Ni som ligger runt mycket har ni svårt att bli kära?

Undrar jag med, något problem måste ni ju ha!

Nu ligger jag inte runt längre eftersom jag lever i ett monogamt förhållande sedan många år, men jag gjorde tidigare. Men nej, jag har aldrig haft svårt för att bli kär.

Inte säker på hur du menar exakt?

Kär blir man väl när man blir det liksom. Inget man kan styra över direkt.

Och hur hänger det ihop med huruvida man ligger runt eller inte?

Jag har legat runt massor när jag var yngre. För att det var kul och spännande helt enkelt. Under de perioder jag var kär i någon så låg jah ju inte runt däremot.

Ja, jag har svårt för att bli kär. Om jag inte rentav är inkapabel till det! Och ja, jag vill bli kär.

Låt oss konstatera att det kan vara skillnad på förälskelse och att vara kär.

Det vill nog de flesta, med rätt person.

Vad är för dig det svåraste? Känslorna eller tron på att det är äkta, eller annat?

Känslorna, de uppstår helt enkelt inte.

Förstår. Rationellt lagd?

Jag blir kär varje gång så det blir aldrig till att ligga runt, förutom de få gånger det klickar med någon ömsesidigt och det blir sex non stop i förhållandet med samma,  resten av tiden är jag i en drömbubbla och kan inte tända på nån annan hur jag än försöker! Så olika vi är vi människor...:)

Väldigt. Tänker du att det kanske finns ett samband där? Om man inte är s.k 'känslomänniska' är det större chans/risk för att ha svårt att utveckla djupare känslor för andra?

Tycker mig se det ja. Du med?

Samma sätt som att rationella ges större chans till lyckat förhållande, i långa perspektivet. En känslomänniska att få känslor i ett leende framför handlingar, den rationella i handlingar framför leende. Med det sagt är jag själv en rationell känslomänniska.

Jag blir inte kär. Har inte varit kär i någon sedan tonåren och då var det väl mer besatthet än kärlek...