em utan sparar alkoholen till en helgkväll (eller liknande), iaf inte om man har barn.
Han sköter jobb och familj nu och har gjort under lång tid. Dock har jag svårt med tilliten och han har valt att dra hemifrån många ggr då han mått dåligt. Då lämnat mig i stunder jag vart utbränd o bara gråtit. Sånt här kommer ju såklart upp i mina tankar.

Han vill verkligen att jag behåller och har lovat att låta bli om det skadar mig.
Han betedde sig väldigt illa under min förra graviditet och även under första året med vårt barn. Dick aldrig elak utan med självisk och tagit dina egna behov i centrum.

Hur som så vet jag att det är en stor chansning i båda lägen.

Vet ärligt inte hur jag ska komma fram till det rätta beslutet. Inland är det väll tyvärr så att det kanske man inte får reda på förren efter ????
Anonym (Kvinna37)

Äldre 4 Aug 20:44

#6

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Livrädd) skrev 2017-08-04 20:18:19 följande:
Vet ärligt inte hur jag ska komma fram till det rätta beslutet. Inland är det väll tyvärr så att det kanske man inte får reda på förren efter ????
Det är ju jättesvårt att ge råd om någon annans liv när det är så komplext men du får väga för/nackdelar med båda besluten helt enkelt. Han verkar ju vilja att ni ska funka så det är iaf bra, om det inte gör det trots allt så kanske ni är bättre isär, men det är ju då en senare fråga.
Anonym (Livrädd) Trådstartaren

Äldre 4 Aug 21:20

#7

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Kvinna37) skrev 2017-08-04 20:44:54 följande:
Det är ju jättesvårt att ge råd om någon annans liv när det är så komplext men du får väga för/nackdelar med båda besluten helt enkelt. Han verkar ju vilja att ni ska funka så det är iaf bra, om det inte gör det trots allt så kanske ni är bättre isär, men det är ju då en senare fråga.
Det är många som tycker jag är korkad om jag behåller, även min mamma.
Hon tycker jag är korkad om jag behåller o säger att min själ kommer att hå sönder.
Jag har vart sjukskriven under ett par månader nu pga. Utbrändhet. Känns dock mycket bättre nu när jag vart hemma så jobbet är ju helt klart den största boven .

Jag vet att jag inte ska lyssna på andra och lyssna på mig själv. Men det är så svårt i det här läget ????
Anonym (Kvinna37)

Äldre 5 Aug 10:01

#8

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Livrädd) skrev 2017-08-04 21:20:43 följande:
Det är många som tycker jag är korkad om jag behåller, även min mamma.
Hon tycker jag är korkad om jag behåller o säger att min själ kommer att hå sönder.
Jag har vart sjukskriven under ett par månader nu pga. Utbrändhet. Känns dock mycket bättre nu när jag vart hemma så jobbet är ju helt klart den största boven .

Jag vet att jag inte ska lyssna på andra och lyssna på mig själv. Men det är så svårt i det här läget ????
Jag tycker inte du är korkad, det är ett viktigt beslut och den enda som vet bäst är du själv. Vill du ha ett barn till så ska du behålla det tycker jag. Följderna vet vi inget om. Om du känner någonstans att nja, det vill du kanske egentligen inte, trots att det är väldigt lockande, ja då borde du antagligen göra abort.

Stress och utbrändhet känner jag till alltför väl... Byt jobb när du har möjlighet! Ska du ha det så fram till pension? I think not. DÅ kommer din själ verkligen att gå sönder! Men inte för att du skaffar barn iaf, oavsett att det kan vara tungt så är det kärt besvär (om man som sagt verkligen vill ha dem). Jag tycker mig läsa mellan raderna att det är det du vill men att du är lite orolig för hur framtiden blir.
Anonym (Livrädd) Trådstartaren

Äldre 5 Aug 11:14

#9

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Kvinna37) skrev 2017-08-05 10:01:43 följande:
Jag tycker inte du är korkad, det är ett viktigt beslut och den enda som vet bäst är du själv. Vill du ha ett barn till så ska du behålla det tycker jag. Följderna vet vi inget om. Om du känner någonstans att nja, det vill du kanske egentligen inte, trots att det är väldigt lockande, ja då borde du antagligen göra abort.

Stress och utbrändhet känner jag till alltför väl... Byt jobb när du har möjlighet! Ska du ha det så fram till pension? I think not. DÅ kommer din själ verkligen att gå sönder! Men inte för att du skaffar barn iaf, oavsett att det kan vara tungt så är det kärt besvär (om man som sagt verkligen vill ha dem). Jag tycker mig läsa mellan raderna att det är det du vill men att du är lite orolig för hur framtiden blir.
Abort kändes från början som det rätta beslutet.

