• Anonym (TS)

    Nu ska kvinnor som behållt barnet mot pappans vilja tjäna ännu mer pengar på mannen

    Nu ska underhållet höjas. Skandal anser jag i dom fallen det kvinnan behållit mot mannens vilja. Visst, behåll barnet, men stå för omkostnaderna själv!

  • Svar på tråden Nu ska kvinnor som behållt barnet mot pappans vilja tjäna ännu mer pengar på mannen
  • Anonym (Wallis)
    Anonym (kjhgf) skrev 2017-09-28 07:25:08 följande:

    Boendekostnad ska inte räknas med eftersom lågavlönade har möjlighet till bostadsbidrag. Barnomsorgen baseras på din inkomst och har du låg inkomst så betalar du mindre. Beräknar man eget underhåll får man, om jag inte minns fel, ta med boendekostnaderna och så räknas vars och ens överskott ut. Det är alltså inte inkomsten per se som ligger till grund för underhållets stl utan överskottet.

    Man måste skilja på utgifter som man väljer att ha och utgifter som man måste ha. Man måste inte ha varsitt rum till barnen även om det är önskvärt, man måste inte ha senaste modell av mobiler, kläder etc, man väljer det. Man måste inte köpa allt nytt, man väljer det.

    Jag säger inte att inte uf ska betala, inte alls, men jag motsätter mig gnället om att pengarna inte räcker när faktum är att bf inte behöver betala en krona själv förrän barnet är ca 7 år och inte behöver betala mer än uf förrän pojkarna är 14 år.

    Att det sen är tufft många gånger, det säger jag inget om, jag har varit själv med mina barn sedan äldsta var 5 år och yngsta 2. Jag blev dessutom utan pengar pga att pappan tog ut alla från vårt gemensamma konto efter försäljningen av huset. Jag hade inget jobb för jag hade precis avslutat en utbildning, jag kunde inte flytta dit jobben fanns, jag kunde inte ta jobben eftersom jag då inte hann hämta på förskolan, jag fick inte försörjningsstöd förrän efter 6 månader då vi fortfarande var gifta under betänketiden men pappan bidrog inte med en enda krona så jag hamnade i skuld både här och där.

    Pappan påstod att han hade barnen varannan vecka så jag fick heller inget underhåll förrän jag efter 6 månader kunde bevisa att han ljög. Jag hankade mig fram på vikariat, timmar här och där och barnbidraget.

    Detta var länge sen, numer hamnar man inte mellan stolarna på det viset med försörjningsstöd har jag förstått vilket är kanonbra.

    Det är gnället jag stör mig på.

    Använd uträkningen på FK´s hemsida och räkna ut vad var och en av er ska betala och ha inte minimibeloppet som norm. DÄR finns dock en sak man bör göra och det är att se till att det beloppet dras direkt på uf´s lön så att bf inte behöver vänta och tjata efter pengarna i de fall där uf gärna tjafsar om det. Detta bör också omräknas varje år eller så, så att ingen sitter och får mer än de ska och att ingen betalar mindre än de ska.


    I de fall umgängesföräldern betalar underhåll och alltså inte har hand om sitt barn något (alternativt inte särskilt mycket), räknar du då in det inkomstbortfall som boendeföräldern får när hen vabbar när du säger att hen inte behöver betala något de första sju åren?

    ...f.ö. varför gjorde du inte något åt det när ditt ex snodde åt sig alla pengar från konto och husförsäljning, det hade väl varit enkelt att bevisa. Dessutom, DU, borde ju ha kunnat bevisa att barnen var hos dig och inte hos sin pappa även om han hävdade annat (kvitton för matinköp, bevis från förskolan att du hämtade/lämnade hela tiden, grannar som kunde berätta att barnen var hos dig osv).

    Låter mer som att du har svårt att ta ansvar för ditt eget och är avundsjuk på dem som vågar stå upp för sina barns rättigheter istället för att bara mesa med än att "andra bara gnäller".
  • Anonym (TS)
    Anonym (kjhgf) skrev 2017-09-28 07:25:08 följande:

    Boendekostnad ska inte räknas med eftersom lågavlönade har möjlighet till bostadsbidrag. Barnomsorgen baseras på din inkomst och har du låg inkomst så betalar du mindre. Beräknar man eget underhåll får man, om jag inte minns fel, ta med boendekostnaderna och så räknas vars och ens överskott ut. Det är alltså inte inkomsten per se som ligger till grund för underhållets stl utan överskottet.

    Man måste skilja på utgifter som man väljer att ha och utgifter som man måste ha. Man måste inte ha varsitt rum till barnen även om det är önskvärt, man måste inte ha senaste modell av mobiler, kläder etc, man väljer det. Man måste inte köpa allt nytt, man väljer det.

