• Anonym (?)

    Jag blev lämnad i vecka 16, abort?

    Blev nyligen lämnad då mannen som jag var ihop med hade träffat en annan. Jag är gravid i vecka 16 och mannen vill att jag gör abort. Han tänker inte vara pappa till mitt barn sa han. Hans nya hade barn som han ville vara pappa till. Jag är snart 40 år och detta är kanske min sista chans till att få barn. Dessutom skulle det vara en sen abort och jag vet inte hur jag ska klara detta. Generellt är jag inte abortmotståndare men när jag själv är i denna situation så känns det så där. Jag mår såklart skit också pga att han lämnade mig.

    Jag älskade honom och jag trodde att han älskade mig och vi hade det bra, trodde jag iaf, han verkar ju ha spelat och lurat mig, träffat en annan bakom min rygg. Han är äldre, över 50 och har två vuxna barn som han har väldigt nära kontakt med. Men han vill inte vara pappa till mitt barn som sagt. Han vill inte heller stå som pappa och inte betala underhåll. Han har blockerat mig på facebook och även mitt mobilnummer så han vill inte ha något kontakt alls. Vet inte vad jag vill med tråden, mår bara dåligt, har inte ätit och sovit, bara gråtit de senaste dagarna. Vad ska jag göra? Behålla barnet mot hans vilja? Göra abort? Hur göra för att inte bli psykiskt sjuk? Orkar inte mer. Gråter

  • Svar på tråden Jag blev lämnad i vecka 16, abort?
  • Anonym (Jävla svin)

    Vilket jävla praktsvin. Behåll du ditt barn. Underhåll kommer aset inte undan. Vägrar han blir han hämtad med poliseskort. Så lätt är det inte för asen att dra. Nej du ska inte göra abort för ett svins skull. Du klarar detta ts. Dessutom innebär en abort så sent att du måste föda ut ett litet barn som kan leva när hen kommer ut. Han är inte värd den makten över dig. Behåll och ha inte det minsta dåligt samvete för det.

  • ninjamamman

    Åh herregud vilket svin till "karl". Förstår om du är i fullständig chock just nu. Men nu måste du ta det lugnt. Inget förhastat beslut även om jag förstår om du har panik över graviditetens längd.

    Försök bena ut allt. Du är 40 säger du.. Och som du säger så är det kanske din sista chans i livet att bli mamma. Är du villig att kasta bort den för en idiots skull?

    Behöver du verkligen honom? Eller har du ekonomiska och sociala förutsättningar för att klara av att själv ta hand om barnet? Socialt nätverk?

    Du kommer fixa detta! Det är jag säker på. Kram till dig!

  • Meriall

    Du kommer få ta hand om barnet själv men vill du ha barn så klarar du det :) Strunta i vad han vill, vad vill du? Vill du ha barn? En sen abort är ganska så jobbigt och jag skulle absolut inte gjort det i din sits. Tänk om du ångrar dig. Ett barn ångrar du nog inte även om det säkert är tungt i början att vara själv. Hursomhelst ska du bara tänka på dig själv och din vilja, inte minsta lilla på hans. För han tänkte/tänker inget på dig och ditt bästa.

    Sedan så skriv honom som pappa ändå så får du underhåll oavsett vad han vill eller inte. Det är ju barnets rätt. Det kan han inte önska bort :)

  • Zaxika

    Jättetrist situation, men självklart ska du behålla barnet. Låter som ni har det bättre utan honom.

  • Anonym (Lia)

    Du ska absolut inte göra abort om du inte vill det själv! Att genomgå en så sen abort är inte lätt. Och med tanke på din ålder tänker ivf jag att du, om du vill ha barn, bör behålla. Behöver kanske förtydliga att jag inte heller är abortmotståndare, så ingen missförstår mig :)

    Jag är ensam med fyra barn och även om det är och har varit tufft i perioder så går det väldigt bra och jag trivs med livet som mamma.

    Önskar dig all lycka vilket du än väljer. Följ ditt hjärta/ Lia

  • Anonym (Vilket as)

    Behåll barnet och tänk bort honom förutom underhållet han ska betala.

  • Anonym (?)

    Men tvingar jag inte på honom ett oönskat barn då? Läser så ofta här om att man skriver att kvinnorna får skylla sig själva att de fött oönskade barn när pappan varit tydlig med att han inte vill. Detta man vill alltså inte och kommer säkert inte att ändra sig. Jag vet inte vad jag vill, vi var glada över graviditeten men just nu kan jag inte bli glad över något alls, allt känns svart. Men vet iaf att jag inte vill ta bort bebisen, jag kan inte bestämma mig direkt och det kommer nog att ta tid att få tid för aborten.

