• Anonym (Ts)

    Vad är det för fel på mig?

    Jag vet inte vart jag ska börja och det kommer bli en hel del men vore tacksam för den som orkar ta sig tid att läsa och komma med tips och råd!

    Jag har sedan jag var barn fått återkommande depressioner. Sedan några år fått diagnosen bipolär typ 2. Men jag misstänker att det kan vara fler diagnoser.

    I våras gjorde jag en utredning för add, då jag har väldigt svårt att koncentrera mig på något, ibland bara försvinner jag in i mig själv, kan hända mitt i en konversation. Jag har för mycket tankar som gnager, men ibland känner jag mig bara helt seg i huvudet.

    Jag fick göra ett test två ggr en gång utan och en gång med medicin. Jag kände skillnad på koncentrationen men själva testat var ingen märkbar skillnad. Sedan fick jag prova någon slags add medicin men jag kände mig inte direkt bättre och jag fick panik ångest av den.

    Sedan slutade jag med den.

    Sedan 7 år har jag testat de flesta ångest dämpande och stämnings stabiliserande medicinerna, men jag har fått för mycket biverkningar av samtliga så för ca 2 år sedan slutade jag med allt förutom Lergigan, som jag behöver för att kunna sova.

    Några biverkningar var viktuppgång, förstoppning det kunde vara två veckor mellan att jag kunde bajsa, iom det fick jag halsbränna, var tvungen att ta losec och det blev ändå värre med magen, fick gallsten anfall, vart tvungen att operera bort gallblåsan, jag var totalt känslo kall, kände inte kärlek till någon. Brydde mig inte om något i princip.

    Sedan jag slutade med medicin har jag gått ner 30kg, men det fortsätter ner. Men nu börjar andra problem komma och jag känner att jag inte vet vad jag ska göra längre, känner inte att jag får stöd från psyk, det heter att jag inte samarbetar för att jag inte vill ta medicin.

    Jag känner mig så ensam, jag har provat hur mycket medicin som helst men det funkar inte när jag får så mycket biverkningar.

    Jag är trött på att behöva proppa i min kropp medicin som gör mer skada än nytta.

    Men jag behöver hjälp, jag börjar bli desperat och känner inte att jag vågar lita på läkare längre, speciellt på grund av vikt uppgång då jag flera gånger bett om medicin som inte ska ge vikt uppgång. En läkare lovade att en medicin inte gav vikt uppgång, på två månader gick jag upp 14 kg efter det.

    I nuläget lider jag av panik ångest, extrem trötthet, känner mig svag i kroppen, blir lätt yr om jag blir stressad eller nervös, var till vc för att kolla värden etc, för att utesluta att det var fysiskt, allt såg bra ut förutom att jag har lite hög puls, jag har börjat tappa hår, men det har jag gjort över ett år, vet inte om det är på grund av stress, vikt nedgång, gallblåsan krånglet eller någon kombination, men jag blir väldigt lätt stressad också, jag kan stressa över saker som är flera veckor framåt i tiden.

    Jag ska nästa månad börja en autism utredning.

    Just nu är jag väldigt stressad över att jag tappar så mycket hår, har som en klåda i hårbotten, har använt kortison men vill helst inte göra det igen, det är så stark och jag tappade jätte mycket hår efter den behandlingen.

    Jag har nästan övervägt att börja med medicin för att minska min stress men jag vågar inte för jag får såna besvär av biverkningar, har funderat på KBT men läkaren är så seg och jag känner att jag behöver hjälp nu. Jag orkar inte mer.

    Snälla finns det någon som kan hjälpa mig? Känner mig helt uppgiven. Orkar inte må så här längre. Tack till den som orkat läsa!

  • Svar på tråden Vad är det för fel på mig?
  • Anonym (lite samma sits)

    Känner med dig och förstår din hopplöshet och uppgivenhet. Psykvöården idag är ett skämt. Har själv mycket ångest och psykiska problem och haft med dem att göra i flera år. Det finns knappt några läkare att få träffa, de slutar på löpande band och man får aldrig samma i princip. Sen har de såna långa köer till psykologerna och kan bara erbjuda KBT och psykodynamisk terapi, de står handfallna själv inför den växande skara människor med ångestproblematik och olika bokstavsdiagnoser som alla kräver långa utredningar och har väntetider på flera år. Känner mig uppgiven själv eller snarare otrygg i deras händer eftersom de inte vet mer än jag i känns det som. De har inte varken mediciner eller behandlingar som täcker alla symtom som folk lider av. Och det känns som sjuklak människor verkligen är försökskaniner pga bristen på kunskap och behandlingar i dessa frågor. Man lämnas till Internet, med olika forum för likasinnade och får mer eller mindre självmedicinera eller besluta vad som är bäst för en själv till inte alltid så bra resultat men kanske bättre än skolmedicinens alla biverkningar.
    Sen skiljer net nog otroligt mycket på kvalitet och utbud i de olika landstingen, vet ju inte var du befinner dig men man har ju alltid rätt till en second opinion och att byta läkare. Finns det någon medicin du fick mindre biverkningar av kanske du kan justera dosen eller testa något annat likvärdift Finns ju så mycket olika. Och just med bipolära diagnoser kan det ju vara svårare att hantera skoven själv, men blanda inte hej vilt, tror det är rena döden för kroppen. Det här med att gissa vad man har finns det heller inte några garantier för även om det sker av läkare. En annan läkare kan  t ex bedöma olika så jag litar inte på dem alls utan måste söka min hjälp och information själv. Mycket bra finns på nätet och i böcker.

