Nekad igångsättning, störtförlossningar

Det är precis som de säger, det finns inga som helst medicinska grunder för en igångsättning, oavsett din rädsla. Du behöver få samtala med någon om dina känslor och tankar så du kan hantera det bättre. Igångsättning lär du inte få förrän du går över tiden ett par veckor. Om du nu haft så snabba förlossningar tidigare så lär du ju kunna överleva ytterligare en gång, särskilt om det bara är enstaka timmar! Du kanske ska förbereda dig på att ev behöva föda hemma istället och slippa en massa oro.

Rädsla är en högst befogad anledning till igångsättning, likaså risken för medicinska komplikationer i samband med väldigt förlossning. Att hänvisa till att ts kan överleva ytterligare en gång eftersom hon redag gjort det två gånger är enligt mig ett hån. Sjukt oempatiskt bemötande! Man skall. Inte. Bli tvingad till hemförlossning om man inte vill detta och dessutom nära nog kan förutsäga att det är ett högst möjligt scenario.

Stå på dig, ge dig inte även om bm är stenhård o har bra argument.
Be om en läkartid o diskutera vidare.

Annars tycker jag du ska be om ny bm. Även om de anser att det inte finns medicinska skäl så finna ju psykologiska.

Det är inte medicinska skäl om grejen är att pappan ska hinna vara med. Det är inte självklart. Så blev det för oss. Jag var på sjukhuset (som tur var!) för en koll och blev störtförlossning. Hann inte få dit någon barnvakt. Han fick vara med på högtalartelefon och en sköterska pratade med honom och berättade vad som hände. Inte samma sak men var skönt att den möjligheten fanns i alla fall. Hade en barnmorska som inte lämnade mig ensam. Men kolla upp doula, det kan hjälpa. Eller ha en barnvakt typ släkting som bor hos er sista veckorna.

Är det däremot så att du förmodligen inte hinner in så tycker jag du ska få igångsättning. Annars kan det ju gå riktigt illa.

Igångsättning ökar komplikationsrisken, bla för sugklocka, kejsarsnitt och stor blödning. Du har fött snabbt förut så alla förutsättningar finns för att det ska bli bra. Jag skulle skicka dig till förlossningsläkare på önskat sjukhus för en BRA PLANERING istället. Det kan tex vara tätare kontroller mot slutet när man bedömmer livmodertappens mognad för att få en hint. 

Tack för svar. Ja, kontroller hade underlättat då jag inte haft någon aning om att det varit på gång förrän det varit full fräs på det hela. Kommer att kämpa vidare för att få prata med någon och få någon slags planering som gör det tryggare. Ettan kom med navelsträngen runt halsen och hade illröda ögonvitor i veckor, finns så mycket som kan gå galet. Även om det gått snabbt kan det ju gå fel, har spruckit med bägge också och är rädd att utan vägledning kan det gå så illa att jag får men.

Att pappan inte är med är inte min största oro utan en av alla delar jag konstant tänker på. Jag har givetvis försökt förbereda mig mentalt på alla möjliga scenarion länge nu.

I vilka veckor har du fött innan?

2dgr före och 2dgr efter bf.

Okej låter ju positivt iaf. Jag hade låtit en barnvakt bo hos oss från 10 dagar före så borde det vara ganska safe. Och vara åka-in-redo hela tiden samt kolla typ varannan dag hur det ligger till om de tillåter det. Har det börjar med värkar tidigare eller vattenavgång? Har du förvärkar?

Nr 1 startade med värkar, vattnet gick inte utan hjälp så de tog hål när jag desperat till slut bönade och bad om en kontroll för att se hur öppen jag var efter att ha haft kraftiga värkar utan vila lääänge (helt öppen och redo då medan de på förlossningen lite föraktfullt sagt att det är flera timmar kvar.. krystade direkt efter vattenavgång).

Nr 2 startade med vattenavgång och någon minut efter det värkar. Hann precis in innan krystvärkarna kom och då var barnvakten på plats inom tio min.

Innan det startat har jag inte haft någon föraning, mått precis som veckorna innan. Hade varit lugnare om man på nåt sätt känt på sig att "idag är det dags". Men det har verkligen varit helt ur det blå.. och tecken har man ju letat.

Har haft flera olika bm iom sommartider. Men går till min "vanliga" nästa gång. Hoppas hon tar mig på allvar nu. Känner mig väldigt maktlös.