Fel att vilja "slippa" bonusdotter efter FL

Jag förstår din tankegång och skulle antagligen tänkt likadant om jag inte hade några egna barn sen tidigare. Men som tvåbarnsmorsa: Jag tycker inte det är nån skillnad jämfört med att få barn när det finns helsyskon. Skulle man ha lämnat bort syskonet i 10 dagar i samband med förlossningen? Troligtvis inte. Däremot kommer pappan ta ett större ansvar för syskonet medan du sköter bebis. Det blir kompromisser på ett helt annat sätt när man har fler barn än ett. Bonusbarn eller ej. Lika bra att vänja sig vid det direkt tänker jag. Nu är det non-stop intensivt arbete som gäller i några år framåt. Men mycket kul också! Inte minst för att syskonen har glädje av varann - något som kanske rotas redan första 10 dagarna, vem vet?

Oj, här resonerar vi tvärtom. Vi har kämpat för att få biomamman att gå med på att sambons två barn ska få vara här hos oss med bebisen när vi kommer hem från BB så att dom ska få träffa sitt syskon och inte känna sig utanför och att vi ska direkt få bonda med varandra som den nya familjen vi kommer bli. Men biomamman vägrar rucka på sin vecka.. trots att barnen också vill vara här. För mig var det inte ens ett alternativ att byta bort dem, vi ska ju allihop vara en familj. Hade ju inte vart annorlunda om barnen var mina bio allihop. Det är också mitt första barn men nej kan faktiskt inte någonstans känna att det skulle vara okej att säga till barnen att de inte är välkomna hit för att jag vill vara ifred med deras pappa och syskon. Jag har ju valt denna man och hans barn.

Ni verkar ta för givet att bebisen föds samma dag som bonusen åker till mamman. Har bonusen otur så föds bebisen sista dagen innan hon ska åka tillbaka till pappan och blir därmed utan sin pappa i 17 dagar. Låter det ok? Speciellt när du beskriver att pappan är den trygga pålitliga föräldern för flickan.

Sen brukar det vara viktigt för föräldrar att inte skapa avundsjuka hos äldre syskon. Oftast genom att ge storasyskonet extra uppmärksamhet och tid, ni vill göra tvärtom. Är det värt 10-17 dagar att skapa förutsättningarna för osämja mellan syskonen?

Läste ditt inlägg igen ts och fastnade lite på detta:

"Min sambo däremot kan, pga att mamman e som hon e, tyvärr inte ge mig några som helst löften eller garantier över hur det kommer att bli de där 10 dagarna, eftersom hennes mammas ord och löften tyvärr aldrig är att lita på.. villet gör mig både stressad arg o ledsen..."

Om nu mamman är opålitlig, vad tänker du att din sambo ska göra? Han kan inte ändra på henne. Och han kan ju knappast säga nej till sin dotter att komma hem? Det måste du ju förstå att du inte kan kräva av honom. Det som kan hända om du fortsätter att kräva din rätt till tid utan dottern är att du sätter både henne och din sambo i kläm. Ni behöver prata ut om detta öppet och utan krav på garantier från något håll. Och du behöver få ned din oro lite, ja du vet inte vad du ger sig in på - det gör man inte när man får sitt första barn. Men det kommer att gå bra, även om dottern är där. Försök bara inte ha en massa förutfattade meningar om den perfekta första tiden utan ta varje dag och varje timme som den kommer.

Kändes som de va lämpligt för mig att svara här!

Jag har en lillebror med samma pappa och två till små med en annan pappa. Min pappa dog när jag var liten. Jag och min äldsta lillebror hade en jobbig uppväxt. Men när min mamma träffade sin nya (som för övrigt va hela kokko) så fick dom två barn till. Jag och min äldsta lillebror uteslöts ur familjen. Min mamma och henne nya och hennes nya bebis ville va själva så mycket dom kunde med "order" av min bonus pappa. Så dom skickade ofta iväg oss till mormor och farmor och sådär. Nu har det gått 11 år sen min lillasyster föddes och 9 år sen min lillebror föddes och trots att vi uteslöts ut familjen så jag nästan mer taight med min lillasyster än min största lillebror trots allt vi gått igenom tillsammans! Kort och gått. Ja hon kan känna sig utanför familjen till en början men det är liten risk att det kommer hålla i sig. Dock fick min mamma lov att gå ifrån sitt ex för att dethär skulle hända. Han accepterade inte riktigt att hon faktiskt hade gjort dehär tidigare och sådär medans han inte hade det. Men nu är jag och mina tre småsyskon iallafall en fyrkant omöjlig att dela på!:) lycka till!

Rent biologiskt är det en onaturlig situation. Att redan ha ett barn fast man ska bli mamma för första gången. Men det ingår liksom i bonusfamiljskonceptet. Du har valt det livet. Det kommer alltid finnas ett extra barn att ta hänsyn till och 10 dagar är en väldigt lång tid att begära att barnet inte ska var hemma. Några dagar absolut men inte 10.

Men varför skaffar du barn med en man som redan har barn om du inte tänker inkludera hans barn i familjen? Det är barnets bebis lika mycket som det är din bebis. Fan så egoistiskt.

Jag förstår din känsla att du vill ha tid för "eran" nya familj men som bonusdotter själv skulle jag be dig att inte göra så. Det är så många gånger i livet som man känner sig åsidosatt ändå pga att man inte är "ens riktiga barn".

Jag tycker att det är jätteviktigt att hon inte känner att,nu har pappa en ny bebis och vill vara själv med den lite.. hon är fortfarande Mika mycket hans barn som den nya bebisen.

Låt henne vara med från början!

Det finns väl inget rätt eller fel i den här frågan, men i familjer med "helsyskon" är det ju aldrig aktuellt att fokusera helt på bebisen eftersom ett eller flera större syskon redan finns där. Jag kan förstå om det känns orättvist när man själv får sitt första barn, att det faktiskt inte är partnerns första barn. Det betyder inte att man har rätt att "slippa" sitt bonusbarn.

10 dagar är ingenting i en välfungerande familj. Låt inte några alarmistiska FL-are få dig att tro något annat.  Många av oss fick stanna längre på BB för att få ordning på mildare komplikationer och är man en tight familj så klarar man av det. Givetvis är det en stor omställning att få småsyskon och det kan bli fnurror på tråden som man kan reda ut och få ordning på de med. Jag tvivlar på att 10 dagar gör varken från eller till.