Barn som far illa

Hej!

Vet inte direkt vart jag ska lägga frågan men behöver få detta ur systemet och bolla med er. 

Min dotter som är 12 har en kompis. Hon flyttade hit från ett annat land för ungefär 6-7 år sedan och jag har sedan dess anat oråd och haft en olustig känsla.

Jag kallar henne "A" i denna texten. A bor med sin mamma och sin styvpappa som är från Sverige och en lillasyster som då är halvsyster. A har ingen kontakt med sin pappa och har aldrig haft, han bor kvar i hemlandet. Mamman träffade styvpappan i sitt hemland via sitt jobb och flyttade hit med honom, till hans hemtrakter. 

Dom här åren har det varit så att när A kommer hit är hon alltid hungrig och äter som hon aldrig sett mat, hon tycker alltid vi har god mat. A sover ofta hos på helgerna och vill aldrig vara hemma. Hon vill aldrig att min dotter sover där. Det har hänt en gång under dessa år och min dotter vittnar då om att det inte är så trevligt där av olika anledningar. (återkommer till detta)

Mamman skickar aldrig med A pengar om vi ska göra något. Det har varit Halloweendisco och hon har kommit hit och ska sova här efteråt utan varken inträde till disco eller maskeradkläder så vi har köpt. Om vi ska åka och bada i badhuset och mamman vet skickas heller aldrig med pengar. Jag har tänkt att det är för att hon helt enkelt inte kan vanligt hyffs. Jag vet inte hur mycket pengar vi lagt ut. A verkar skämmas och är alltid tacksam, tackar för allt och frågar. 

Om vi är iväg med våran familj och jag säger "ni får glass" tror hon att alla ska få utan henne. Alltså, det verkar vara naturligt för henne. Jag säger att självklart får alla glass, inklusive hon och hon är då orimligt tacksam.
Generellt är hon väldigt snäll, go och lätt att ha att göra med. Hon tackar för allt hela tiden. 

Hon har emellertid berättat saker och antytt saker för mig som fått mig att undra hur hon har det hemma. Hon berättade en gång att hon fick diska för hand fast dom har en diskmaskin och att hon fick bära in all pellets för att förtjäna en biobiljett. Det är många saker tillsammans jag har reagerat på. Såklart kan man hjälpa till hemma och "tjäna" saker, men hon verkar inte få något alls. Hon har alltid för små kläder.

Mamman är speciell att ha att göra med och hon har då och då gett mig restriktioner kring barnet. Hon stod bla på min trapp för några år sedan och sa högt och tydligt att dottern har ADHD (en diagnos hon fått i sitt hemland) och att jag därför inte ska ge henne godis för då blir hon hyperaktiv. När hon sa detta stod dottern jämte och bönade och bad sin mamma att inte berätta om hennes ADHD, men mamman ignorerade hennes känslor.  Hon har också sagt att hon inte får äta för mycket för hon är överviktig. Angående hennes ADHD gör hon absolut ingenting för att förenkla för barnet utan hon bara skäller. Hon brukar gnälla till mig att dottern är så glömsk och aldrig städar och jag har påtalat att enkla hjälpmedel som en stor lapp på dörren kan hjälpa. (Jag har själv två barn med ADHD) men hon är inte intresserad av att hjälpa sitt barn. Hon påtalar alltid saker om barnet för mig, hur jobbig, glömsk, slarvig hon är fast barnet är precis jämte. Hon suckar över allt. Hon verkar tycka hela barnets existens är jobbig. Jag har aldrig märkt av några tendenser till ADHD men jag vet också att det kan skilja på borta och hemmamiljö men jag tycker hon är så lugn och duktig. 

Mamman vill aldrig heller köra A utan om dom ska leka så får jag hämta hit A och ofta lämna henne. Ett tag för några år sedan jobbade hon natt  (vilket jag också gjorde!) och då kunde aldrig någon kompis vara där och hon kunde aldrig köra för hon "skulle jobba". Hon hade sina barn i förskolan från öppning till stängning för hon gjorde naglar och har ett egenregistrerat företag men enligt A hade hon kanske 1 kund om dagen eller inte ens det. A var då 10 år och tyckte det var jobbigt att vara på fritids så länge (till 18). Jag erbjöd att hon kunde få vara här men det ville inte mamman av någon anledning.