Men vill absolut inte välja det beslutet och ångra mig resten av mitt liv ???? det är det jag är så rädd för.

Barn ångrar man ju inte, trots att man vet att det blir väldigt tufft under en tid.

tack o lov är jag bara i vecka 5 men känns ändå som jag måste bestämma mig snabbt.

Det känns också väldigt jobbigt att många är så skeptiska och att min mamma inte kommer att stötta mig. Hon är även den enda som hjälpt mig med barnen när jag behövt.
Anonym (Kvinna37)

Äldre 5 Aug 12:28

#10

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Livrädd) skrev 2017-08-05 11:14:32 följande:
Abort kändes från början som det rätta beslutet.

Men vill absolut inte välja det beslutet och ångra mig resten av mitt liv ???? det är det jag är så rädd för.

Barn ångrar man ju inte, trots att man vet att det blir väldigt tufft under en tid.

tack o lov är jag bara i vecka 5 men känns ändå som jag måste bestämma mig snabbt.

Det känns också väldigt jobbigt att många är så skeptiska och att min mamma inte kommer att stötta mig. Hon är även den enda som hjälpt mig med barnen när jag behövt.
Vecka 5 är ju bra, då måste du inte bestämma dig idag liksom! :) En abort går inte att göra ogjord så ta ett djupt andetag och försök tänk på något annat en stund, sedan går du tillbaka till frågan och väger allt för och emot. Synd dock att din mamma ställer sig skeptisk, du får väl säga till henne att oavsett beslut så behöver du ju hennes stöd! <3
Anonym (Livrädd) Trådstartaren

Äldre 5 Aug 12:42

#11

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Kvinna37) skrev 2017-08-05 12:28:00 följande:
Vecka 5 är ju bra, då måste du inte bestämma dig idag liksom! :) En abort går inte att göra ogjord så ta ett djupt andetag och försök tänk på något annat en stund, sedan går du tillbaka till frågan och väger allt för och emot. Synd dock att din mamma ställer sig skeptisk, du får väl säga till henne att oavsett beslut så behöver du ju hennes stöd! <3
Om vi väljer att behålla så blir det en sterilisering. Detta blir det absolut sista barnet. Sambon säger nu eller aldrig.

Och om jag då väljer en abort och senare ångrar mig och vill ha ett barn till så är det inget alternativ för sambon. Kan till viss del hålla med honom. Vill man ändå ha en till senare så kan man lika bra köra på en till nu. Känns så fel att välja bort det lilla livet som växer nu för att senare planera att bli gravid =$
Anonym (Kvinna37)

Äldre 5 Aug 22:32

#12

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Livrädd) skrev 2017-08-05 12:42:15 följande:
Om vi väljer att behålla så blir det en sterilisering. Detta blir det absolut sista barnet. Sambon säger nu eller aldrig.

Och om jag då väljer en abort och senare ångrar mig och vill ha ett barn till så är det inget alternativ för sambon. Kan till viss del hålla med honom. Vill man ändå ha en till senare så kan man lika bra köra på en till nu. Känns så fel att välja bort det lilla livet som växer nu för att senare planera att bli gravid =$
Ja jag förstår att det är svårt =/ Tror du att du kommer att vilja ha ett barn till öht? Isf är det lika bra att ta det nu när det ändå finns möjlighet, precis som ni också tänker. Du vet ju själv bäst hur er familjebild skulle se ut då, om ni orkar, om det passar in i livet osv.
Anonym (Livrädd) Trådstartaren

Äldre 5 Aug 23:16

#13

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Kvinna37) skrev 2017-08-05 22:32:07 följande:
Ja jag förstår att det är svårt =/ Tror du att du kommer att vilja ha ett barn till öht? Isf är det lika bra att ta det nu när det ändå finns möjlighet, precis som ni också tänker. Du vet ju själv bäst hur er familjebild skulle se ut då, om ni orkar, om det passar in i livet osv.
Allt som precis hade lugnat sig med allt *suck*
Ändå kanske det finns en mening med det?
Jag kommer ju aldrig kunna leva med mig själv och vetskapen av att ha dödat något som börjat växa =( men så opassande just nu. Men barn tycks bli till när man minst anar det ^_^
Anonym (Kvinna37)

