• junibebiis

    Orolig för min 1 åring

    Hej!

    Jag har en pojke på 1 år som jag varit orolig för sen han föddes. Något känns bara "fel". Först kämpade vi mycket med amningen, han klarade liksom inte av att amma. Hostade, satte i halsen, kippade efter luft. Först trodde jag att jag hade mycket mjölk men sen när vi försökte med flaska var det samma sak där. Eftersom han höll på så, så sinade min mjölk till slut och vi fick gå över till flaska. Han fattade inte detta med att äta, varken bröst eller flaska. Jag fick gå runt och bära på honom och distrahera för att han skulle äta. Därför syns inget oroväckande på hans viktkurva.

    Han medicineras för reflux, har problem med förstoppning och sover oroligt. Vi har tagit bort mjölk, soja, ägg. Inga förändringar på hans kräkningar. Han hatar att ligga ner. Ganska hyperaktiv men glad kille.

    Han hasar sig fram på rumpan, kryper inte. Kan resa sig och ställa sig mot möbler men det ser ganska vingligt och ostadigt ut, han ramlar ofta till slut. Han kan inte ta några steg alls. Han dricker ok ur pipmugg men hostar till ganska ofta när han dricker, spiller också mycket från munnen när han dricker. Kan plocka med maten själv men han är inte så intresserad av att äta. Vi försöker gå över från flaska (inte för att den funkar heller) till pipmugg och vanlig mugg men det går bara inte. Det är inte stora mängder han får i sig och han sväljer så sjuka mängder luft när han dricker, att han till slut antingen kräks eller håller på och rapar hela tiden.

    Han vinkar. Pekar på saker, säger dada, baba, mama. Om jag pekar på lampan så tittar han inte. Svarar inte till sitt namn ofta trots att vi vet att han hör men min man säger att det är för att han är så upptagen med annat.

    Det som oroar mig mest är att vi haft så mycket problem med maten. Jag tycker också att han borde kunna dricka men får höra att det är sånt barn lär sig och vissa kan ta tid på sig.. han är 1 år liksom. Och vi har kämpat så mycket med maten att hans 5 åriga bror blivit lite bortglömd (vilket jag har stora skuldkänslor för) Ingen tar min oro på allvar och tröstar mig med att allt är normalt, både BVC och barnkliniken (där vi går för reflux, allergier och en immunbrist som nyligen upptäckts). Men jag känner bara att någonting inte stämmer.. är jag helt dum i huvudet?

  • Svar på tråden Orolig för min 1 åring
  • Videung7634

    Har ni träffat logoped? Vad säger bvc, ska det göras nån utredning eftersom du är orolig?

    Är ingen expert på barns utveckling men dom kan ju va så otroligt olika.

  • Dimisi

    Jag tror du har rätt i dina funderingar att det är "något". Behöver ju inte vara något allvarligt, men man vill ju gärna veta vad, så barnet kan få rätt hjälp för att utvecklas optimalt.

    Jag tror tyvärr att du har många års detektivarbete framför dig. Jag började ana att det var något men min förstfödda vid ungefär samma ålder. BVC och dagis lugnade hela tiden. Först när han var 6 år fick han sina diagnoser: autism och adhd. 

    Det var en sorg att jag hade haft rätt hela tiden, men inte fått verktygen för att främja hans utveckling. Och alla timmar som jag hade suttit och googlat! Nu är han 11 och har visserligen utvecklats väldigt bra ändå. Glad

    Hur som helst, under det här detektivarbetet lärde jag mig en mängd olika diagnoser som jag inte hade haft en aning om tidigare. En av dem, som kanske skulle vara intressant för dig att kolla lite närmare på, är cystisk fibros. 

    Mitt tips är att ta upp dina eventuella misstankar med vården, och våga stå på dig lite, fast ändå på ett ödmjukt sätt. De flesta uppskattar faktiskt att föräldrarna är pålästa och kommer med olika infallsvinklar. Sen finns det ju några prestige-nissar som blir motvalls kärring direkt, men de är ganska få. De brukar dessutom vara ganska dåliga på sitt yrke, så det gör inte så mycket om man skulle råka vända dem emot sig. De hade inte kommit fram till något vettigt ändå.