    Sen en sak jag skulle vilja rekommendera är avslappning i alla former, mindfulness, yoga, meditation, fysisk träning, promenader, och att söka dig till sjukgymnaster som sysslar med stressrelaterade åkommor. De är ofta helt fantastiska och hjälpt mig mycket både psukiskt och fysiskt oc fungerar ofta lit esom psykologer. Kolla upp det! Krävs ingen remiss.. Man kan också få olika fysiska behandlingar som medi-yoga och Feldenkrais och dyl som kan ha enormt lugnande effekt på krooppen som kan vara bättre än ångestdämpande.

    Ha tålamod och lyssna på din kropp. Hoppas du hittar något snart som kan få dig att må bättre:)

  • Anonym (Ts)
    Anonym (lite samma sits) skrev 2017-08-19 21:58:50 följande:

    Känner med dig och förstår din hopplöshet och uppgivenhet. Psykvöården idag är ett skämt. Har själv mycket ångest och psykiska problem och haft med dem att göra i flera år. Det finns knappt några läkare att få träffa, de slutar på löpande band och man får aldrig samma i princip. Sen har de såna långa köer till psykologerna och kan bara erbjuda KBT och psykodynamisk terapi, de står handfallna själv inför den växande skara människor med ångestproblematik och olika bokstavsdiagnoser som alla kräver långa utredningar och har väntetider på flera år. Känner mig uppgiven själv eller snarare otrygg i deras händer eftersom de inte vet mer än jag i känns det som. De har inte varken mediciner eller behandlingar som täcker alla symtom som folk lider av. Och det känns som sjuklak människor verkligen är försökskaniner pga bristen på kunskap och behandlingar i dessa frågor. Man lämnas till Internet, med olika forum för likasinnade och får mer eller mindre självmedicinera eller besluta vad som är bäst för en själv till inte alltid så bra resultat men kanske bättre än skolmedicinens alla biverkningar.

    Sen skiljer net nog otroligt mycket på kvalitet och utbud i de olika landstingen, vet ju inte var du befinner dig men man har ju alltid rätt till en second opinion och att byta läkare. Finns det någon medicin du fick mindre biverkningar av kanske du kan justera dosen eller testa något annat likvärdift Finns ju så mycket olika. Och just med bipolära diagnoser kan det ju vara svårare att hantera skoven själv, men blanda inte hej vilt, tror det är rena döden för kroppen. Det här med att gissa vad man har finns det heller inte några garantier för även om det sker av läkare. En annan läkare kan  t ex bedöma olika så jag litar inte på dem alls utan måste söka min hjälp och information själv. Mycket bra finns på nätet och i böcker.

    Sen en sak jag skulle vilja rekommendera är avslappning i alla former, mindfulness, yoga, meditation, fysisk träning, promenader, och att söka dig till sjukgymnaster som sysslar med stressrelaterade åkommor. De är ofta helt fantastiska och hjälpt mig mycket både psukiskt och fysiskt oc fungerar ofta lit esom psykologer. Kolla upp det! Krävs ingen remiss.. Man kan också få olika fysiska behandlingar som medi-yoga och Feldenkrais och dyl som kan ha enormt lugnande effekt på krooppen som kan vara bättre än ångestdämpande.

    Ha tålamod och lyssna på din kropp. Hoppas du hittar något snart som kan få dig att må bättre:)


    Känner igen mig i det du skriver, tyvärr måste man ta tag i saker själv och ligga på om att få hjälp, och det är lättare sagt än gjort när man är i en svacka..

    Jag minns inte riktigt vilka mediciner som var bra och vilka biverkningar jag fick, men jag känner att jag orkar inte börja testa mig fram igen. Det tar sån tid att trappa upp och ner och väldigt jobbigt att trappa ur från vissa, i nästan 2 månader kunde jag inte göra något för jag hade konstant huvudvärk när jag trappade ur en medicin.

    Jag har funderat på meditation och sånt, men har svårt att hitta bra information om hur man gör det på internet. Sen är jag väl lite skeptisk även.

    Försöker då och då börja träna, men får alltid bakslag, blir sjuk, typ förkyld, fick halsfluss en gång och tappar motivation och vågar inte börja igen, det blir som en ond spiral.

    Ibland får jag energi och påbörjar något nytt men sen kommer nästa svacka och jag är tillbaka på ruta ett.. Så förbannat tröttsamt :(
  • Anonym (A)

    Det är nog inget fel på dig, men du har ätit mediciner så länge. Nu när du har slutat, tar det lång tid innan kroppen blir normal igen.

  • Anonym (Hm)
    Anonym (A) skrev 2017-08-20 07:40:17 följande:
    Det är nog inget fel på dig, men du har ätit mediciner så länge. Nu när du har slutat, tar det lång tid innan kroppen blir normal igen.
    Så Är det
Svar på tråden Vad är det för fel på mig?