Äldre 6 Aug 10:01

#14

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Livrädd) skrev 2017-08-05 23:16:25 följande:
Allt som precis hade lugnat sig med allt *suck*
Ändå kanske det finns en mening med det?
Jag kommer ju aldrig kunna leva med mig själv och vetskapen av att ha dödat något som börjat växa =( men så opassande just nu. Men barn tycks bli till när man minst anar det ^_^
Jag jag vet inte om det finns någon optimal tidpunkt att skaffa barn faktiskt ;) Om du väljer att behålla barnet så fundera på mer permanenta p-metoder som spiral eller p-stav (jag vet ju inte hur du har det nu) så kanske det inte blir fler gånger iaf. Om du väljer abort så kan det ju tära väldigt länge på dig, men kanske inte livet ut. Det är ju åtminstone just nu bara ett "fåtal" celler och inte ens ett foster. Jag tycker iaf att du ska ta ditt beslut där du lämnar omgivningen och sambon utanför ekvationen, ensam kan vara stark och du fixar det oavsett! =) Jag tror ändå du får stöd oavsett utkomst.
Anonym (Livrädd) Trådstartaren

Äldre 6 Aug 10:30

#15

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Kvinna37) skrev 2017-08-06 10:01:56 följande:
Jag jag vet inte om det finns någon optimal tidpunkt att skaffa barn faktiskt ;) Om du väljer att behålla barnet så fundera på mer permanenta p-metoder som spiral eller p-stav (jag vet ju inte hur du har det nu) så kanske det inte blir fler gånger iaf. Om du väljer abort så kan det ju tära väldigt länge på dig, men kanske inte livet ut. Det är ju åtminstone just nu bara ett "fåtal" celler och inte ens ett foster. Jag tycker iaf att du ska ta ditt beslut där du lämnar omgivningen och sambon utanför ekvationen, ensam kan vara stark och du fixar det oavsett! =) Jag tror ändå du får stöd oavsett utkomst.
Det är ju en jäkla jobbig sits.
Sambon vill så gärna behålla, jag går mer i tankarna att göra abort. Väljer jag nu det alternativet så har jag svårt att tänka mig att han fixar det. Han kommer aldrig förlåta mig fast han säger han stöttar mig oavsett.

Det är så mycket som hänt tidigare i vårt förhållande som gör att jag känner att jag inte har hans stöd och har inte heller något förtroende.
Är alltid så att hans egna mående går i första hand.

Får nog helt enkelt försöka släppa allt några dagar och verkligen få tänka i lugn o ro =\
Anonym (Kvinna37)

Äldre 6 Aug 21:38

#16

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Livrädd) skrev 2017-08-06 10:30:49 följande:
Det är ju en jäkla jobbig sits.
Sambon vill så gärna behålla, jag går mer i tankarna att göra abort. Väljer jag nu det alternativet så har jag svårt att tänka mig att han fixar det. Han kommer aldrig förlåta mig fast han säger han stöttar mig oavsett.

Det är så mycket som hänt tidigare i vårt förhållande som gör att jag känner att jag inte har hans stöd och har inte heller något förtroende.
Är alltid så att hans egna mående går i första hand.

Får nog helt enkelt försöka släppa allt några dagar och verkligen få tänka i lugn o ro =\
Oj, då hade jag nog misstolkat dig faktiskt, jag tyckte det lät som om du ville behålla. Jag tycker oavsett att du ska gå på din magkänsla, det går ju antagligen att bli gravid senare om du skulle vilja då. Känns det fel nu så blir det kanske inte så bra, fast det brukar ordna sig på något sätt så vill man kanske vara lite mer entusiastisk över det och känna att det är rätt beslut. Ang din sambo så läker tiden alla sår för honom men det är klart att du inte direkt blir mer sugen att skaffa barn om du inte har stöd därifrån! :s Kan vara klokt att släppa en stund! Berätta gärna, om du vill, vad du kom fram till sedan.
Anonym (Livrädd) Trådstartaren

Äldre 7 Aug 11:40

#17

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Kvinna37) skrev 2017-08-06 21:38:16 följande:
Oj, då hade jag nog misstolkat dig faktiskt, jag tyckte det lät som om du ville behålla. Jag tycker oavsett att du ska gå på din magkänsla, det går ju antagligen att bli gravid senare om du skulle vilja då. Känns det fel nu så blir det kanske inte så bra, fast det brukar ordna sig på något sätt så vill man kanske vara lite mer entusiastisk över det och känna att det är rätt beslut. Ang din sambo så läker tiden alla sår för honom men det är klart att du inte direkt blir mer sugen att skaffa barn om du inte har stöd därifrån! :s Kan vara klokt att släppa en stund! Berätta gärna, om du vill, vad du kom fram till sedan.
Det är nog jag som är så förvirrad så inte konstigt att du misstolkar mig =)

Jag önskar så att man kunde få ett facit ^_^

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Livrädd för abort

Livrädd för abort

INNEHÅLL