    Jag säger inte att inte uf ska betala, inte alls, men jag motsätter mig gnället om att pengarna inte räcker när faktum är att bf inte behöver betala en krona själv förrän barnet är ca 7 år och inte behöver betala mer än uf förrän pojkarna är 14 år.

    Att det sen är tufft många gånger, det säger jag inget om, jag har varit själv med mina barn sedan äldsta var 5 år och yngsta 2. Jag blev dessutom utan pengar pga att pappan tog ut alla från vårt gemensamma konto efter försäljningen av huset. Jag hade inget jobb för jag hade precis avslutat en utbildning, jag kunde inte flytta dit jobben fanns, jag kunde inte ta jobben eftersom jag då inte hann hämta på förskolan, jag fick inte försörjningsstöd förrän efter 6 månader då vi fortfarande var gifta under betänketiden men pappan bidrog inte med en enda krona så jag hamnade i skuld både här och där.

    Pappan påstod att han hade barnen varannan vecka så jag fick heller inget underhåll förrän jag efter 6 månader kunde bevisa att han ljög. Jag hankade mig fram på vikariat, timmar här och där och barnbidraget.

    Detta var länge sen, numer hamnar man inte mellan stolarna på det viset med försörjningsstöd har jag förstått vilket är kanonbra.

    Det är gnället jag stör mig på.

    Använd uträkningen på FK´s hemsida och räkna ut vad var och en av er ska betala och ha inte minimibeloppet som norm. DÄR finns dock en sak man bör göra och det är att se till att det beloppet dras direkt på uf´s lön så att bf inte behöver vänta och tjata efter pengarna i de fall där uf gärna tjafsar om det. Detta bör också omräknas varje år eller så, så att ingen sitter och får mer än de ska och att ingen betalar mindre än de ska.


  • Anonym (kjhgf)
    Anonym (Wallis) skrev 2017-09-28 08:13:13 följande:
    I de fall umgängesföräldern betalar underhåll och alltså inte har hand om sitt barn något (alternativt inte särskilt mycket), räknar du då in det inkomstbortfall som boendeföräldern får när hen vabbar när du säger att hen inte behöver betala något de första sju åren?

    ...f.ö. varför gjorde du inte något åt det när ditt ex snodde åt sig alla pengar från konto och husförsäljning, det hade väl varit enkelt att bevisa. Dessutom, DU, borde ju ha kunnat bevisa att barnen var hos dig och inte hos sin pappa även om han hävdade annat (kvitton för matinköp, bevis från förskolan att du hämtade/lämnade hela tiden, grannar som kunde berätta att barnen var hos dig osv).

    Låter mer som att du har svårt att ta ansvar för ditt eget och är avundsjuk på dem som vågar stå upp för sina barns rättigheter istället för att bara mesa med än att "andra bara gnäller".
    Det fanns inget att göra eftersom kontot var gemensamt, han hade rätt att ta ut pengar/använda pengar från det kontot liksom jag. Anmälan ledde ingenstans.

    Ja, jag lyckades ju bevisa att barnen alltid var hos mig, läste du inte det? Det tog dock 6 månader eftersom förskolan inte ville 'lägga sig i' innan de insåg hur han var.  Han hämtade dem då och då till en början, men de sov nästan aldrig hos honom trots att det var sagt så, han kom 7 av 10 tillbaka med dem.

    Jag är absolut inte avundsjuk och ser det inte som att stå upp för sina barn att kräva den andre föräldern på mer pengar av olika orsaker. Var och en ansvarar för sin egen försörjning, barnens delar man på och som jag också skrev, är man inte nöjd med minimibeloppet får man använda sig av det alla egentligen ska; att räkna ut vars och ens överskott och vad var och en ska betala för sina barn.

    Inkomstbortfallet vid vab är svårt att få in, alla barn är inte sjuka lika mycket och som jag er det är det är en risk man måste ta med i beräkningen när man skaffar barn, de kan bli sjuka ofta.
    Samma med vem man skaffar barn med, ingen kan veta hur en person blir efter skilsmässa, man kan bara hoppas att personen är sund och vill göra rätt för sig.
    Mina barns pappa var tex den drivande i att skaffa barn även om jag också ville, men att ta hand om dem var uppenbarligen inte alls vad han trott eller vad det nu var som gjorde att han inte gjorde det sen.
    Det var en del i att vi skildes, att han inte tog något ansvar för barnen alls och att han plötsligen ansåg att allt hemarbete låg på mitt bord, han skulle jobba, komma hem och bli serverad mat, kolla lite på tv, gå på toa, duscha, sova. Inget mer.
    Inte bara under min föräldraledighet utan även efter att jag börjat jobba/plugga.

  • No Logo
    Anonym (TS) skrev 2017-09-11 15:33:54 följande:

    Nu ska underhållet höjas. Skandal anser jag i dom fallen det kvinnan behållit mot mannens vilja. Visst, behåll barnet, men stå för omkostnaderna själv!