    På något sätt är det ändå något givande och vackert i att kämpa för sitt annorlunda barn. Jag skickar dig en stor styrkekram!Hjärta

  • louba

    när började ni med smakportioner? kan vara så att han inte alls är intresserad av flaska..vissa bebisar börjar ju jättetidigt med smakportioner (cirka 4 månader) . Vissa är väldigt kräsna, gäller att hitta rätt sort och smak som passar ert barn. kan ta tid att komma fram till det. Och själva utvecklingen tycker inte jag låter som något katastrof. Vissa kan säga fåtal ord vid 1 års men många kan inte prata alls.
    Det finns mycket att titta på runt omkring. svårt att vara fokuserad när det finns någonting annat i rummet som tar uppmärksamheten.

    Och att han sväljer mycket luft.. ni har väl provat med mindre hål i flaskan och se till så att den inte åker ut å in hela tiden?
     Svårt å ge några svar då jag själv inte är någon expert inom området.

  • Seldonia

    Stå på dig och fortsätt påtala din oro. Ibland tappar vården bort sunt förnuft och glömmer att föräldrar vanligtvis inte VILL att det ska vara något annorlunda med deras barn.

    En logoped kan göra bedömning av kommunikativ förmåga, och en psykolog kan finnas med i samtal med er föräldrar för att reda i oron och kanske föreslå vidare utredning.

    Var inte rädd för att stå på dig!

  • a no nym

    Är han tät i näsan? Får han luft ? Stora polyper kan ställa till mycket. Svårt att andas med näsan gör det svårt att äta, man sväljer luft o gillar inte att ligga ner.

  • Amanda84

    Min pojke lärde sig aldrig att dricka ur pipmugg. Han var också väldigt svår med maten, satte i halsen ofta och inte ens särskilt intresserad av mat, vilket gjorde att han låg ganska mycket under på viktkurvan och vi fick extra vägningar på BVC och får det ibland fortfarande. Han var extremt ostadig, lärde sig att sitta sent och lärde sig att gå vid ett och ett halvt år. Han dreglade kopiösa mängder tills han var över 2 år och jag fick sy egna dreglisar, eftersom de som fanns i affären var för små. I perioder fick vi ge honom vätska med medicinspruta för att han över huvud taget skulle få i sig något att dricka - även efter 1 års ålder. Jag var helt övertygad om att något var galet, men nu vid 3 år så är han nästan som vilken unge som helst. Men jösses, vad vi har tränat! Det motoriska har helt enkelt varit väldigt sent. Hela våren körde vi hårdträning på grovmotoriken: ut i parker, manat honom att klättra, försöka hoppa, träffa en boll med foten och gå, gå och gå och det har gett resultat. Fördelen som vi har haft, har varit att han var ensambarn och vi har pratat, pratat och åter pratat, läst massor med böcker och hållit på, tills dagis påpekade att han verbalt sett var som en 4-åring vid 2 års ålder. Och vi som var så oroliga över mat, över motorik, och över alltihop. Hade vi inte haft all den tiden, så hade vi troligen varit lika oroliga nu som vid 1 och 2 års ålder. De flesta har ju inte den tiden. BVC säger nu att grovmotoriskt är han okej. Han kommer kanske aldrig bli en idrottskille och han kan fortfarande inte trampa på en trehjuling eller är ens i närheten hänga med sina jämnåriga i grovmotoriska lekar, men det funkar, för att vi har tränat MASSOR. Dagis säger att han går så långsamt att de ibland har varit tvingade att ta med vagn och de trodde att vi över huvud taget inte lät honom träna på att gå, och då går vi minst 45 minuter till och från dagis varje dag (samma sträcka som för en vuxen tar 6-7 minuter att gå, men det går sååå långsamt) Ibland har man bara velat gråta och ge upp, och jag har varit så orolig över muskelsjukdom eller liknande, men BVC hittar inget fel alls. Och när vi slutade oroa oss, så kunde plötsligt ungen springa (väldigt långsamt, men i alla fall.) Svåra allergier och astma, har han förstås, men det går att reglera med mediciner och kost.


    Oavsett vad ni tycker är svårt med ert barn, så uppmanar jag verkligen er att träna, träna och åter träna, på det som är svårt. Glöm inte bort ert andra barn i träningen i alla fall. Kanske kan syskonet hjälpa till på olika vis, genom lekar?


     

  • Moa0611

    Hej! Min dotter hade samma problem. Dom sa oxå att det var reflux. Men jag begärde remiss till öron näsa hals. Då upptäcktes att min dotter hade gommspalt i den mjuka gommen. Hon fick upp nästan all mat...genom näsan oxå. Gröt gick bra pga att det Var tjockare. Be om remiss.