När A sover här på helgerna och ska åka hem vill hon aldrig hem, hon vill alltid stanna en natt till och det blir alltid en liten "scen".  Hon brukar bli ångestfylld och ledsen. Jag har kopplat detta till hennes ADHD men nu börjar det alltså klarna.

I Början frågade A mig om hon fick stanna en natt till och jag sa ja. Men sen fick hon inte för sin mamma oftast. Enligt mamman ställde detta till problem då dottern sedan blev mycket ledsen hemma och jag skulle alltid fråga mamman först. Detta tog jag till mig och det lät logiskt, framförallt utifrån hennes ADHD. Det konstiga är att mamman hela tiden frångår denna principen när det passar henne. 

Nu till det som varit i helgen.
I helgen skulle A sova här fre-lörd. På lördag skulle A och min dotter gå på en marknad och sedan skulle då mamman hämta upp dom och A skulle åka hem. Medans flickorna var på marknaden fick jag ett sms från mamman där hon skrev att A undrade om hon fick vara en natt till, att hon frågat mamman det via sms och om jag istället kunde hämta dom på marknaden. 
Jag svarade nej, och hänvisade till det vi bestämt, att vi ska bestämma det redan innan hur många nätter det blir, att jag tycker det är klokt men att nästa gång kan hon stanna 2 nätter. Detta för att jag är lite trött på att "dansa efter hennes pipa". Jag skriver också att jag kan hämta dom för jag ska ändå handla.

När jag sedan hämtar flickorna några timmar senare så berättar jag för A att jag jag har sagt nej till övernattning pga våra "regler" vi satt med mamman. A ser förvånad ut och säger att hon nyss fått ett sms där mamman säger att hon kan stanna en natt till. A talar också om för mig att det är MAMMAN som vill att hon ska stanna och att mamman bett A fråga mig om hon kan vara kvar.
Hon fortsätter och berättar att mamman alltid gör så här..ljuger och få använder barnet som ursäkt. Hon visar mig också hela deras SMS-konversation och detta är alltså helt tvärt emot vad mamman sagt till mig. Det är alltså mamman som vill ha "barnvakt".

När vi kommer hem vill A prata med mig ensam och hon säger innan att jag absolut inte får berätta det hon kommer säga till någon.

Hon berättar då att styvpappan är jätteelak. Han säger saker som att hon är värdelös, ful, han brukar gå förbi henne och viska "din lilla hora" osv. Han pratar också så om henne till och inför hennes lillasyster så hon har börjat säga/tycka likadant. Han blir arg för henne för allt, hon får "skit" för allt. Om värmen slutar fungera är det henne han tar ut det på . Förra veckan kastade han en tomflaska i huvudet på henne. Jag frågar om han slår henne men det säger A att han inte gör.

Jag frågar vad mamman gör och hon säger att hon inte bryr sig. Hon har är tydligen spelberoende och har spelat bort alla deras spar och renoveringspengar och även hennes styvpappas pengar varpå han är ännu argare nu. Alla pengarna går till kronofogden och inkasso och dom har inga pengar till mat eller kläder längre. Styvpappan köper mat men säger att hon inte får äta av det, det är till lillasyster. A har tydligen egen mat hon får äta men inte av dom andras mat. Mamman har tydligen alltid haft problem med spel men det var i våras modern spelade bort alla pengar. Hon har i detta syfte också haft kontakt med psykiatrin.

Förutom detta har mamman alkoholproblem och sitter i källaren på helgerna och dricker sig mer eller mindre redlös. Det är därför hon vill att dottern ska vara här..
Styvpappan har en mamma som då är "farmor" till A och hon är snäll och vettig och bor rätt nära. Dock vet hon inte hur elak hennes son är men hon har sagt till mamman att hon måste styra upp sig och tänka på barnen för annars kommer det inte gå bra för dom. Mamman har då uttryckt så att A hör att hon inte bryr sig hur det går för sina barn.