    "Nu ska kvinnor som behållt barnet mot pappans vilja tjäna ännu mer pengar på mannen"

    Ja, oj vad man tjänar pengar på att skaffa barn! Hahaha! Underhållet går rätt in på nöjeskontot, för några extra utgifter har man ju inte för hyra, barnomsorg, vab, resor, aktiviteter, blöjor, mat, kläder, leksaker, möbler, cyklar, barnvagn etc etc
  • Anonym (Wallis)
    Anonym (kjhgf) skrev 2017-09-28 08:29:19 följande:

    Det fanns inget att göra eftersom kontot var gemensamt, han hade rätt att ta ut pengar/använda pengar från det kontot liksom jag. Anmälan ledde ingenstans.

    Ja, jag lyckades ju bevisa att barnen alltid var hos mig, läste du inte det? Det tog dock 6 månader eftersom förskolan inte ville 'lägga sig i' innan de insåg hur han var.  Han hämtade dem då och då till en början, men de sov nästan aldrig hos honom trots att det var sagt så, han kom 7 av 10 tillbaka med dem.

    Jag är absolut inte avundsjuk och ser det inte som att stå upp för sina barn att kräva den andre föräldern på mer pengar av olika orsaker. Var och en ansvarar för sin egen försörjning, barnens delar man på och som jag också skrev, är man inte nöjd med minimibeloppet får man använda sig av det alla egentligen ska; att räkna ut vars och ens överskott och vad var och en ska betala för sina barn.

    Inkomstbortfallet vid vab är svårt att få in, alla barn är inte sjuka lika mycket och som jag er det är det är en risk man måste ta med i beräkningen när man skaffar barn, de kan bli sjuka ofta.

    Samma med vem man skaffar barn med, ingen kan veta hur en person blir efter skilsmässa, man kan bara hoppas att personen är sund och vill göra rätt för sig.

    Mina barns pappa var tex den drivande i att skaffa barn även om jag också ville, men att ta hand om dem var uppenbarligen inte alls vad han trott eller vad det nu var som gjorde att han inte gjorde det sen.

    Det var en del i att vi skildes, att han inte tog något ansvar för barnen alls och att han plötsligen ansåg att allt hemarbete låg på mitt bord, han skulle jobba, komma hem och bli serverad mat, kolla lite på tv, gå på toa, duscha, sova. Inget mer.

    Inte bara under min föräldraledighet utan även efter att jag börjat jobba/plugga.


    Jadu, låter som om du är en offerkofta som väljer att gnälla på att andra står upp för sina barns rättigheter istället för att medge inför dig själv och andra att du hade svårt att ta tag i dina egna problem och istället valde att lägga dig platt för din ex-mans nycker.

    Hade du velat att han skulle ta hand om barnen hade du fått se till att inte öppna dörren de där sju av tio gångerna han kom tillbaka med dem. Ställt krav istället för att bara mesa med. Han hade väl inte lämnat dem utanför dörren om du inte varit hemma, eller?

    Om han nu var drivande i barnanskaffandet men ansåg att du skulle sköta barnen, varför skaffade ni då två barn? Du visste ju efter första barnet hur han var så uppenbarligen var du nöjd med att ta hand om ruljansen de första tre åren.

    Det finns, som sagt, andra sätt för dig än förskolepedagogernas vittnesmål för att bevisa att barnen aldrig var hos pappan, men du lät det gå sex månader innan det hade retts ut.

    Och en vettig advokat skulle kunnat se till att pengarna din ex-man snodde åt sig hade dykt upp igen när det var dags för bodelning. Du tyckte uppenbarligen inte att det var värt att strida för, men klaga efteråt kan du göra. Så vad skiljer ditt gnällande här från det du uppfattar som andras gnäll? Jo, just ja, det gör det så att de kan förändra något, du leker martyr efteråt istället.

    Vad Tror du man mår bäst av i längden?

    Och om du inte förstått så är det just höjningen av det belopp som försäkringskassan kan betala ut som TS förfasar sig över att de "stackarna" som inte vill ha med sina barn att göra ändå måste betala. Alltså inte att en boendeförälder skulle stämma den andra föräldern på extrapengar utöver den höjningen.

    Vad gäller vab, självklart är det svårt att räkna in hur ofta någon får vabba, men ATT det sker om någon ensam har hand om ett eller flera barn är ju inte svårt att räkna ut och om nu inte den ena parten vill ta något ansvar för sin sjuka avkomma bör ju den andra i alla fall få räkna in det inkomstbortfallet som en kostnad för barnet, det krävs inte särskilt hög IQ för att räkna ut att hen inte hade vabbat om hen inte haft barn...
  • Anonym (Hmmm)
    Anonym (kjhgf) skrev 2017-09-28 07:25:08 följande:

    Boendekostnad ska inte räknas med eftersom lågavlönade har möjlighet till bostadsbidrag. Barnomsorgen baseras på din inkomst och har du låg inkomst så betalar du mindre. Beräknar man eget underhåll får man, om jag inte minns fel, ta med boendekostnaderna och så räknas vars och ens överskott ut. Det är alltså inte inkomsten per se som ligger till grund för underhållets stl utan överskottet.

