Funderingar på ett tredje barn, någon mer?

Samma här! En född -09 och en -10. Försöker just nu med syskon. Tog lång tid att övertala mannen men nu hoppas jag att det ska funka. Första är nämligen IVF och med endometrios är jag rädd för att det kan bli svårt att bli gravid på naturlig väg.

Jag har också börjat fundera mer och mer på en trea. Vet egentligen inte varför. Jag är nöjd med våra två och precis som du är de där första åren med lite sömn inte riktigt min grej. Dessutom bor vi i en tvåa men letar större. Jag har dock inte tagit upp det på allvar med min man än men han vet att jag är sugen på en till medan han tidigare har sagt att han inte vill ha fler barn. Vi har iaf två barn födda -13 och -16 och vi är 30 år. Jag är så kluven. Å ena sidan är jag nöjd som det är nu och tycker det är kul nu när (iaf stora) börjar bli lite äldre och man kan göra mer saker och så. Men samtidigt ligger den där längtan efter en till och skaver i bröstet hela tiden, även när det är asjobbigt med bara de två vi redan har. Jag har börjat lägga märke till 3-barnfamiljer överallt och det ser så härligt ut och då känner jag bara att det är helt rätt med tre barn. Och ser jag framåt 2-3 år när vi i såna fall skulle ha tre barn på typ 2, 4 och 7 år känns det jättebra. Men jag tycker som sagt att första året (minst) är rätt tufft och vet att min man tycker det är ännu tuffare. Jag har iaf tänkt ta upp det här på allvar med mannen snart men känner att jag själv måste veta vad jag verkligen vill först.

Åh vad jag känner igen mig i dig! Jag vet liksom inte riktigt vad jag pysslar med egentligen, haha.. Ibland undrar jag om det kanske räcker med att byta jobb eller skaffa en hobby istället. Är inte sugen på en omgång småbarn igen. Men, drömmer liksom om tiden då den ofödda fyllt tre och framåt.. Tre härliga ungar, fullt hus osv. Drömmer även om tiden med tre vuxna barn. Jag har inte heller tagit upp det på allvar med sambon. Vet ju inte ens riktigt vad jag själv vill. Men jag nämnde "en trea" under semestern. Det var inte blankt nej, men inget han trånar efter. Tror att han kan tänka sig.. Men, jag kan ha fel. Tänk om han tvärvägrar om jag tar upp det seriöst? Då kommer jag antagligen bli helt besatt av att försöka!

Jag hade två barn på då 5 och 6 år då jag och min nuvarande man fick ett gemensamt barn. De äldre älskar verkligen sin lillasyster och det går jättebra! Första tiden tyckte jag var jobbig då bebis skrek en del på kvällarna och storasyskonet fick stå tillbaka lite men å andra sidan är de tillräckligt stora att kunna förklara för att det kommer att bli bättre när hon blir lite äldre vilket hon nu är. Jag är så glad att vår lilla trea dök upp

Jag hade två barn på då 5 och 6 år då jag och min nuvarande man fick ett gemensamt barn. De äldre älskar verkligen sin lillasyster och det går jättebra! Första tiden tyckte jag var jobbig då bebis skrek en del på kvällarna och storasyskonet fick stå tillbaka lite men å andra sidan är de tillräckligt stora att kunna förklara för att det kommer att bli bättre när hon blir lite äldre vilket hon nu är. Jag är så glad att vår lilla trea dök upp

Precis så! För mig är det ju dels det där med sömnlösheten och att vi bor så litet som får mig att tveka. Hade vi t ex bott större hade jag nog varit mer säker på en trea. Ska klura lite på hur jag ska ta upp det med mannen...