    Det skulle kännas som att döda en riktig bebis. Gråter Jag känner bra och skulle inte ha några problem med att försörja barnet även utan hans hjälp. Vi har precis flyttat till en större bostad (hyresrätt) pga den kommande bebisen. Undrar varför han lät det komma så långt, han måste ju träffat den andra under tiden vi planerade ett liv tillsammans. Vet någon om jag kan få hjälp via vården? Jag bröt ihop på jobbet i fredags och åkte hem, nu har jag sjukskrivit mig för att jag kommer inte upp från sängen. Men kan inte äta något, får kväljningar av allt och börjar känna mig svag efter några dagar utan mat. Hur ska jag orka?! Känner mig som en galen människa som bara gråter och har noll energi. 

  • Anonym (?)
    Anonym (?) skrev 2017-08-21 22:29:05 följande:

    Men tvingar jag inte på honom ett oönskat barn då? Läser så ofta här om att man skriver att kvinnorna får skylla sig själva att de fött oönskade barn när pappan varit tydlig med att han inte vill. Detta man vill alltså inte och kommer säkert inte att ändra sig. Jag vet inte vad jag vill, vi var glada över graviditeten men just nu kan jag inte bli glad över något alls, allt känns svart. Men vet iaf att jag inte vill ta bort bebisen, jag kan inte bestämma mig direkt och det kommer nog att ta tid att få tid för aborten.

    Det skulle kännas som att döda en riktig bebis. Gråter Jag känner bra och skulle inte ha några problem med att försörja barnet även utan hans hjälp. Vi har precis flyttat till en större bostad (hyresrätt) pga den kommande bebisen. Undrar varför han lät det komma så långt, han måste ju träffat den andra under tiden vi planerade ett liv tillsammans. Vet någon om jag kan få hjälp via vården? Jag bröt ihop på jobbet i fredags och åkte hem, nu har jag sjukskrivit mig för att jag kommer inte upp från sängen. Men kan inte äta något, får kväljningar av allt och börjar känna mig svag efter några dagar utan mat. Hur ska jag orka?! Känner mig som en galen människa som bara gråter och har noll energi. 


    Jag menade "tjänar" och inte "känner"...
  • Anonym (Behåll)

    Det är inte erat barns fel. Behåll. Vilken idiot. Folk sig fint klarar sig fint som ensamstående, det kommer även du. Spara sms och all dokumentation på hur han beter sig så att du kan få ensam vårdnad. Men underhåll ska ha minsann få stå för.

    Du kommer aldrig ångra dig att du behållit när du står med din fina bebis i armarna. Men du kommer att göra det om du gör abort.

    Hoppas du har stöd från vänner och familj.

    Du klarar detta!

  • Anonym (Matilda)
    Anonym (?) skrev 2017-08-21 22:29:05 följande:

    Men tvingar jag inte på honom ett oönskat barn då? Läser så ofta här om att man skriver att kvinnorna får skylla sig själva att de fött oönskade barn när pappan varit tydlig med att han inte vill. Detta man vill alltså inte och kommer säkert inte att ändra sig. Jag vet inte vad jag vill, vi var glada över graviditeten men just nu kan jag inte bli glad över något alls, allt känns svart. Men vet iaf att jag inte vill ta bort bebisen, jag kan inte bestämma mig direkt och det kommer nog att ta tid att få tid för aborten.

    Det skulle kännas som att döda en riktig bebis.  Jag känner bra och skulle inte ha några problem med att försörja barnet även utan hans hjälp. Vi har precis flyttat till en större bostad (hyresrätt) pga den kommande bebisen. Undrar varför han lät det komma så långt, han måste ju träffat den andra under tiden vi planerade ett liv tillsammans. Vet någon om jag kan få hjälp via vården? Jag bröt ihop på jobbet i fredags och åkte hem, nu har jag sjukskrivit mig för att jag kommer inte upp från sängen. Men kan inte äta något, får kväljningar av allt och börjar känna mig svag efter några dagar utan mat. Hur ska jag orka?! Känner mig som en galen människa som bara gråter och har noll energi. 


    Klart du både kan få och behöver hjälp från vården. Kontakta mvc och be om tid till kurator. Var det en planerar graviditet som ni båda såg fram emot så är det fördjävligt av honom att bara dra och kräva abort. Han kan inte slippa undan underhåll. Men det viktiga är att du får stöd och hjälp av vården men också av någon vän/familj.
Svar på tråden Jag blev lämnad i vecka 16, abort?