    Man måste skilja på utgifter som man väljer att ha och utgifter som man måste ha. Man måste inte ha varsitt rum till barnen även om det är önskvärt, man måste inte ha senaste modell av mobiler, kläder etc, man väljer det. Man måste inte köpa allt nytt, man väljer det.

    Jag säger inte att inte uf ska betala, inte alls, men jag motsätter mig gnället om att pengarna inte räcker när faktum är att bf inte behöver betala en krona själv förrän barnet är ca 7 år och inte behöver betala mer än uf förrän pojkarna är 14 år.

    Att det sen är tufft många gånger, det säger jag inget om, jag har varit själv med mina barn sedan äldsta var 5 år och yngsta 2. Jag blev dessutom utan pengar pga att pappan tog ut alla från vårt gemensamma konto efter försäljningen av huset. Jag hade inget jobb för jag hade precis avslutat en utbildning, jag kunde inte flytta dit jobben fanns, jag kunde inte ta jobben eftersom jag då inte hann hämta på förskolan, jag fick inte försörjningsstöd förrän efter 6 månader då vi fortfarande var gifta under betänketiden men pappan bidrog inte med en enda krona så jag hamnade i skuld både här och där.

    Pappan påstod att han hade barnen varannan vecka så jag fick heller inget underhåll förrän jag efter 6 månader kunde bevisa att han ljög. Jag hankade mig fram på vikariat, timmar här och där och barnbidraget.

    Detta var länge sen, numer hamnar man inte mellan stolarna på det viset med försörjningsstöd har jag förstått vilket är kanonbra.

    Det är gnället jag stör mig på.

    Använd uträkningen på FK´s hemsida och räkna ut vad var och en av er ska betala och ha inte minimibeloppet som norm. DÄR finns dock en sak man bör göra och det är att se till att det beloppet dras direkt på uf´s lön så att bf inte behöver vänta och tjata efter pengarna i de fall där uf gärna tjafsar om det. Detta bör också omräknas varje år eller så, så att ingen sitter och får mer än de ska och att ingen betalar mindre än de ska.


    Fast faktum kvarstår att man behöver större boende ju fler barn man har, även om man låter barnen dela rum, så kostnaden blir ju ändå högre.

    Och vi pratar ju om vad barn kostar. Jag får inget bostadsbidrag och jag betalar full barnomsorgsavgift. Det är ju de faktiska kostnaderna för mina barn helt enkelt. Varför skulle INTE dessa kostnader räknas in nät vi pratar om hur mycket mina barn kostar? Och varför skulle barnens andra förälder INTE bidra till dessa kostnader?

    (Givetvis menar jag inte att man ska överdriva, man behöver inte ett stort nybyggt hus som kostar skjortan. Likaså, när det gäller boende så vill ju ofta båda föräldrarna ha lite större boende, oavsett var barnet spenderar de mesta av sin tid. Men just nu diskuterar vi ju underhåll där barnet spenderar mindre än 6 nätter i månaden hos ug-föräldern.)
  • Gung Ho
    Anonym (Mella) skrev 2017-09-27 12:14:15 följande:
    Ok, men då är jag nyfiken på varför du engagerar dig i de här diskussionerna som handlar om kvinnor och kvinnosyn?
    Jag förstår inte motsättningen?
  • Anonym (Mella)
    Gung Ho skrev 2017-09-28 11:49:26 följande:
    Jag förstår inte motsättningen?
    Jag har inte presenterat någon motsättning. Jag frågade vad det är dom driver dig att delta i diskussioner som handlar om kvinnofrågor
  • Anonym (kjhgf)
    Anonym (Wallis) skrev 2017-09-28 10:15:40 följande:
    Jadu, låter som om du är en offerkofta som väljer att gnälla på att andra står upp för sina barns rättigheter istället för att medge inför dig själv och andra att du hade svårt att ta tag i dina egna problem och istället valde att lägga dig platt för din ex-mans nycker.

    Hade du velat att han skulle ta hand om barnen hade du fått se till att inte öppna dörren de där sju av tio gångerna han kom tillbaka med dem. Ställt krav istället för att bara mesa med. Han hade väl inte lämnat dem utanför dörren om du inte varit hemma, eller?

    Om han nu var drivande i barnanskaffandet men ansåg att du skulle sköta barnen, varför skaffade ni då två barn? Du visste ju efter första barnet hur han var så uppenbarligen var du nöjd med att ta hand om ruljansen de första tre åren.

    Det finns, som sagt, andra sätt för dig än förskolepedagogernas vittnesmål för att bevisa att barnen aldrig var hos pappan, men du lät det gå sex månader innan det hade retts ut.

