Eftersom det varit diskussioner om hemmafrulivet det senaste så blev jag nyfiken.
Vad är för och nackdelarna med att vara hemmafru enligt er? FÖRUTOM något som har med pension att göra.
Jag vill veta hur folk tänker helt enkelt.
Det går inte att "dela på pension". Det går att föra över del av premiepensionen men det är en piss i Siljan. Är mannen höginkomsttagare får han generös tjänstepension plus om extra avsättningar görs för hans del är det mycket fördelaktigare att göra det som tjänstepension än spara privat. Tjänstepension ingår INTE i en bodelning. Och det går inte att betala in tjänstepension för någon som inte jobbar där ((hemmafrun).
Det gäller således att spara med skattade pengar åt den som är hemma, med äktenskapsförord att det är enskild egendom. Och att det prioriteras när det ställs mot att ett av barnen vill dra iväg på ett high school år eller college i USA. Bara som exempel.
Allt beror ju på hur överenskommelsen ser ut såklart. Exempelvis kan man komma överens om att mannen betalar en klumpsumma för varje år man stannar hemma. Eller att mannen betalar underhåll om det skulle bli skilsmässa. Allt är möjligt och inte ens ovanligt på många håll i världen. Man kan väl tycka att svenska kvinnor är dumma som stannar hemma och tar hand om barn "gratis". Ofta handlar det väl om kvinnor som har svårt att klara sig på arbetsmarknaden av ett eller annat skäl. För de kan det ju vara ett bättre alternativ att vara hemmafruar än att valsa omkring i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogram med tvivelaktig effekt.
Ja det är klart det är tryggare att ha en egen inkomst. Men är det verkligen önskvärt att alla (inklusive "klenare" människor och småbarnsföräldrar) jobbar heltid? Sverige har jobbat hårt med olika styrmedel för att få ut alla i arbetslivet. Vinsten = ekonomisk tillväxt och välfärd. Men till vilket pris? Stressade människor, människor vilsna i sina könsroller, stressade småbarn på förskolor, höga skilsmässotal, högst antal ensamhushåll, extremt hög psykisk ohälsa. Var det värt priset att styra folk till att bli individualister?
I de flesta välutbildade och höginkomsttagarfamiljer så delar föräldrarna lika på föräldraledigheten. Det är också väldigt vanligt att dessa människor arbetar deltid ,båda två, under småbarnsåren. Välutbildade och höginkomsttagare skiljer sig mycket sällan, mår bättre psykiskt och fysiskt och har kortare tider på förskola. Låginkomsttagare och outbildade skiljer sig mycket ofta, sjukskriver oftare, lider av psykisk och fysisk sjukdom oftare, även deras barn har mer psykisk och fysisk ohälsa. Samtidigt så är det de lågutbildade och låginkomstagare som INTE delar lika på föräldraledighet och där hemmafruar är absolut vanligast. Vad säger det oss? De stressade människorna, skilsmässorna och barnen som mår dåligt finns kraftigt överrepresenterade i just de grupper som oftast väljer att ha en hemmafru och leva icke jämställt.
Sveriges lagstiftning, skattelagstiftning och pensionssystem är inte gjort för att skydda hemmafruar. Undrar om det ligger politiska motiv bakom?
Har det någonsin varit så?
Finansminister Magdalena Andersson stod i TV för ett par månader sedan och uttryckte starkt sitt ogillande mot invandrande kvinnor från Afghanistan vars tradition säger arr de ska bli hemmafruar när de gifter sig. I Sverige jobbar man och bidrar till det gemensamma. Både med sin insats och det man betalar inkomstskatt.
KD är väl det parti som har family values högst på listan men spontant känns det mest som diskussionen på det stora hela handlar om än fler pappamånader och bonus om man delar på f-ledighet.
Sambeskattningen togs bort redan på 1970-talet för att göra det mer lönsamt för kvinnor att jobba. Lobbyn för hemarbetande har nog en rejäl uppförsbacke i dagsläget.
Det märkliga i Sverige är att familjer inte kan dela på förmögenhet (pension) även om de själva vill..
By the way är det en märklig inställning att lägga på medborgare ett ansvar att jobba för kollektivets skull.
Nja... Det är mycket som ska finansieras via kollektivet som även hemmafruar behöver och nyttjar. Dess familjer använder inte förskoleplatser till sina barn och det är en stor post. Men det finns annat som:
- subventionerad kollektivtrafik
- infrastruktur som vägar, belysning och tågräls
-,riksdag regering departement m.m för att upprätthålla demokrati och få genomarbetade lagförslag mm
- mängder av statliga myndigheter som polis, djurskydd och gud vet allt
- på kommunal nivå, subventionerade badhus, stöd till föreningar, brandkår i beredskap m.m
- sjukvård
- domstolar och rättsväsende
- skola, allt från grundskola till universitet
- försäkringsskydd via f-penning, sjukpenning etc
Jag orkar inte rabbla mer det finns lättillgänglig info att få tag på vad staten, landsting och kommuner gör med våra skattepengar. Sen om dessa skattepengar förvaltas rätt kan man diskutera till dödedagar. Jag orkar inte just nu, det börjar bli sent :)
Många hemmafruar anser att familjen tillsammans betalar så mycket skatt att de inte behöver bry sig om ovanstående. På den punkten håller jag inte med. Här ska alla bidra på individnivå i någon form. Så här är vi troligtvis inte överens :)
Nej det är vi inte eftersom jag inte tror på statligt tvångsarbete.