Terror, hur klarar ni av att inte vara rädda?
Hej!
Som rubriken lyder. Vill så gärna kunna vara orädd men klarar det inte. Är imponerad av alla som går ut på gatorna och visar att de inte är rädda och önskar att jag vore som dem.
Faktum är att jag var så innan jag fick barn. Nu är jag livrädd för att någon ska hända mitt barn.
Detta med att risken är större med bilolyckor etc hjälper mig ej för en av mina stora rädslor är just att bli dödad på ett plågsamt sätt så att mitt barn ser. Eller Gud förbjude, att det händer mitt barn. Plus den rädsla och trauma som man därefter måste leva med.
Inom min familj har vi pratat om att flytta utomlands då vi ej trivs så bra i Sverige. Men detta gör att jag tvekar. Det är dock synd att en rädsla ska få påverka ett levnadsval så starkt.
Så ni som klarar av detta? Hjälp mig att tänka annorlunda så jag också vågar slappna av mer.
Tack!