    Och en vettig advokat skulle kunnat se till att pengarna din ex-man snodde åt sig hade dykt upp igen när det var dags för bodelning. Du tyckte uppenbarligen inte att det var värt att strida för, men klaga efteråt kan du göra. Så vad skiljer ditt gnällande här från det du uppfattar som andras gnäll? Jo, just ja, det gör det så att de kan förändra något, du leker martyr efteråt istället.

    Vad Tror du man mår bäst av i längden?

    Och om du inte förstått så är det just höjningen av det belopp som försäkringskassan kan betala ut som TS förfasar sig över att de "stackarna" som inte vill ha med sina barn att göra ändå måste betala. Alltså inte att en boendeförälder skulle stämma den andra föräldern på extrapengar utöver den höjningen.

    Vad gäller vab, självklart är det svårt att räkna in hur ofta någon får vabba, men ATT det sker om någon ensam har hand om ett eller flera barn är ju inte svårt att räkna ut och om nu inte den ena parten vill ta något ansvar för sin sjuka avkomma bör ju den andra i alla fall få räkna in det inkomstbortfallet som en kostnad för barnet, det krävs inte särskilt hög IQ för att räkna ut att hen inte hade vabbat om hen inte haft barn...

    Jo, han lämnade dem utanför dörren om jag inte var där. Eller, som han sa den gången han inte fick tag på mig i tfn; dumpade dem hos min pappa.
    När jag var föräldraledig var det inget problem att ta hand om ruljansen. Vi valde att han skulle få satsa på sin karriär och starta eget då, men när jag började arbeta igen så hade han lagt ner företaget och blivit anställd igen för han insåg att det var mer tråkjobb med eget än han ville lägga tid på. Han ansåg dock ändå att det var jag som skulle sköta allt.

    Du får tro att jag är en offerkofta och du får ha en annan åsikt än jag ang underhållet det spelar ingen roll. Jag vet att du har fel ang offerkoftan och jag tycker att mitt sätt att se på underhållet är rätt.

    Ang pengarna så fanns som sagt inget att göra, det var ett gemensamt konto och eftersom huset såldes innan vi var skilda, det tar ju som bekant 6 månader när man har barn under 16 år, så hade han samma förfoganderätt över kontot som jag. Han hade dock kortare väg hem än jag. Du har dessutom ingen aning om vad jag gjorde för att försöka bevisa att jag hade barnen på heltid, jag gjorde allt. Kvinnan på försäkringskassan var otroligt hjälpsam och gav mig tips men kunde så klart inte på eget bevåg bestämma att jag hade rätt, även om hon trodde det och när det hela var utrett och jag skulle få underhåll ringde hon upp mig och rekommenderade mig att ta det via dem, det har ju alltid varit meningen att man ska räkan ut underhållet och sköta det sins emellan, men många har ju valt att strunta i det. Så jag gjorde allt jag kunde.


    Iaf, hon ringde upp mig och rekommenderade att jag skulle ta det via dem, pappan hade nämligen varit i kontakt med henne och begärt att de skulle begära in kvitton på allt jag köpte för hans pengar, för hans pengar skulle ju inte gå till att försörja mig. Av samtalet förstod hon att han inte skulle betala i tid och att han skulle krångla varje månad.

    Jag leker inte martyr, jag berättar bara hur det var för mig Jag har släppt detta helt och när pappan bytte sambo så tog han plötsligt kontakt, har bett om ursäkt och ville ha helgumgänge med barnen, som då var i mellanstadieåldern/tonåren, igen. De var där varannan helg något år men har sedan själva valt att inte åka dit mer. Jag ville bara påpeka för de som anser att underhållet är alldeles för lågt att det faktiskt är så att underhållet plus barnbidrag helt försörjer barnen de första ca 7 åren. Vad de sen själva väljer att lägga på barnen är deras sak., inte den andre föräldern.

    I den bästa av världar delar man på dyrare kostnader, men är man inte överens är det till syvende och sist ens eget ansvar att sköta sin egen ekonomi.

    Ang vab, ja så klart vabbar bara den som har barn, det var väl aldrig frågan här? Det är som sagt en risk man tar när man väljer att bli förälder och hade man haft varannan vecka hade man förhoppningsvis inte bara haft barnen sjuka när det är ens egen vecka. Så ser inte verkligheten ut för alla dock och då får man se över sin ekonomi. Det är ju vansinne att skattepengar ska gå till att någon kanske måste vabba. Ett alternativ är ju att de som har barn med konstaterat lågt immunförsvar eller annan problematik som gör att man måste vabba ofta kan få en högre vabbersättning. Jag vabbade ofta med ena barnet, väldigt sällan med det andra, att då få högre underhåll på skattebetalarnas bekostnad för båda är i min värld galet.

