Hur ser ni föräldrar till att era barn rör sig tillräckligt?

Man får ju helt enkelt se till att röra sig med dem. Det är ju ska gudarna veta inte bara barnen som rör sig för lite. Åk skidor, hoppa studsmatta, cykla etc. Med dina barn så är det inga problem.

Men ligger du och latar dig på soffan kan du inte räkna med att dina barn ska göra annorlunda.

Vi pushar dem inte att sporta (jag är själv väldigt ointresserad av träning men älskar friluftsliv) men däremot att hitta på aktiviteter utomhus. Lekparken duger lika bra som fotbollsplanen för mig. Vår viktigaste taktik tror jag har varit att vara goda förebilder. Vi skickar inte ut barnen ensamma i regnet utan hela familjen är ute någonting varje dag och i alla väder. Nu när de är skolbarn går de förstås ofta hellre ut med sina kompisar men vanan att sysselsätta sig utomhus tror jag att vi grundat för tidigt Tyvärr är de ofta ensamma när vädret inte är topp, kompisarna vill hellre vara inne.

ser till att de går eller cyklar till skolan, kör inte runt med dem i en bil

När sonen var i den åldern, så var det mycket vardagsmotion som gällde. Ingen av oss är intresserade av organiserad idrott, men vi cyklade, var ute och gick massor. Under den tiden hade jag en kolonilott, där var sonen med ofta, hjälpte till att gräva om det behövdes, men framför allt byggde på en koja.
På vintern åkte vi skridskor och skidor innan vi flyttade söderut, då försvann den möjligheten (inte snö eller is och närmaste ishall, låg flera mil bort och dessutom inget för mig eller sonen som var van vid naturisar på Mälaren).
Mellan 13 och 16 hade han en stillasittande period, då varken hot eller mutor fick ut honom på något. Det ändrades i gymnasiet, då han började träna löpning och styrketräning.

Vardagsmotionen är viktigast att lägga en bra grund för tycker jag. Då gör det inget med tv-tittande en regnig eftermiddag.

Gå/cykla till/från skola och kompisar.

De får själva gå/cykla till kiosken/affären.

Lekparker och pulkabackar. Badstranden och badhuset. Skogspromenad med blåbärsplockning.

Eget busskort

Inget curlande med bilskjuts.

Dansmatta till wii-spel/ konsoler.

Semesterpromenader

Är barnen redan från bebistiden van att med familj o vänner vara ute på olika saker är det sällan något problem att fortsätta med det i skolåldern. Då är de ju van att vara ute och oftast görs saker ute per automatik.

Följdfråga här. Får era barn, och i så fall från vilken ålder, välja bort (säga nej) till gemensamna aktiviteter av typen promenad, cykeltur eller andra rörelseaktiviteter och istället vara hemma?

Eftersom jag är av den uppfattningen att man ska tycka det är roligt att röra på sig, så har jag aldrig tvingat sonen till något sådant.
Vet inte om det beror på detta, men idag är sonen mer fysiskt aktiv än de flesta av hans jämnåriga vänner, även de som hade organiserad idrott under sin uppväxt. Den unge mannen som med nöd och näppe blev godkänd i idrott i nian, springer idag milen på dryga 45 minuter och kör utan problem 10 pullups bara sådär.
Faktiskt en intressant reflektion jag gjort. Många av mina vänner som löptränar idag eller fysiskt håller sig igång (vi är 55+) har inte haft någon organiserad idrott när vi växte upp, däremot de som har haft det, är inte alls lika mycket igång som vi är.

Fast jag ser nog det som två helt olika saker, organiserad idrott/träning och vardagsmotion. Det är ju vardagsmotionen som många av oss behöver bli mycket bättre på och som är lika viktig att överföra till barnen.

Sen är ju organiserad träning som barn ett oerhört bra sätt att träna kroppen, få sociala kontakter, tränas i grupp och allt sånt.

Det senare håller jag inte med om, för vissa är det säkert bra, för andra kan det vara en katastrof.
Vet flera som har endast dåliga minnen av dessa organiserade idrottsverksamheter.
De som tycker sådant är så fantastiskt, är ofta personer som själva trivs med den typen av verksamhet, men det finns många som inte alls trivs med detta, det räcker med den sociala träning man får i skolan, på fritiden så är det bara en belastning.
Det är samma sak för barn som för vuxna, en del får energi av att omge sig med folk, andra dräneras på energi.

Visst. Men då ska man ha regelbunden rörelse hela uppväxten på andra sätt. För forskningen visar ju att man grundlägger skelett, muskler osv i ungdomen.