När A är hemma får hon göra allt, städa, tvätta, diska, lagat mat medans övriga familjen sitter vid TV:n. Emellan det ska hon vara "osynlig" i princip. Hon får inte ha sin platta som skolan gett henne och hon får inte välja film/tv. Det är bara lillasyster som får allt. 

Förutom detta som då dottern berättar har min dotter berättat efter att hon var hemma hos dom en natt att A's rum ser hemskt ut. Det var då bebistapeter på väggarna och allt var trasigt. Hon hade en trasig säng, trasig klocka, inga gardiner etc. Att min dotter reagerade var för att att lillasysterns rum inte alls var så.

Jag talar om för A att detta är mycket allvarligt och att det inte är hennes fel. Men att föräldrar inte får göra så här. Att det faktiskt är misshandel. Jag talar om att socialtjänsten finns och att vi kan tillsammans göra en anmälan. Jag erbjuder mig att göra en orosanmälan men hon är livrädd. Hon vill att jag isåfall lovar att hon slipper komma hem igen för hon är rädd att bli "straffad". 

Jag vill såklart göra en anmälan direkt men jag har lovat vid mitt ord och jag vill inte missta hennes förtroende. Jag har nu försökt lämna 100 dörrar öppna ocn sagt att hon kan komma hit varje dag efter skolan så kör jag hem henne sedan. Hon har fått mitt nummer så hon kan sms:a/ringa om hon inte vill vara hemma och jag har sagt att hon ska säga till om hon ångrar sig. Jag har sagt att hon ska ta kontakt med kuratorn i skolan men hon litar inte på någon. Hon är livrädd.
Hon säger att hon inte känner för att leva längre. "Innan var jag lite glad men nu är jag aldrig glad". 

Vi försökte få till att hon skulle sova här veckan ut men mamman blev direkt misstänksam och frågade "vad har hon sagt nu?". Sen skrev hon bara "jag hämta henne imorgon"


Vad f*n ska jag göra?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-08-21 16:04
Anmälde till socialen igår.
Tyvärr blev det kaotiskt här efter anmälan. Jag ringde till mamman och berättade att jag gjort det och varför varpå hon blev aggressiv och grät och ville hämta A direkt.

Hon kom hit men gick inte ut ur bilen och sa att A skulle komma ut, vilket A vägrade, hon satt i våran ladugård och skakade. Jag sa att hon inte kommer komma utan det är bättre hon är kvar men mamman vägrade åka. Jag fick ringa upp socialen igen och rådfråga och kvinnan från soc fick prata med mamman i telefon.

Hon fick mamman att lugna ner sig men inte att gå med på att barnet stannade här. Dom gjorde också en överenskommelse om att Styvpappan inte skulle få reda på det samma dag och att flickan inte skulle få skäll.

Jag lyckades få ut A till bilen genom att berätta om överenskommelsen och efter några timmar efter mamman hämtat henne fick jag faktiskt sms där hon skrev att det var okej för hennes mamma att hon var här i veckan. Så nu är hon är denna vecka. Jag är så lättat för jag trodde dom skulle kasta hennes mobil och låsa in henne!

Detta verkar alltså ändå ha blivit en ögonöppnare för mamman och hon förstår att hon gjort fel nu men hon är livrädd för styvpappan. Det framkom också igår att hon är rädd för att han ska kasta ut dom osv. Hon har inga släkt osv här i Sverige och har ju skulder så jag förstår henne delvis. Jag misstänker att hon också är misshandlad. Har således ringt till Soc ytterligare en gång idag och tryckt på att det troligen finns en hotbild och att dom måste hjälpa mamman med ett akut boende och ekonomiskt stöd för att kunna ta sig ur relationen. Att mamman är också rädd och i beroendeställning.

Hon kunde såklart inte svara mig på vad som kommer hända eller vilken hjälp dom kommer erbjuda. Men jag håller nu tummarna på att det kommer bli BRA. Jag vill att dom ska hitta ett boende typ nu men så verkar det inte gå till i verkligheten.