    Detta är dock totalt OT för tråden och du har bestämt dig för att jag är en offerkofta och att jag har fel ang underhållet, så det får vara bra så. Ha ett gott liv.

  • Anonym (kjhgf)
    Anonym (Hmmm) skrev 2017-09-28 10:20:19 följande:
    Fast faktum kvarstår att man behöver större boende ju fler barn man har, även om man låter barnen dela rum, så kostnaden blir ju ändå högre.

    Och vi pratar ju om vad barn kostar. Jag får inget bostadsbidrag och jag betalar full barnomsorgsavgift. Det är ju de faktiska kostnaderna för mina barn helt enkelt. Varför skulle INTE dessa kostnader räknas in nät vi pratar om hur mycket mina barn kostar? Och varför skulle barnens andra förälder INTE bidra till dessa kostnader?

    (Givetvis menar jag inte att man ska överdriva, man behöver inte ett stort nybyggt hus som kostar skjortan. Likaså, när det gäller boende så vill ju ofta båda föräldrarna ha lite större boende, oavsett var barnet spenderar de mesta av sin tid. Men just nu diskuterar vi ju underhåll där barnet spenderar mindre än 6 nätter i månaden hos ug-föräldern.)
    Absolut, som ensamstående kan man ha en etta, har man barnen endast ett fåtal dagar per månad så klarar man sig med en tvåa (om man nu inte har massor av barn), då kan man själv sova i bäddsoffa tex eller dela rum med barnen, iaf så länge de är små.

    Men om du betalar fullt pris för barnomsorgen och inte får bostadsbidrag, då tjänar du ganska bra. Jag tycker att jag tjänar bra men jag skulle ändå få ca 1500 i bostadsbidrag enligt FKs kassakoll om jag vore singel idag. (Jag kollade bara för ros skull)
    Underhållet via FK är ju inte tänkt att vara standard. Det är till för de uf som inte har tillräckligt god ekonomi för att betala mer, eller ens den summan, då går FK in och betalar resten.

    Alla andra ska ju räkna ut vad var och en ska betala och då kan man ta med boendekostnad om jag inte minns fel.
    Där handlar det ju om överskottet som var och en av föräldrarna har, barnets faktiska kostnader och där kan man även ta med dyrare hobbies, men jag tror att den andra kan neka dessa och då får man ta det via rätten istället.

    Jag har flera singelvänner med barn och jag har uppmanat de som klagar på underhållet att dels kolla via konsumentverket och sedan använda FK´s uträkningsverktyg för att se vad de skulle fått i underhåll om det inte gick via FK. Jag har även i mitt arbete kontakt med singelföräldrar och även dem har jag uppmanat att räkna ut underhållet.
    Väldigt få har fått så särskilt mycket mer i underhåll, av de som återkopplat till mig var det en som skulle fått 800 kr mer i månaden för två barn, övriga som mest någon hundralapp, ganska många skulle ha fått mindre (men minimibeloppet är ju alltid 1573 i dagsläget).

    Det är lätt att bli förbannad på den föräldern som inte tar hand om sitt barn och just underhållet är ju en sak man då kan strida om. För att straffa den andre föräldern eller för att man faktiskt går på knäna trots prioriteringar?
     
    Det jag dock som sagt tycker ska ändras är att när man har räknat ut barnets faktiska kostnader och därmed fått fram ett mer rättvisande underhåll så ska underhållet dras direkt från den betalningsskyldiges lön. Då slipper man tjafset om försenat underhåll, uteblivet underhåll osv och kan koncentrera sig på att vara så bra föräldrar tillsammans som man kan trots att man inte lever ihop längre.

  • Anonym (plupp)
    Anonym (kjhgf) skrev 2017-09-28 08:29:19 följande:

    Det fanns inget att göra eftersom kontot var gemensamt, han hade rätt att ta ut pengar/använda pengar från det kontot liksom jag. Anmälan ledde ingenstans.

    Ja, jag lyckades ju bevisa att barnen alltid var hos mig, läste du inte det? Det tog dock 6 månader eftersom förskolan inte ville 'lägga sig i' innan de insåg hur han var.  Han hämtade dem då och då till en början, men de sov nästan aldrig hos honom trots att det var sagt så, han kom 7 av 10 tillbaka med dem.

    Jag är absolut inte avundsjuk och ser det inte som att stå upp för sina barn att kräva den andre föräldern på mer pengar av olika orsaker. Var och en ansvarar för sin egen försörjning, barnens delar man på och som jag också skrev, är man inte nöjd med minimibeloppet får man använda sig av det alla egentligen ska; att räkna ut vars och ens överskott och vad var och en ska betala för sina barn.

    Inkomstbortfallet vid vab är svårt att få in, alla barn är inte sjuka lika mycket och som jag er det är det är en risk man måste ta med i beräkningen när man skaffar barn, de kan bli sjuka ofta.