Men det har ju vi sett till, det viktiga för mig är att, för att få en långsiktig effekt = frivillighet, så ska man inte tvinga barn till detta. Man ska se till att barnen vill göra det och tycker det är kul.
Vardagsmotion är viktigt, absolut, men än viktigare är att få barnen tycka det är roligt att röra sig, för då är chansen större att det kommer att fortgå även när vi föräldrar inte kan påverka dom längre

Men alla ser nog inte till det... Det var ju en studie som visade att jättefå barn rör sig tillräckligt, framför allt de dagar de inte är på förskola/skola.

När de var för små att klara sig själva så var det inget alternativ att säga nej. Istället var det enklare att anpassa aktiviteter utefter barnens protester. Gå till affären och handla blev roligare om det blev ett besök i lekparken också. Tex.

När de blev större var det självklart att de ibland fick vara hemma, inget jag hetsade upp mig över utan jag visste ju ändå att de en stund senare ändå cyklade iväg till kompisar eller själva gick till skateboardparken. Frivillighet och uppmuntran är ledorden till att få vardagsmotion att funka.

Jag ser på jämnåriga kompisar (40+) att vi som är van med frivillig motion i vardagen håller oss igång bättre med både träning o promenader o har aktiva familjer. Medans de som sportat från barnsben med fotboll o annat nästan aldrig rör på sig frivilligt som vuxna o deras barn är stillasittande.

Social träning kan man få ändå utan att behöva utöva lagidrott...

Samma iakttagelse med andra ord. Och nu är det frivillighet jag avser. Inte de barn som älskade att röra på sig och älskade sin fotboll, tennis etc, utan de barn som tvingades iväg

- En organiserad idrott, cirka 2-3 ggr i veckan.

- Skolgymnastik, 2 ggr i veckan (vår och höst är det simning plus vanlig gymnastik, vinter är det skridskor och vanlig gymnastik).

- Övrigt; pulkabacken på vintern, cykel på sommaren - dagliga promenader (mellan 3-5 km varje dag, vi bor en bit från stan, utan bil). Plus all spontanlek med kompisar som så här års är veckans alla dagar.

Yes! Absolut. Barnet rör sig mer än genomsnittsbarnet, så en promenad till affären (5 km t&r) för att köpa mjölk, kan absolut skippas om barnet hellre är i skogen och bygger kojor med kompisarna el. likn.

Vardagsmotion i form av att gå till skolan som ligger ett par km bort. Somrarna är lätta med mycket spring ute, studsmatta, klätterträd och många kompisar ute att leka med. 

Vintrarna är svårare. Vi har tillgång till pool så där kan man göra av med lite energi. Skridskoåkning, pulkabacken. Men ofta är det bara någon halvtimme-timme i stöten och inte alls som somrarnas aktiviteter. Inne kan de också vara aktiva med stökiga lekar, dans, yoga... Här är det ofta jag som ju får dämpa och hålla lekarna på lagom nivå för möblerade rum. Och de flesta av lekarna försvinner när de blir lite äldre.

Organiserad sport. De har gått på simskola, testat alla möjliga bollsporter, karate, friidrott och dans. Helt ärligt tror jag att ett pass här ger mindre fysisk rörelse än motsvarande tid i lekparken, men det kommer ju med så många andra fördelar. Bla att de kan fortsätta med dem när den aktiva leken blir mindre populär i 11-14-årsåldern. Och det funkar även på vintern.

Vi förlitar oss även på att skolan gör sin del med idrott och sina initiativ och försök med att göra rasterna så fysiskt aktiva som möjligt. Trots att skolan aktivt jobbar med att få fart på barnen på rasterna så rör sig de äldre barnen mycket mindre. De står och sitter i klungor och pratar och pillar med sina telefoner.

Vi har hyfsat aktiva barn, men vi försöker underlätta genom att begränsa skärmtid och hjälpa dem att komma igång. Se till att de har tillgång till säkra utemiljöer, bra leksaker (cyklar, hopprep, pulkor, sprinklers, basketkorg, skateboards, studsmatta, bollar mm) och bra kläder för lek ute och inne.

Angående valfrihet så varierar det lite. Har de anmält sig och sagt att de vill ska delta (och vi har betalt!), så förväntar vi oss att de ger det en ärlig chans. Vantrivs de så slipper de förstås, men om de bara inte känner för det har lust, så får de gå ändå. Familjeaktiviteter så gäller lite samma sak. Har vi planerat tillsammans och organiserat (vi försöker ju göra saker som de drömmer och och vill göra) så kan man inte bara backa ut i sista minuten för att man vill sitta vid datorn. Är det bara en spontan promenad så kan det kvitta om de är stora nog att vara hemma själva.