  • Annelie 76

    Det låter som att det kanske eventuellt är kort tungband och/eller kort läppband som är problemet. Det är tydligen nåt som sjukvården ofta missar men som kan ge de problem med ätandet som ditt barn har och har haft. Jag är med i en grupp på Facebook om det här och många barn har mycket problem som försvinner mirakulöst när de får rätt hjälp. Tyvärr är det dock svårt att få hjälp. Gå med i gruppen eller googla kort tungband för mer info. Det finns väldigt mycket info på engelska också.

  • legomum

    Jag skulle vilja säga gå på din magkänsla. Tror du att det är något så är det antagligen det.

    Kan inte säga såklart vad det är men kämpa tills du kommer till en läkare som tar din oro på allvar.

    #allstyrkatilldig <3

  • junibebiis
    Moa0611 skrev 2017-08-19 15:47:26 följande:

    Hej! Min dotter hade samma problem. Dom sa oxå att det var reflux. Men jag begärde remiss till öron näsa hals. Då upptäcktes att min dotter hade gommspalt i den mjuka gommen. Hon fick upp nästan all mat...genom näsan oxå. Gröt gick bra pga att det Var tjockare. Be om remiss.


    Hej! Hur upptäckte dom detta?
  • junibebiis
    Dimisi skrev 2017-08-12 03:23:47 följande:

    Jag tror du har rätt i dina funderingar att det är "något". Behöver ju inte vara något allvarligt, men man vill ju gärna veta vad, så barnet kan få rätt hjälp för att utvecklas optimalt.

    Jag tror tyvärr att du har många års detektivarbete framför dig. Jag började ana att det var något men min förstfödda vid ungefär samma ålder. BVC och dagis lugnade hela tiden. Först när han var 6 år fick han sina diagnoser: autism och adhd. 

    Det var en sorg att jag hade haft rätt hela tiden, men inte fått verktygen för att främja hans utveckling. Och alla timmar som jag hade suttit och googlat! Nu är han 11 och har visserligen utvecklats väldigt bra ändå. 

    Hur som helst, under det här detektivarbetet lärde jag mig en mängd olika diagnoser som jag inte hade haft en aning om tidigare. En av dem, som kanske skulle vara intressant för dig att kolla lite närmare på, är cystisk fibros. 

    Mitt tips är att ta upp dina eventuella misstankar med vården, och våga stå på dig lite, fast ändå på ett ödmjukt sätt. De flesta uppskattar faktiskt att föräldrarna är pålästa och kommer med olika infallsvinklar. Sen finns det ju några prestige-nissar som blir motvalls kärring direkt, men de är ganska få. De brukar dessutom vara ganska dåliga på sitt yrke, så det gör inte så mycket om man skulle råka vända dem emot sig. De hade inte kommit fram till något vettigt ändå.

    På något sätt är det ändå något givande och vackert i att kämpa för sitt annorlunda barn. Jag skickar dig en stor styrkekram!


    Jag har haft mina misstankar om cystisk fibros och kag fick ignelm ett bajsprov men eftersom det var normalt ville läkaren inte gå vidare med ett svett test :/
  • junibebiis
    Annelie 76 skrev 2017-08-19 15:54:56 följande:

    Det låter som att det kanske eventuellt är kort tungband och/eller kort läppband som är problemet. Det är tydligen nåt som sjukvården ofta missar men som kan ge de problem med ätandet som ditt barn har och har haft. Jag är med i en grupp på Facebook om det här och många barn har mycket problem som försvinner mirakulöst när de får rätt hjälp. Tyvärr är det dock svårt att få hjälp. Gå med i gruppen eller googla kort tungband för mer info. Det finns väldigt mycket info på engelska också.


    Hej! Vi ska kolla tungbandet men det känns som att det är något mer :/
  • junibebiis
    legomum skrev 2017-08-19 19:39:06 följande:

    Jag skulle vilja säga gå på din magkänsla. Tror du att det är något så är det antagligen det.

    Kan inte säga såklart vad det är men kämpa tills du kommer till en läkare som tar din oro på allvar.

    #allstyrkatilldig <3


    Tack! Det är bara så himla jobbigt att kämpa med vården som bara klappar en på huvudet och säger att allt är normalt
  • junibebiis
    legomum skrev 2017-08-19 19:39:06 följande:

    Jag skulle vilja säga gå på din magkänsla. Tror du att det är något så är det antagligen det.

    Kan inte säga såklart vad det är men kämpa tills du kommer till en läkare som tar din oro på allvar.

    #allstyrkatilldig <3


    Tack! Det är bara så himla jobbigt att kämpa med vården som bara klappar en på huvudet och säger att allt är normalt
Svar på tråden Orolig för min 1 åring