    Samma med vem man skaffar barn med, ingen kan veta hur en person blir efter skilsmässa, man kan bara hoppas att personen är sund och vill göra rätt för sig.

    Mina barns pappa var tex den drivande i att skaffa barn även om jag också ville, men att ta hand om dem var uppenbarligen inte alls vad han trott eller vad det nu var som gjorde att han inte gjorde det sen.

    Det var en del i att vi skildes, att han inte tog något ansvar för barnen alls och att han plötsligen ansåg att allt hemarbete låg på mitt bord, han skulle jobba, komma hem och bli serverad mat, kolla lite på tv, gå på toa, duscha, sova. Inget mer.

    Inte bara under min föräldraledighet utan även efter att jag börjat jobba/plugga.


    Orkar inte läsa hela texten men tycker du att det bara är boföräldern (mamman) som ska stå för riskerna med vab??
  • Anonym (plupp)
    Anonym (kjhgf) skrev 2017-09-28 07:25:08 följande:

    Boendekostnad ska inte räknas med eftersom lågavlönade har möjlighet till bostadsbidrag. Barnomsorgen baseras på din inkomst och har du låg inkomst så betalar du mindre. Beräknar man eget underhåll får man, om jag inte minns fel, ta med boendekostnaderna och så räknas vars och ens överskott ut. Det är alltså inte inkomsten per se som ligger till grund för underhållets stl utan överskottet.

    Man måste skilja på utgifter som man väljer att ha och utgifter som man måste ha. Man måste inte ha varsitt rum till barnen även om det är önskvärt, man måste inte ha senaste modell av mobiler, kläder etc, man väljer det. Man måste inte köpa allt nytt, man väljer det.

    Jag säger inte att inte uf ska betala, inte alls, men jag motsätter mig gnället om att pengarna inte räcker när faktum är att bf inte behöver betala en krona själv förrän barnet är ca 7 år och inte behöver betala mer än uf förrän pojkarna är 14 år.

    Att det sen är tufft många gånger, det säger jag inget om, jag har varit själv med mina barn sedan äldsta var 5 år och yngsta 2. Jag blev dessutom utan pengar pga att pappan tog ut alla från vårt gemensamma konto efter försäljningen av huset. Jag hade inget jobb för jag hade precis avslutat en utbildning, jag kunde inte flytta dit jobben fanns, jag kunde inte ta jobben eftersom jag då inte hann hämta på förskolan, jag fick inte försörjningsstöd förrän efter 6 månader då vi fortfarande var gifta under betänketiden men pappan bidrog inte med en enda krona så jag hamnade i skuld både här och där.

    Pappan påstod att han hade barnen varannan vecka så jag fick heller inget underhåll förrän jag efter 6 månader kunde bevisa att han ljög. Jag hankade mig fram på vikariat, timmar här och där och barnbidraget.

    Detta var länge sen, numer hamnar man inte mellan stolarna på det viset med försörjningsstöd har jag förstått vilket är kanonbra.

    Det är gnället jag stör mig på.

    Använd uträkningen på FK´s hemsida och räkna ut vad var och en av er ska betala och ha inte minimibeloppet som norm. DÄR finns dock en sak man bör göra och det är att se till att det beloppet dras direkt på uf´s lön så att bf inte behöver vänta och tjata efter pengarna i de fall där uf gärna tjafsar om det. Detta bör också omräknas varje år eller så, så att ingen sitter och får mer än de ska och att ingen betalar mindre än de ska.


    Jag får inte heller bostadsbidrag. Barnets hyresdel är runt 2500. Och barnomsorgsavgiften är runt 1000. Sedan kostar mitt barn runt 2500 enligt konsumentverket i baskostnader. Till det tillkommer tre olika fritidsaktiviteter, sparande samt semesterresor. Alla barn vi känner har eget rum, åker åtminstone på en semester per år och har fritidsaktiviteter. Så hen lever som ett normalbarn utan några som helst extravaganser.
  • Anonym (Wallis)
    Anonym (kjhgf) skrev 2017-09-30 08:18:50 följande:

    Jo, han lämnade dem utanför dörren om jag inte var där. Eller, som han sa den gången han inte fick tag på mig i tfn; dumpade dem hos min pappa.

    När jag var föräldraledig var det inget problem att ta hand om ruljansen. Vi valde att han skulle få satsa på sin karriär och starta eget då, men när jag började arbeta igen så hade han lagt ner företaget och blivit anställd igen för han insåg att det var mer tråkjobb med eget än han ville lägga tid på. Han ansåg dock ändå att det var jag som skulle sköta allt.

    Du får tro att jag är en offerkofta och du får ha en annan åsikt än jag ang underhållet det spelar ingen roll. Jag vet att du har fel ang offerkoftan och jag tycker att mitt sätt att se på underhållet är rätt.

