• Josefinlalla

    Bipolär och förälder, hur har det gått?

    Jag är bipolär typ 1 och har även paniksyndrom i bagaget. När det började närma sig förlossning för mig så började psykiatrin och BB förbereda sig på att jag efter förlossningen skulle sjunka in rejält ( under graviditeten tog jag bort alla mina mediciner och mådde verkligen dåligt alla nio månader).

    Men jag kan faktiskt ärligt säga att jag mår rätt så bra! Visst viss problematik finns, pendlar mellan lätt hypomani och lite ångest då och då särskilt när jag blir trött.

    Men i efterhand har jag även fått höra att läkare avråder bipolära att bli gravida. Stämmer det?

    Hur var det för er efter förlossningen? Och hur har det funkat att vara förälder? Något speciellt som ni lärt er av erfarenhet som jag bör tänka på?

  • Svar på tråden Bipolär och förälder, hur har det gått?
  • Rödtjärnens Anna

    Jag har bipolär typ 2 och är nybliven förälder. Före och under graviditeten fick jag väldigt bra stöd från psykiatrin som ansåg att det inte skulle vara några problem för mig att bli förälder. Hade tät kontakt med psykiatrin under graviditeten och även nu efteråt. Har fått träffa en specialist på bipolär sjukdom och graviditet/förlossning och tillsammans skrev vi ett förlossningsbrev och ett brev till BB Hur jag skulle behandlas under den tid jag låg inne. Det lades in i min journal och följdes hela vistelsen på BB. Jag hade förmånen att föda på ett litet sjukhus där det var lugnt och tryggt.

    Min förlossning blev akut kejsarsnitt och min son hade en del komplikationer i början så han fick bo på neonatalen och jag på BB. Jag drabbades som de flesta av babyblues, var lite nere under några dagar men personal en på BB pratade med mig på ett bra sätt utan att fokusera på min sjukdom.

    Nu har vi varit hemma ett tag, livet rullar på. Har regelbunden kontakt med sjuksköterska på psyk och uppföljning om en månad hos läkare. Det fanns möjlighet för mig att bli sjukskriven efter förlossning för att sova och ta igen mig efter förlossningen, min sambo har ändå varit hemma fram till nu (semester). Sjukvården påpekar ständigt vikt en av sömn för en bipolär. Jag tycker att det fungerar trots en del sömnlösa nätter.

    Det jag tycker är viktigast för bipolära som skaffar barn är att lära sig om sin sjukdom och hur den fungerar i olika situationer. Och framför allt ta hjälp av omgivningen då det gäller sömn, träning och annat som går en att må bra.

  • Josefinlalla
    Rödtjärnens Anna skrev 2017-08-17 13:48:48 följande:

    Jag har bipolär typ 2 och är nybliven förälder. Före och under graviditeten fick jag väldigt bra stöd från psykiatrin som ansåg att det inte skulle vara några problem för mig att bli förälder. Hade tät kontakt med psykiatrin under graviditeten och även nu efteråt. Har fått träffa en specialist på bipolär sjukdom och graviditet/förlossning och tillsammans skrev vi ett förlossningsbrev och ett brev till BB Hur jag skulle behandlas under den tid jag låg inne. Det lades in i min journal och följdes hela vistelsen på BB. Jag hade förmånen att föda på ett litet sjukhus där det var lugnt och tryggt.

    Min förlossning blev akut kejsarsnitt och min son hade en del komplikationer i början så han fick bo på neonatalen och jag på BB. Jag drabbades som de flesta av babyblues, var lite nere under några dagar men personal en på BB pratade med mig på ett bra sätt utan att fokusera på min sjukdom.

    Nu har vi varit hemma ett tag, livet rullar på. Har regelbunden kontakt med sjuksköterska på psyk och uppföljning om en månad hos läkare. Det fanns möjlighet för mig att bli sjukskriven efter förlossning för att sova och ta igen mig efter förlossningen, min sambo har ändå varit hemma fram till nu (semester). Sjukvården påpekar ständigt vikt en av sömn för en bipolär. Jag tycker att det fungerar trots en del sömnlösa nätter.

    Det jag tycker är viktigast för bipolära som skaffar barn är att lära sig om sin sjukdom och hur den fungerar i olika situationer. Och framför allt ta hjälp av omgivningen då det gäller sömn, träning och annat som går en att må bra.


    Skönt att höra! Jag själv fick noll hjälp från psyk under graviditeten.. min läkare hörde jag inte från på 6 månader trots flera försök till att få tag på honom. Flera besök på psykakuten där dom bara skicka hem mig med orden kom tillbaka om det blir värre..

    När förlossning närmade sig så var jag inlagd på BB för min dotter ville komma ut förtidigt. Då besökte doktorn oss en gång och de började planera stöd efter förlossningen och jag är rädd att deras plan är skit snack och jag kommer stå utan igen. Men dock! Sen min dotter föddes har jag faktiskt mått bättre! Så man får hålla tummarna ???? Men jag vill inte ha fler graviditeter.
Svar på tråden Bipolär och förälder, hur har det gått?