Fel att vilja "slippa" bonusdotter efter FL

Hade ingen aning om att pappan fick sådan ledighet innan jag blev upplyst om det tidigare i tråden (och även svarade).Självklart ska pappan vara hemma och hjälpa till med den nya bebisen/ lära känna den om det går. Då har ju ts hans hjälp och en stor del av hennes problem (vara ensam i början) löser ju sig. Att vända upp o ner på bonusbarnets veckor hos pappan för att ts vill ha ensamtid med nya familjen är dock något jag tycker är helt fel och ger förmodligen stor utanförkänsla hos bonusbarnet. Därav min starka åsikt.

Jag tänker så här, min bror har en liknande situation med sitt ex, alltså det går inte riktigt att lita på hur det blir med hämtning och lämning och saker ändras i sista sekund och så där. Så jag tänker helt bortse ifrån huruvida det du vill är rätt eller fel, i ditt fall är det ju inte en rimlig möjlighet att planera efter, då du inte vet om dottern står på tröskeln rätt vad det är ändå. Det kan vara tufft att få ett andra barn, när man har ett gemensamt barn sen tidigare, och jag tänker att ni kan lösa det på ett liknande sätt, finns det ingen farmor, mormor, nära vän, någon som kan flytta in med er och hjälpa till, eller iaf stå på standby för att komma in och stötta? Min bror och hans nya fru (som ska få sitt första gemensamma) där har mormor till nya barnet tagit semester en vecka i samband med födsel (dom har ett planerat snitt) så att hon kan rycka in.

Tror det kan bli svårt att förklara detta för bonusbarnet utan att göra skada.Vad ska ni säga till henne? "Du kan inte komma hit som vanligt på en tid för vi vill ha ensamtid med bebisen utan dig och det får du ta och förstå??"Svårt för ett barn att förstå. Nu handlar det inte om vad DU skulle säga om pappan vill spendera ensamtid med bonusdottern utan om vad BONUSBARNET känner om ni talar om att ni (2 vuxna varav den ena är hennes pappa) vill ha ensamtid med hennes lillasyster eller lillebror så hon kan tyvärr inte komma på ett tag. Mitt barn har varit med om det och jag kan säga dig att han mådde inte bra av det. Håller tummar att allt löser sig till det bästa för er alla!

Jag tror att det finns en risk att bonusbarnet skulle må dåligt av att så tydligt stängas ute från "er nya familj". Även om det kan bli en tuff omställning för dig så tycker jag att bonusbarnet bör ges en chans att känna att hon är en del av familjen.

Sen verkar det ju inte praktiskt möjligt att planera med biomamman att göra på något annat sätt, eller?

Finns det andra runtomkring (era syskon eller föräldrar) som skulle kunna gå in och avlasta för att ge lite mer lugn? Hur har ni planerat för förlossningen och tiden på BB?

Ja det är själviskt av dig. Jag förstår att du är helt uppe i ditt just nu men du ingår i en familj och vuxna i en familj har ansvar mot barnen. Fundera på vilken signal du skickar till dottern. Hon degraderas till en andra klassens familjemedlem som skickas bort när nya bävisen kommer. Hoppas din sambo säger nej, rejält.

Och det här att "biomamman gjorde faktiskt", "hon har faktiskt en egen mamma" osv är bara barnsligt. Märker du inte det när du läser din egen text? Väx upp och ta ansvar!

Hon går väl på förskola dagtid och då får ni ju "egen" tid? Och har ni varannan vecka är det ju en vecka av två?

Hur ni är gör så kommer någon att riskera att bli besviken. Så är det i en bonusfamilj, man tvingas acceptera saker som man känslomässigt har svårt att acceptera. 

Det är trots allt du som valt att skaffa barn med en man som har en dotter sen tidigare, barnet har inte valt att pappan och du skaffar ett syskon. Kan du inte acceptera alla konsekvenser av det valet, varav en är att din man har ett annat barn att ta hänsyn till också, så är det där du ska lägga din energi: jobba med dig själv för att acceptera sakernas tillstånd och att det är konsekvenser av ett medvetet val du gjort.
Du kan känna sorg, irritation, besvikelse och en massa annat över att du inte kan ha din mans fulla uppmärksamhet ens när ni precis fått ett första gemensamma barn, och det är såklart OK men ju bättre du lär dig acceptera situationen och dina känslor inför den desto bättre kommer erat liv som bonusfamilj att bli.

Ha ha, ni är ju inte riktigt kloka som svarat i den här tråden :)
Ts, tycker inte alls det är konstigt att du vill vara själv med bebisen i tio dagar. Bonusdottern är ju dessutom van att vara hos sin mamma varannan vecka. Vad skulle vara konstigt med att vara hos sin egen mamma tre dagar längre än vanligt?

Tala med hennes mamma direkt o tala om att du helst ser veckan efter förlossningen som mammavecka för bonusen, sen när hon väl kommer så kommer du bebisen o pappan att vara lite piggare o hunnit återhämta er lite. Då kommer det vara roligt för henne att komma o mysa hos pappa, dig o nya syskonet. :)
ta inte åt dig av ovanstående kommentarer. Du känner ju vad som är bäst för er. <3

Jag tycker inte heller det är konstigt att hon vill vara ensam med bäbisen. Däremot tycker jag att hon som vuxen måste prioritera barnen i familjen. Dottern är visserligen van att vara halva tiden hos mamman men hon är också fem år gammal och kommer förstå precis vad som ligger bakom extradagarna hos mamman.

Ts bad ju att få höra andras åsikter. Alla får naturligtvis tycka/göra olika men i denna tråd finns fler än ett exempel där barn (bland annat mitt barn) faktiskt mått riktigt dåligt av att lämnas utanför på det vis ts planerar göra. Inte så mycket att skratta åt kan jag tycka men som jag skrev innan - alla är vi olika.Oavsett vad önskar jag ts o och hela hennes familj all lycka till i framtiden.