    Ang pengarna så fanns som sagt inget att göra, det var ett gemensamt konto och eftersom huset såldes innan vi var skilda, det tar ju som bekant 6 månader när man har barn under 16 år, så hade han samma förfoganderätt över kontot som jag. Han hade dock kortare väg hem än jag. Du har dessutom ingen aning om vad jag gjorde för att försöka bevisa att jag hade barnen på heltid, jag gjorde allt. Kvinnan på försäkringskassan var otroligt hjälpsam och gav mig tips men kunde så klart inte på eget bevåg bestämma att jag hade rätt, även om hon trodde det och när det hela var utrett och jag skulle få underhåll ringde hon upp mig och rekommenderade mig att ta det via dem, det har ju alltid varit meningen att man ska räkan ut underhållet och sköta det sins emellan, men många har ju valt att strunta i det. Så jag gjorde allt jag kunde.

    Iaf, hon ringde upp mig och rekommenderade att jag skulle ta det via dem, pappan hade nämligen varit i kontakt med henne och begärt att de skulle begära in kvitton på allt jag köpte för hans pengar, för hans pengar skulle ju inte gå till att försörja mig. Av samtalet förstod hon att han inte skulle betala i tid och att han skulle krångla varje månad.

    Jag leker inte martyr, jag berättar bara hur det var för mig Jag har släppt detta helt och när pappan bytte sambo så tog han plötsligt kontakt, har bett om ursäkt och ville ha helgumgänge med barnen, som då var i mellanstadieåldern/tonåren, igen. De var där varannan helg något år men har sedan själva valt att inte åka dit mer. Jag ville bara påpeka för de som anser att underhållet är alldeles för lågt att det faktiskt är så att underhållet plus barnbidrag helt försörjer barnen de första ca 7 åren. Vad de sen själva väljer att lägga på barnen är deras sak., inte den andre föräldern.

    I den bästa av världar delar man på dyrare kostnader, men är man inte överens är det till syvende och sist ens eget ansvar att sköta sin egen ekonomi.

    Ang vab, ja så klart vabbar bara den som har barn, det var väl aldrig frågan här? Det är som sagt en risk man tar när man väljer att bli förälder och hade man haft varannan vecka hade man förhoppningsvis inte bara haft barnen sjuka när det är ens egen vecka. Så ser inte verkligheten ut för alla dock och då får man se över sin ekonomi. Det är ju vansinne att skattepengar ska gå till att någon kanske måste vabba. Ett alternativ är ju att de som har barn med konstaterat lågt immunförsvar eller annan problematik som gör att man måste vabba ofta kan få en högre vabbersättning. Jag vabbade ofta med ena barnet, väldigt sällan med det andra, att då få högre underhåll på skattebetalarnas bekostnad för båda är i min värld galet.

    Detta är dock totalt OT för tråden och du har bestämt dig för att jag är en offerkofta och att jag har fel ang underhållet, så det får vara bra så. Ha ett gott liv.


    Inser du inte att dina förklaringar bara målar in dig mer och mer i ditt lilla hörn?

    Ja, tänk att just DIN situation var såååå olik alla andras (en pappa som "måste jobba på karriären och inte kan vara föräldraledig" -den var ju, eeeeh, ny...). Tänk att det var så unikt att just dina barns pappa inte tog ansvar och att du blev helt lurad. Och samtidigt anser du att andra skall tänka sig för och inse att det är en risk de tar som skaffar barn att de kan bli stående ensamma med både omsorg och försörjning för att den andra parten bara inte har lust att vara med längre.

    Men jag antar att du inte begärde något underhåll för dina barn av den stackars pappan? För du resonerade väl ändå för dig själv som du gör vad gäller andra; att du fick räkna med att du gjorde ett uselt val när du valde att låta den där losern reproducera sig och därmed ta den ekonomiska smällen av de dåliga besluten.

    För det var väl inte så att just DU behövde försäkringskassans hjälp med att sätta pressen på en ovillig pappa så att han tog åtminstone lite ekonomiskt ansvar?

    Om så var fallet; varför anser du att alla andra skall stå sitt kast men inte du?

    Hur tänker du att den som ofta behöver vabba och inte har någon partner att dela vab med skall göra för att se över sin ekonomi? Byta bostad till en liten etta, för det är rimligare än att den stackaren som bidrog med spermier skall vara tvungen att betala underhåll? Eller kanske trycka i ungen alvedon och sömnmedel och använda vab-dagarna för studier? Varför inte lämna bort barnen för adoption? Det skulle ju både sänka utgifterna och öka möjligheter att höja inkomsterna!

    ...och, återigen, du kanske skall läsa vad tråden handlar om; TS är upprörd över att ovilliga pappor skall behöva betala för sin avkomma, inte att kostnaderna för samhället skulle bli högre.
Svar på tråden Nu ska kvinnor som behållt barnet mot pappans vilja tjäna ännu mer pengar på mannen