Dubbeldonation vid 42; ja eller nej?

Jag förstår hur du tänker. Vid ÄD skulle jag känna mig som en surrogatmamma; någon annans spermier + annan kvinnas ägg. Jag blir bara "ugnen". I surrogatsammanhang säger bärarna att de inte känner något för barnet, att det ju inte är den gravidas gener (ägg), och då blir det inte samma känsla för barnet när det väl föds. Men i ÄD-sammanhang, då betyder generna plötsligt ingenting! Att det är den som föder och har burit barnet som är mamman. För mig blir det väldigt tvetydigt, att man anpassar känslorna efter förutsättningarna. Jag är hellre utan barn än gör ÄD. 

Att ta emot spermier skulle vara precis lika främmande. Jag vet ju inte vem det är!