Sambon har gjort slut

Jag ska försöka dra en lång historia kort.

Min sambo gjorde slut med mig i helgen när vi var på Öland på semeste, efter ett förhållande på snart 7 år. Vi hade lite över en vecka kvar och vi var alltså 40 mil hemifrån. Vi har ett barn på 1.5 år och jag är gravid i vecka 15 med vårt andra barn.

Anledningen till att han gjorde slut med mig är (säger han) är att han tydligen slutat älska mig, detta sedan länge tillbaka. Några dagar senare får jag också fram att han blivit kär i sin bästa tjejkompis (hon, hennes man och två barn var också med på Öland).

Vi bor mitt ute på landet (jag valde för 6 år sedan att flytta till honom) och min familj bor i en annan stad.

Jag älskar fortfarande honom och han har aldrig sagt till mig om något varit fel eller om något har stört honom i vårt förhållande. Han har alltid haft svårt att prata om saker och nu är jag livrädd för vad som ska hända. Veckan innan vi åkte pratade vi och hade det jättebra, planerade nästa barnrum och hur vi skulle göra på vår altan. Han har alltså levt med mig och ljugit mig rakt upp i ansiktet när han sagt att han älskar mig.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska börja med.

Du är ju som alla andra kvinnor väljer fuck boys sen blir förvånnad när dom tröttnar , suck kanske välja mogna män?

Jag hade kanske avvaktat lite.. Men sedan tvingat fram ett öppet, ärligt samtal. Det är så vanligt att man efter några år ihop och familjebildning börjar fundera på vad livet mer har att erbjuda, man känner sig lite låst och kollar på gräset som är andra sidan staketet. Ibland när vardagen segar på är det lätt att inbilla sig att kärleken flytt men den finns ju där, behöver bara dammas av lite.

Dom flesta inser att detta ÄR livet och att det är rätt jäkla bra ändå.

Önskar dig all lycka till!!!

Dålig still att kasta skit på ts som uppenbarligen ar det svårt just nu!

TS, kan du inte bara flytta till din hemstad istället? Sörj inte killen, var glad att du blir av med honom nu innan du får nästa barn.

Jag hade kanske avvaktat lite.. Men sedan tvingat fram ett öppet, ärligt samtal. Det är så vanligt att man efter några år ihop och familjebildning börjar fundera på vad livet mer har att erbjuda, man känner sig lite låst och kollar på gräset som är andra sidan staketet. Ibland när vardagen segar på är det lätt att inbilla sig att kärleken flytt men den finns ju där, behöver bara dammas av lite.

Dom flesta inser att detta ÄR livet och att det är rätt jäkla bra ändå.

Önskar dig all lycka till!!!

Fast hur kul är det att vara tillsammans med någon som 1) tappat känslorna för länge sedan och 2) är kär i ens kompis?? Det bäddar ju inte för en bra framtida familj, för att inte tala om hur man som tjej säljer ut sig själv att fortsätta med en sådan karl!

Du är ju som alla andra kvinnor väljer fuck boys sen blir förvånnad när dom tröttnar , suck kanske välja mogna män?

Jag tror tyvärr han säger så för han tror det blir enklast att bli av med mig på det sättet. Jag tror inte det är kärlek han känner för sin kompis mer än vänskap egentligen. Men hon var där för första gången för 10 år sedan, hon stöttade honom när hans far gick bort och har alltid varit med. Hon älskar honom som en vän och jag tror han misstolkar sina känslor för han har det kämpigt med mig just nu. Jag tycker definitivt inte att jag säljer ut mig själv, den mannen är den mest underbara kille jag träffat. Jag tror inte han vill varken mig eller våra barn nåt illa, men just nu blev det för mycket för honom och då behöver han utrymme.